Fan jag vet inte längre, det känns som inte detta var första gången som jag försöker slänga ihop något och typ ingen dyker upp. Vafan har hänt ? Är det gemytligt, har jag förväntat mig något som jag inte från börjat gett ? Läser jag bara in för mycket i det ? Att jag ens har mage att känna mig oönskad när det finns så många runt omkring en som bryr sig om en, shit det är fan en riktigt jävla bitch, så kluven. Jag vet inte ens vem jag skulle prata med om detta, jag känner inte att jag skulle kunna be någon om det även om jag skulle kunna göra det så skulle det vara för svårt att släppa garden. Det känns bara som om att ens inse det och skriva det här är tillräckligt även om det inte ens är i närheten av det jag behöver göra nu, visserligen är det bättre än inget men ändå.
Måste det hela tiden handla om mig ? Känner mig ganska självisk på ett sätt när jag sätter mig i centrum som ett ständigt offer för omvärlden. Allt handlar inte om mig och alla är inte ute efter att såra mig, så varför fortsätter jag tro och uppfatta det så ? Förväntar jag mig för mycket av folk och ger jag verkligen tillbaka det jag förväntar mig av de ? Jag vet ärligt talat inte, jag kan inte vara så objektiv, särskilt när jag är som jag är. Känns som jag inser och förstår mig på nya saker om mig själv hela tiden men problemet är bara att jag verkar aldrig dra nytta av mina upptäckter utan fortsätter bara som jag alltid gjort. Det är just det som är så jävla frustrerande, hade jag varit mer omedveten om allt så hade det varit så mycket enklare. Att slippa vara medveten om ens idioti.
Vet inte om jag ens vill till Lerum imorgon, fast har jag den rätten att vara så jävla självisk ? Pappa fyller år och jag bara skiter i det för att det inte passar mig. För att jag är rädd för att visa känslor, för att jag är rädd att jag skall bli trängd. Blir man trängd agerar man inte lugnt och sansat, blir man trängd så är det ens basala instikter och ageranden som tar över. Jag tycker inte om att bli känslosam om det inte är något på den lyckliga skalan. Jag har helt enkelt svårt att visa mig sårbar.
Kaka:
* Åtminstone så släpper jag på lite på trycket här, bättre än att helt hålla det inne.
No comments:
Post a Comment