Bilderna i sig är skit, man ser knappt något på de men ändå så har jag svårt för de. De ligger någonstans långt bort och oåtkomligt fast ändå nära tillhands. De säger inte så mycket längre, det var så länge sedan, det var värre förr antar jag. De bringade inte fram de känslor jag trodde jag skulle få. Ironin håller mig ovan ytan när jag läser och ser det andra.
Mycket tar du bort, varför ? Är det för smärtsamt ? Vill du inte minnas ? Ändå har du kvar vissa andra, varför ? Var du lycklig då ? Mådde du bättre ? Vill du kanske minnas de stunderna ? Nyfiken är något jag fortfarande är. Jag var bara tvungen, vet inte ens om du kommer läsa detta och gör du det och blir sur eller något för det jag kommer göra nu så får du väl reagera mot mig. Jag kan bara inte sluta tycka att detta är så jävla ironiskt, inte att jag skrattar åt dig eller hånar dig på något sätt. Det skall du veta, är inte ute efter att göra narr av dig eller någon annan. Var bara tvungen att belysa detta inlägg jag hittade. Du borde nog försöka hitta dig själv helt och hållet först.
...
Daterat: Fredagen den 20:e april 2007 kl 11:01
Fan också, hur ska jag göra med mitt liv?
jag är vilsen som fan och rädd också. Rädd för att blir sårad, rädd för att mitt hjärtat ska blir krossad igen.
Kommer jag finna min drömflicka?
Om det hela slår emot någon så är det väl mig, jag menar ironin slår till gång på gång. Det kunde slutat bättre än det gjorde. Jaja nu blev det inte så denna gång och det är bara borsta av sig och försöker gå vidare, trots att jag fortfarande söker något slags svar och väntar på att det skall vända sig för dig. Tycker det är lite synd att du aldrig svarade det sista gångerna, har ju alltid bara menat väl.
No comments:
Post a Comment