Mångsidig...

Något som slog mig förut idag är att jag är nog en jävligt mångsidig människa trots allt, kanske inte har några värsta talanger eller något jag verkligen är bra på men det tycks finna mer sidor till mig än vad man kanske kan tro. Jag kan skejta men visserligen är jag inte så jävla bra men lite kan jag och bättre har jag blivit handlar mer om att våga än att man har svårt för att lära sig, jag börjar bli ganska duktig på att rita och detta är på datorn då men jag gillar det jag gör och folk verkar göra det också. Jag har precis börjat skapa lite musik med kompisars hjälp då jag inte lärt mig att hantera instrumenten men det verkar som om de tycker att jag någon slags fallenhet för det och de lyssnar på det jag har att säga och tycker det är vettigt och bra. Jag kan skriva dikter och liknande, det kanske inte är som man är van att se saker men vissa verkar trots allt finna något intressant i det och när jag väl får till det så blir det jävligt schysst tycker jag och det är väl trots allt det som är det viktigaste. Jag är en jävle på att laga tacos och blir bara bättre.

* Just getting started...

Jag kan en hel del filmcitat och tv-serie monologer och vissa kanske jag till och med får till någon slags liknelse i röstläge också, påstår inte att jag kan imitera folk direkt men ändå. På nyår så hörde jag även att jag borde satasa på det men det kan ju bero på mängden alkohol som brukar intas av personer på nyår och de var nog kanske inte helt och hållet i rätta sinneslag att göra den bedömningen. Jag är en bra kompis och försöka hjälpa mina vänner när de har problem och är en bra lyssnare, jag ställer upp för min familj och vänner när det behövs utan att protestera allt för mycket. Jag är helt enkelt en ganska god medmänniska gentemot mina nära och kära. Jag ser mig själv öppensinnad och är väldigt accepterande gentemot en hel del skulle jag vilja påstå. Det faktum att jag lyckas hanka mig igenom skolan och få inte helt kassa betyg trots att jag inte alltid mått särskilt bra och trots det faktum att jag alltid väntar in i sista minuten med att sätta igång med ett arbete säger väl en del om min kapacitet och potential. Dock skall man låta ens potential vara då det aldrig är det man tror.

* De som förstår de förstår.

De som tycker detta verkar som om jag är självgod så har ni fel, bara titta tillbaka på de senaste åren som gott och se vad jag har haft att säga om mig själv då. Skulle kunna säga att i princip att de flesta jag känner skulle skriva under på detta till 100%. Påstår inte att jag är felfri och så bara häver fram mina goda sidor och det är fan inget fel i det och särskilt inte när man har hållt på som jag gjort och konstant sparka på sig själv så länge som man kan minnas och allt bara för att man hatar sig själv så jävla mycket.

Jag tror fan jag aldrigt mått så här bra i hela mitt liv som jag gör just nu och jag menar just nu inte bara för den här sekunden utan lite längre perspektiv ändå och det ser bara ut att gå mot det ljusare. Visst det kanske var bättre när man var 5 år och ens enda bekymmer var, hur länge hinner jag leka innan det är läggdags. Just nu så är jag så mycket mig själv som jag bara kan vara för stunden och jag tvivlar inte en sekund att mer av mig kommer bubbla upp till ytan så småningom och att jag kommer hitta nya delar av mig som inte funnits innan också. Hittils så känns det att jag har lagt lock på så många sidor av mig själv, så mycket som jag aldrig vågat visa bara för att jag inte haft självsäkerheten och säger inte att jag är 100% eller att jag kommer bli det bara att jag börjat släppa tyglarna och för var dag som går så låter jag mig leva ut mer mitt liv till fullo. Även om jag skrivit mindre och liknande texter så har jag nog aldrig riktigt fullt ut trott på det själv, utan mer pekat på vad som verkligen är där men ändå haft en viss skepcism och paranoia gentemot det hela.