Rädd För Soppåsens Flygade Dasslock...

- Soppåsens dans genom molnen.

- Frusna istappar filled to the brim of blood…
- Mark to the stage…
- Det rosa gemet gråter ensamt bland de andra enfärgade gemen.

Frusen,
Trött,
Nedstämd,
Hoppfull,
Lugn,
Oroad,
Uttråkad.

Jag tittar ut,
Dasslocken har försvunnit men snön är kvar,
Det är kallt ute,
Det är vitt ute,
Det är fridfullt ute.

Jag sitter inomhus och tittar ut,
Tittar ut på allt jag en gång välkomnade,
Tittar ut på allt jag önskat mig i höstas,
Tittar ut på allt jag har blivit ganska likgiltig till,
Tittar ut på något jag vill uppleva igen.

Jag är rädd,

Jag är rädd för att jag börjar bli frisk,
Jag är rädd för att jag kanske redan är frisk,
Jag är rädd för att jag kanske aldrig blir frisk,
Jag är rädd för att jag är paranoid,
Jag är rädd för att jag inte vet vad som väntar,
Jag är rädd för att jag inte skall klara av det,
Jag är rädd för att jag skall hamna här igen,
Jag är rädd men det ordnar sig nog...

Det är inte mig jag tröstar,

Det är inte mig jag försäkrar,
Det är inte för min skull jag säger detta,
Jag skiter ganska mycket i vilket,
Jag säger det för dig,
Jag säger det för att du skall vara lugn,
Jag säger det för att du inte förstår,
Jag säger det för att du skall sluta oroa dig,
Jag säger det för att trösta dig,
Jag är lugn när du är det.