Fortare och fortfarande färdas jag mot korsningen,
En bil dyker upp från ingenstans,
För en millisekund får mitt hjärta en infarkt när det inser att döden kan vara nära,
Jag ställer mig på bromsen och drar till cykeln men det hjälper mig inte så mycket i den vita sörjan,
Jag glider…
Vilken ögonblick som helst kommer jag och cykeln vända på oss,
Istället för att glida med benen mot bilen kommer nu jag istället testa hur krocksäkert mitt huvud är,
Nu står tiden still och även jag,
Min hjärna spelade mig bara ett spratt,
Jag börjar trampa igång min cykel för att skynda mig ner till tåget.
Tiden hetsar mig,
Musiken sprudlandes ut ur mina hörlurar hetsar mig,
Jag piskar mig själv med det osynliga spöet,
Mer och mer kalluft drar jag ner i mina lungor,
Det är inte direkt kallt men förbannat rått ute och det gillar inte min kropp,
Det blir tyngre och tyngre att andas allteftersom jag närmare mig centrum,
Jag trampar på lite extra för att hinna även om jag inte orkar.
Bromsen slår till och jag stannar,
Äntligen är jag nere och tåget har inte kommit än,
Jag kollar på klockan och ser att det kommer inte dyka upp förens om sex minuter,
Låten som nästan spränger min hörselgångar har inte ens hunnit spela klart,
Jag sänker musiken och kommer på att jag satte på låten när jag åkte hemifrån,
Det var drygt 3 minuter sedan.
Nu när jag väl är på väg upp för trapporna till perrongen blir det med tunga steg jag tar mig uppför,
Luften är tungandad,
Mina luftrör har dragit ihop sig och det väser lite från dem när jag släpper ut luft,
Blodsmaken i munnen har sedan länge varit inslagen,
Det är en bekant men ovälkomnande och bitter smak,
Ett sista steg kvar med ett sista andetag,
Innan min fot hinner slå sig ner på perrongen så dras ridån ner framför ögongen,
Jag känner hur jag faller bakåt men vet inte ifall det är något jag verkligen gör innan jag går in i drömmarnas land.
No comments:
Post a Comment