Jag behöver få utlopp för mina känslor, jag vet inte bara riktigt hur jag skall göra. Jag har försökt att kolla på en hyffsat gripande film, det fungerande nästan. Jag har försökt träffa kompisar och försökt prata om hur jag mår och om min situation i hopp om att få fälla en tår eller två, detta också utan resultat. Sitta och skära mig eller på annat sätt utsätta mig för självskade beteende på ett fysiskt sätt är inte riktigt min grej, även om jag förstår varför folk gör det. Inte för att det kanske är bra att rekommendera eller så men ibland har nöden ingen lag och kanske hellre skada sig själv än att helt och hållet göra slut på det hela.
Motion är bra, nyttigt och så och jag älskar att springa ute i natur. Problemet är bara att jag har ingen kondis, jag är asmatiker och jag tenderar till att pressa mig till en gräns då jag nästan svimmar så det är inte heller riktigt något som fungerar i nuläget.
Förr har jag rakat av mig mitt hår eller möjligtvis skägg för att få någon slags nystart och börja om, ta nya tag och samtidigt straffa mig själv. Det känns inte heller som ett alternativ just nu.
När jag var och tatuerade mig för 1½ veckan sedan så kändes det som om jag släppte en hel del för stunden och bara levde i nuet, mådde bra och fokuserade på att göra något för mig och ingen annan. Fast detta är ju inte särskilt ekonomiskt genomförbart att tatuera sig stup i kvarten.
Något som jag antar är ganska positivt att jag är fruktansvärt rationell för det mesta, när jag inte är paranoid då det vill säga.
På allt detta skall man ju naturligtvis ha en jävla sexdrift that's never ending... känns det som, inte för att det är så problematiskt i sig antar jag så länge som man skulle fått utlopp för den. Så ifall någon som har tråkigt och vill fördriva tid så är det bara att höra av sig. Naturligtvis så får jag ju för mig också om det skulle vara så klokt med tanke på hur jag mår men samtidigt så kanske det skulle vara lite förlösande, det brukar kunna vara skönt, trevligt, ibland underhållande och det frigörs ju en massa fin fina saker som gör att kroppen mår bra så ah... fan vet jag.
Nu kanske folk ser mig som en ganska sorglig själ som fläker ut sin totala brist på sexuplevelser på det senaste och ah.. må så vara. Får väl i värsta fall skylla mig själv för att jag inte tar tillfälle i akt när chansen ges och att vara för lat osv. för sex finns alltid att få tag på det beror väl bara på hur pass kräsen man är och vad man är ute efter. Jaja, skall sluta babbla på om ingenting och sova istället.
Först är det Justitia som blivit lite modifierad. Den är den som jag skall göra härnäst och den landar på min högra längs med revbenen.
Tack så mycket Felicia, fan kostade bara 1500 kr ! Göttans, hade typ räknat med 3000 kr från början för hon hade tippat på ungefär 3 timmar men gick mycket fortare !
Folk tycker redan jag är konstig,
är tagen idag för en liten stund sedan. Det har alltså bara gått två dagar men den läker så fint så, inte så konstigt med tanke på att den är spridd över en sån stor yta. För er som inte visste det så lär ni ju märka det nu, jag är hårig... fan det är ett helvete på sommaren skall ni veta.
Då var nummer två här, måste säga att denna smärtade oerhört mycket mer än den förra och ja... man börjar fundera på om man är cut out for this. Satt väl lite drygt i 1½ timme skulle jag kunna tro och det var långt ifrån behagligt denna gången, inte för att det var särskilt nice förra gången heller men om jag skall fortsätta så är ju nästa längs med mina revben.
Då var det nästa dag och en välbekant smärta när man smörjer sig, det är ett varmt och ömt område som man bara vill att de skall lugna ner sig. Att man i princip helt glömt bort allt detta är förundransvärt då jag knappast tycker det är en särskilt behaglig behandling av att genomgå, fan va jag skulle välja att pierca mig varje gång framför att skaffa en tatuering. Det är en helt annan smärta att pierca sig.
Det har tagit ett tag från att först idén slog mig om att jag borde tatuera tills att jag tatuerade mig första gången och det tog ännu längre tid innan denna kom till världen. Vet att det var någon gång i gymnasiet när jag var kanske 15-16 år som jag för första gången seriöst ville ha en tatuering och det var just denna bild och just på vänstra skuldran där den sitter nu. Det känns ganska säkert då jag gått och funderat på detta i alltså ca 8-9 år om jag verkligen vill förverkliga den och nu är den här, en smärtupplevelse senare.
* Jessicas Arm,
Måste säga att det var lite svårt med tatueringen, visste inte riktigt vad folket skulle tycka eller säga. Självklart är det viktiga att jag tycker om den men ändå, det är svårt att inte frukta vad familjen skulle säga och framför allt vad mina syskon skulle säga om att jag tatuerade in deras namn på min arm. Bara att sitta och skriva om det här känns svårt, har ju inte direkt lätt för att uttrycka mina känslor. Inte för att denna tatuering skulle på någon sätt skulle vara något substitut till min kärlek för mina syskon och att jag inte skulle behöva ge uttryck för den något mer för att jag har tatuerat mig. Självklart kan man läsa in massa saker i den men jag ville tatuera mig och vad bättre än mina syskons namn ? Om jag kommer göra någon mer det vet jag inte, får se.
Tror jag har hittat den font jag skall ha som tatuering, möjligtvis att den lilla slingan som går från n:et skall gå från k:et istället men inte riktigt säker samt ifall de skall ligga som de gör eller ifall Solveig skall vara centrerat under Jan-Erik. Samtidigt som den är ganska stilren och inte helt wild and crazy så är den lite trasig och vacker på något sätt. Det tycker jag i alla fall, vet inte vad andra kommer tycka fast det spelar ingen roll det är ju trots allt min kropp och mina pengar.
