Falluckan...

Hör Och Häpna...

För folk som känner mig, som känt mig ett längre tag vet hur kräsen jag var när det kom till mat förr i tiden, nu är jag ju fortfarande lite selektiv men inte ens i närheten hur jag var när jag var liten och gick i typ lågstadiet. Jag åt inte grönsaker, jag åt inte fisk, eller jo det gjorde jag så länge den var panerad, jag åt inte korv, jag åt liksom inte det mesta kändes det som och självklart hade vi en gympalärare som verkligen vräkte i sig mat, fattar fortfarande inte hur han klarar av att äta så mycket. När jag har fyllt en tallrik, nu menar jag så är det fortfarande inte hälften av det han åt på En omgång, det var liksom berg av mat han lassade på. Råkade man ha otur så kom man ganska samtidigt som honom och då sa han åt en att ta lite mer och åtminstone smaka på det, är man 8-9 år så är det inte så jävla lätt att säga emot, det var ju bara att lasta på lite mer trots att man förklarat att man inte tycker om maten och man redan smakat det flera gånger innan.

Visst var det kanske i all välmening, att man skulle få i sig mat och näring och lära sig äta men jag måste säga att det funkade verkligen inte för min del. Det tog mig kanske tills slutet av gymnasiet tills jag ens började våga ha i grönsaker i matlagning. Jag har ju lite fobi för att äta grönsaker men det blir bättre och bättre ju mer tid som går. Hur som helst så var det värsta när man fick sällskap av läraren och han inte tyckte att man åt tillräckligt, då satt han där lugnt med en och väntade in att man skulle äta upp. Trots att man inte tyckte om det och det blev ju knappast lättare att känna pressen på sig från en vuxen att man måste äta upp, så då satt man där och försökte långsamt tugga i sig maten som blev allt mer kall och stress och press gjorde att man hade svårt med att svälja maten, den fastnade och man började väcka ens kräkreflexer till liv.

Detta hände ju vid ett par tillfällen hemma, men mina föräldrar har aldrig direkt tvingat mig till att börja äta mat som jag inte tycker om eller försökt tvinga mig i grönsaker. Det kanske försökte ett litet tag med att få mig äta men insåg att det var menlöst. Jag är ganska tacksam för att inte blivit ""tvångsmatad"" på något vis eller att blivit utan mat ifall jag inte ätit upp mina grönsaker eller så. Visst hade det kanske gått att få bukt med mina problem om de förstått vad det handlat om eller försökt med något slags belöningssystem eller kanske slå vad eller dylikt för att uppmuntra mig att börja testa mig framåt. Att liksom vänja mig in i olika maträtter eller så men ingen är perfekt och jag är ändå glad för att ha tillräckligt tillmötesgående föräldrar som satte tvång till en sista utgång.

Det jag ville komma till var att hur fan skall man förvänta sig att en kräsen unge som jag först och främst vill en ha något som heter blodpudding ? Bara det låter ju inte ens gott sen när man ser hur det ser ut så blir det knappast mycket roligare. Jag menar seriöst, titta på den här bilden, här är det till och med seriöst upplagt och ändå ser det motbjudande ut, det är förkolnade fyrkanter. Hur kan man ens tro att det kan vara gott ? Asså hade det åtminstone sett aptitligt ut så hade det kanske åtminstone hjälpt ett par kids att testa skiten.

Nu är det så att jag verkligen tycker om blodpuddning, inte direkt så att jag köper det men när jag väl får det serverat så är det ju skitnice ! Arre köpte det för ett tag sedan och käkade det igår och tog även resten idag till lunch, gött som fan ! Första gången jag åt det mer i mitt vuxna liv var nog när jag vickade som lärare på Stenkulan och det serverades i Bamba och vad gör man ? Det är gratis, varm mat, man testar åtminstone och det visade sig vara riktigt nice.

Har varit fri från magbekymmer någon timme nu, blev tvungen att gå hem igår för att magen vägrade lugna ner sig. Är ganska ofta jag mår illa på morgonen särskilt efter jag ätit och verkar som om det är ett ganska vanligt fenomen, just att magen vaknar till liv och inte riktigt är med på noterna. Det brukar gå över efter en timme eller två men igår så var det flera gånger som jag trodde jag skulle börja spy för att jag var så illa mående. Fattar inte vad det är för jag har inte direkt gjort något eller ätit något som skulle direkt kunna generera detta (tror jag i alla fall). Svängt lite fram ochtillbaka idag, den känns bara orolig. Förhoppningsvis är det bara någon 24-timmars grej som går över snart, är fan less på att vara sjuk. Hade trott och önskat att jag åtminstone kunde ta mig igenom resten av våren utan någon sjukdag, kändes som om det räckte gott och väl med förra året.

Det Är En Vägg Här...

Blev ingen simning idag men en jävla massa byggande. Fan all min fritid och alla mina pengar tycks gå till det här men snart klar i vardagsrummet och då får jag väl ta en eller två månaders uppehåll antar jag. Spara in lite pengar, kraft och (nys paus, helveten va ont det gör i mina magmuskler när jag skall nysa, jag nyser ganska högt och tar i när jag nyser och jag har nog lite träningsvärk sedan spelingen) energi. Eftersom jag har en så snäll pappa så kommer han ju naturligtvis och hjälper mig när han har tid och det hade han denna helg då vi båda var lediga så det passade ju perfekt ! Vet inte riktigt vad jag har lagt ut hittils men det är nog några tusenlappar och med tanke på att jag handlar det mesta på jobbet så har jag sparat in några kronor, dels på att slippa åka någonstan, dels för att vi är så mycket billigare på det mesta samt att jag får personalrabatt.

Jag är så jävla lyckligt lottad att ha sånna snälla och underbara föräldrar som är snälla och givmilda men ändå satt gränser och visat vad som är rätt och fel och hur man uppför sig och att man inte direkt får något gratis här i livet utan får faktiskt jobba för saker och ting. Är en hel del saker jag fått hosta upp pengar till för att få ifall jag ville skaffa cykel, tv eller vad det kan ha varit, kanske inte hela summan alla gånger men ändå. Viktigt att visa innebörd och vikten av att kunna spara ihop pengar och betala saker själv och för det är jag väldigt tacksam för, något jag nog borde försöka säga lite mer ofta till mina föräldrar.

Hittils, vad jag har hittat av kvitton så har jag handlat för ca 4100 kr och det har nästan genererat 400 kr i rabatt då jag inte riktigt handlat allt på Byggmax men nästintill. Detta är i stort sätt bara till vardagsrummet som jag handlat för än så länge. Elen har jag i och för sig köpt till hela lägenheten men ändå. Jag kommer nog hamna runt 20.000 kr innan jag börjar komma någonstans dit jag tänkt mig att ha den från början, detta är i och för sig fan 20.000 som jag kan dra av sen när jag väl säljer den.

Nästan Varje Kväll (2)...

Delar upp mina inlägg, sen om de inte riktigt återberättar historian kronologiskt får ni stå ut med.

9/1 - 01:00 (typ)

Nästan varje kväll / natt så tänker jag på att ta livet av mig. Inget seriös, bara mer en önskan om att göra slut på det hela. Funderar mycket kring olyckor, krascha med bil eller något allvarligt, inte att jag medvetet vill göra det utan mer efterspelet kring sjukhusvistelsen. Något att vara sjuk över, kanske få sympati.

Jag funderade på att dricka rengöringsmedel, i samma syfte nyss. Inte för att jag skulle göra det. Var länge sedan jag skadade mig självmedvetet för att kunna gå från jobbet eller stanna hemma. Det var ca fyra år sedan sist, vad jag vill minnas. Då hällde jag varm soppa på min hand och spolade varmt vatten på den för att få en ordentlig effekt. Slutade med att jag stannade kvar trots allt och gjorde bara lite lättare uppgifter. Detta var på Scan Tire.

Gången innan dess så slängde jag mig raklång på en grusgång i syfte att få det verka som jag vurpat med tidningsvagnen. Kommer inte ihåg vilke sommar detta var, troligtvis '05. Sen har det väl hänt att man fått sig själv att må så fysikt illa att man verkligen spytt.

Mår man dåligt går det ganska snabbt att stressa upp sig till den punkt att man spyr. Allt bara för att man inte känner att ens psykiska mående är skäl nog att vara sjuk från jobbet.

Ibland känns det som om jag för fel val medvetet eller omedvetet för att straffa mig själv.

Efter varje natt tycks jag starta om känslomässigt, jobbigt. Jag är likt en känslomässig guldfisk.

11/1 - Hur fan skall jag nu kunna runka ? Kan fan inte sluta le (tack vare mitt Rickrolled skämt).

När gick jag och lade mig glad senast ? (Fan va dyster insikt)

17/1 - Nu är åtminstone Simon tillbaka på jobbet, allt känns genast avsevärt bättre. Behöver köpa nya dojor (gjorde det idag) jobbigt men får jag användning av presentkortet vi fick i alla fall. Känner behov av att komma iväg och simma också. Har ju inte gjort det på två månader.

Varit så mycket med lägenheten så det känns som om man borde satsa på den när man är ledig. Allt blir så mycket lättare om man bara är två. Särskilt flyttning av möbler. Skall till min psykolog på tordag (imorgon). Behöves ta fram lite saker jag behöver prata om och få hjälp med. Jag vill få igång mina rutiner.

Happy Ending³...?

För skoj skull så kopplade jag in den sketa disken som legat i datorn (som jag glömt bort) men som jag insåg för ett tag sedan låg och skräpade. Trodde det bara skulle vara massa skit men har fan hittat bilder från så sent som 2008 runt augusti och verkade som om jag använt den frekvent i alla fall till och med december 2008 då jag loggar allt från msn. Så nu har jag äntligen återfunnit min musik och mycket av de bilder som har varit "förlorade" i över ett år. Har visserligen kvar en hel del att skaffa men detta gör mycket. Nu är problemet att jag måste fan sätta mig och rensa och gå igenom all skit som ligger i alla mappar och så. Håller på att lägga över det viktigaste så jag slipper oroa mig för att de skall "försvinna" igen.

Jul Från Förr...

Jag minns för en massa år sedan, typ 8-9 år sedan så var jag hos min ena morbror och firade jul och jag gjorde typ en av de mest förbjudna sakerna man får göra på jul. Jag gillade inte min julklapp och bad mamma eller någon annan om att få kvittot så jag kunde byta, tröjan tror jag det var eller om det var byxor. Hur som helst så tyckte jag inte om de och eftersom alla alltid säger det finns kvitto om du vill byta och jag ville byta så jag bad om ett. Vill minnas att det inte var så uppskattat och jag kände mig ganska otacksam men vafan jag kan inte riktigt rå för om jag nu inte råkar tycka om julklappen jag får. Visst om de sedan till och med säger att jag får byta den om jag vill så måste jag väl kunna göra det.

Som sagt så kände jag mig ganska otacksam och lite avvikande eftersom jag inte bara snällt tog emot presenten och höll käft. Lite av denna anledning så är jag lite sparsam med att köpa presenter som inte står med på någon önskelista, dels för att jag vill vara säker på att presenten är uppskattad, dels för att jag inte vill att personen ifråga skall känna sig otacksam och kanske behålla presenten bara för att. Samma sak gäller ju åt mitt håll, asså det är jätte skoj att få något annat och oväntat men samtidigt så blir de där millisekunderna från att man insett att det inte är något från ens lista tills man ser vad det är helt olidliga. Så mycket tankar och känslor som rusar genom mig.

Folk brukar vara ganska bra på att vara ganska bra på att pricka in saker men de är just de stunder när de slår fel som man bara mår så dåligt för att man inte är glad för det man får, för att man inte uppskattar tanken. För att man känner sig så skyldig att personen ifråga inte känner en tillräckligt för att veta vad som verkligen bara skulle bli fel. Jag fegar och vill bara köra safe, allt för att slippa jobbiga känslor och samspel som jag inte fixar och för det så mår jag ju ännu sämre...

Slappande På Morgonkvisten...

När jag var yngre, typ 10 år kanske så kunde jag utan problem gå upp vid 6-tiden när jag skulle börja 8:20 och det kanske tog max 10 minuter att ta mig till skolan, allt bara för att kunna sitta och slappa framför tvn och titta på barnprogram och dylikt. På senare år så har jag lugnat ner mig med det men har alltid tyckt om att ha god tid på mig innan jag skall röra på mig och det är fortfarande så att jag ibland går upp ett par timmar innan jag kanske behöver, allt bara för att kunna slappa framför tvn, istället för att sova. Jag som typ älskar att sova, har jag tråkigt så händer det att man går och lägger sig. Jag har aldrig riktigt förstått de som går upp precis så att de hinner dra på sig kläder och gå till bussen / vagnen eller vad det är som tar dem dit de behöver. Vad hände med dagens viktigaste mål ? Det är sällan jag inte äter frukost, försöker alltid få i mig något även om man bara mår illa och vill mest spy. Tycker inte om att gå hungrig och äta är något också man kan göra för att få tiden att gå lite.

10.10.10...

10.10.10 - 14:21 (Söndag)

Jag är på väg att lämna hufvudstaden, inget jag sörjer. Jag passar inte in, ett fördomsfullt hat som späs på av mitt psykiska mående. Det jag tycker är synd att jag inte hunnit med allt jag ville göra, träffa alla folk jag ville träffa, umgås så mycket med de jag väl träffade.

Man hinner tyvärr inte kämma in så mycket på en kort helg. Särskilt när man redan har ett bokat schema för helgen och inte tänker igenom ordentligt och planerar lite mer i förväg. Man får göra det bästa med de verktyg man har tagit fram... eller ?

Blev lång natt och tidig morgon, kommer vara sliten när jag kommer hem.

Vi har stått någon jävla stans ute i skogen på grund av signalfel. Traininfo räknar på 45 min sena. Så här mycket fel har jag inte varit med om på länge. Brukar gå väldigt smärtfritt när jag åker tåg som tur är.

När man jobbar med kunder och betalningar fr man se en hel del olika sakr måste jag säga och de mest intressanta plånböckerna:

Klassikern - Detta är en med två sedelfack, den har ett par platser för ens plastkort och ett fack för mynt. Nu finns det ju oerhört många varianter och utseende på denna men jag tror ni förstår grundprincipen. Det är just hur plånboken spelar ut sig själv eller rättare sagt hur användaren använder sig av den.

Vi kan börja med de som har alla kvitton de någonsin mottagit under de senaste 20 åren i sin plånbok och in emellan alla dessa har de kört ner sedlar lite varstans som blir svåra att hitta och ofta är de tillknöcklade och nästan sammansmälta med andra kvitton och går knappt att separera.

Det är ju bara här problemet tar sin början, skall vi gå över till kortfacken som kanske är konstruerade att ta 1-2 kort max 3 / fack och då ligger man verkligen och pressar gränsen, det är här dock man trycker ner 4-5 kort / fack och inte nog med att plånboken redan håller på att explodera på grund av att den är överfylld med kvitton den skall naturligtvis också vara överfylld med massa onödiga kort.

Det brukar ofta finnas ett specifikt fack för körkort / legitimation just för att det skall vara lätt att fiska upp och hålla reda på men detta är ju helt onödigt. Den hamnar klart mellan alla kort någonstans så att det blir mer en utmaning och ett äventyr att hitta sitt idkort innan man får alla andra kunder och kassören på sig. De som är duktiga nog och lämnat den i den fina genomskinliga plastfickan förstår inte tyvärr att man inte bara vill se på kortet genom plasten utan att man vill ha det i sin egna hand, dels för att kolla över det och dels för att kunna lätt blippa in streckkoden på badsidan som ger en deras personnummer. Jag förstår om man inte har varit i situationen förr så är det inte lätt att veta men när man gör detta gång på gång så börjar man undra vad folk tänker på, eller det är väl det som är problemet, de tänker inte...

Tillbaka till korten, problemet som sagt med att ha allt för många kort nedstoppade i ett och samma fack blir att det blir oerhört svårt att fiska upp dem, många står och kämpar ganska länge innan de väl får upp de kort de tror de skall ha men när det väl kommer upp till ytan visar det sig att det inte var det kortet trots allt. Då uppstår nästa problem, vart har personen lagt det kort som skall användas ? Jakten börjar... kort efter kort flyger upp med möda, de stoppas ner i samma oreda som de nyss befunnit sig, ingen som helst organisation.

Äntligen ! Rätt kort, sätter in kortet, okej nä men det stod visst ej chippssssss, dra kortet då istället ? Japp, rätt håll men remsan upp och ned, ja så där ja ! Nej förlåt detta var visst mitt gamla kort, fick ett nytt på posten för 3 veckor sedan men jag vet fortfarande inte att jag bara skall kassera detta gamla, det är bara att börja leta igen. Efter en stund ute på jaktmarkerna så hittar det fram, inga pengar på kortet...?

Jag kan förstå behändigheten att ha flera olika kontokort och betalkort av dess olika slag, allt har sin speciella plats här i universum men människor för i helvete lär er att organisera ! Jag lovar att även ni kommer att vinna på det hela. Ni slipper hjärtinfarkten av att inte hitta kortet som låg i första facket du letade i men ändå inte hittade det efter tre gångers genomsökning. Det går snabbare för er, för oss och alla andra...

Dessutom vem går hemifrån utan plånbok ? Alternativt det bästa, "glömt leg" / "kortet ligger visst hemma" - när tar man ur sina kort ? Särskilt med den gigantiska väskan till plånbok ? Visst händer det att man i all hast inte får med sig en plånbok men detta går igen på regelbunden basis hos vissa personer, fascinerande... nog om detta, nu går i tillbaka till plånböckerna och dess olika versioner.

Ni kanske kommer ihåg en äldre man i er omgivning under er barndom att det alltid var någom som hade en liten kam i mitten (i viket) av plånboken. I mitt fall, min pappa, farfar, morfar och gud vet hur många fler. Jag hade nästan trott att detta var utdött, men nu på senare tid har de kommit tillbaka, fortfarande äldre män typ + 50-55, ibland var det så att den låg i bröstficka på skjortan. Den används lite då och då.

Nu är detta inte exakt en sånda jag har i åtanke, den jag tänker på är precis en sådan här fast där facken är ett enda stort fack och det enda som separerar dem är små läderremmar som går över facket på dess kortsida. Tänk er denna plåbok och tänk att från topp till tå där facken är att det är ett enda fack och att det enda som egentligen separerar korten är de små avdelarna. Tycker oftast att de brukar vara i läder dessa plånböcker. Problemet med desa är ju att korten kan stoppas ner i ett fack och hamna i ett helt annat fack. Kan ju vara så att vissa plånböcker med tiden developt a fault men ofta är de verkligen skapta så här från början, varför vet jag inte, idiotiskt är det enda ord jag kan finna för det hela. Frågan är ju utifall det nu bara är plånboken som nötts, hur länge orkar folk gå med den innan de fixar den ?

För att gå över till mynt så brukar folks mynfack innehålla typ allt förutom just mynt, du har värktabletter, halstabletter, klockbatterier, tandpetare, you name it... nä växeln har man helst i fickan på byxorna alternativt i jackfickar. Har man tillgång till flera fickor brukar ofta mynten hamna i byxorna och småsedlar och en sjuhelvetes massa kvitton i jackfickan och helst skall de bara nerkönkade. Det kan även ibland finnas utländsk skitvaluta i form av 50-öringar, cent, pund, d-mark och allt annat vi inte tar och ingen annan på den här planeten heller för den delen då de slutades tillverkas för över 100 år sedan. Har du tur kanske du kan ge någon liten myntsamlar kåtslag men det är väl ungefär så mycket valuta du får för pengarna. Ser verkligen folk så jävla dåligt att de inte kan se skilland på svenska och utländska mynt eller tror de på fullaste allvar att man kan lura någon och tjäna sig en mindre förmögenhet på det hela ? Förmodligen är det väl en smärre förlust då ofta den svenska kronan står sig dåligt mot de flesta valutor.

Fickor är bra skit, här kan man ha en lite moneyclip med enbart tjugor, det är grymt ! Du skall handla för 5000, allt betalas i tjuor, man vill ju gråta av glädje... Sen är det ofta peanuts i jämförelse vad du har på dig. Att bli rånad är aldrig något som slagit dig som en möjlighet ? Gummiband är också en gammal klassiker, runt sedelbuntar eller ännu bättre, runt den där plånboken som Jesus hade på sig när han korsfästes. Bara för att det går att laga är detta inte alltid en så bra lösning.

Sen har vi ju kvittoclipen, där kvittona gör grovjobbet som någon slags moneyclip kring dina pengar. Huruvida detta är att rekommedera överlåter jag till experterna att svara.

Sen har vi alltid den populära mer eller mindre f.d. visitkortshållaren som mer blivit ett förvaringställe för en mindre hög kort och någon enstaka "alldeles för många gånger vikt" sedel av okänd valör. Om det inte går upp för er så hatar jag denna produkt.

Det absolut bästa med denna är om du har sisodär 20-25 kort och kan på sin höjd av med dig 5 kort och leg. Då måste man planera och tänka på vad man skall göra för att få med sig rätt kort, vilket man inte gör. Antingen är det leg eller kort, alternativt både och. Det är det här med och planera, folk tycks inte kunna göra det, frågan är väl när de skall inse det och försöka komma till rätta med sina problem ?

För er som inte vet det så brukar det vara så att när någon sitter och klagar på folks fel och brister brukar det vara för att man själv upplever att man har dem men hellre ser och projicerar felet hos någon annan istället för att själv ta i tu med det.

Annars kan man alltid vänta med att föra över pengar tills ens kontokort tills man skall betala. Jag har hört att det skall vara populärt.

Vill och är man konspiratorisk lagd så skulle man kunna se signalfelen som uppstår lite då och då som ett försök från SJs sida att sälja mer från deras restaurang. Stanna tåget, skyll på signalfel, säg att det arbetas på det med att ni inte vet hur lång tid det kan ta och se folk snart invadera eran restaurang.

Efternamn Nog För Att Hålla På Holland (Men Tysk Sedan 1994)...

Marco van Basten
Dennis Bergkamp
Ruud van Nistelrooy
Johan Cruyff
Patrick Kluivert
Giovanni van Bronckhorst
Edwin van der Sar
Arjen Robben
Dirk Kuyt

Fast jag har varit Tysk sedan så mycket längre tillbaka, även innan jag visste vad Body var, året var 1994 och det var Gräva Guld i USA men visst var Sverige grymma men enda jag var när det spelades fotboll de hombre a hombre, jag och Tommy på våran trädgård oftast. Det självklara valet var ju naturligtvis, Jürgen Klinsmann eller mittfältaren Thomas Häßler.

Jävla Bajs Astma...

Jävla kukhelvete ! Fint väder, solen skiner, jag tar brädan till jobbet. Så jag puttrar iväg till jobbet från Partille centrum på min fina bräda och enda som är lite jobbigt är att foten tar lite stryk men det är sedan gammalt. Kommer till jobbet och börjar redan känna av hur min kropp inte gillade den färden. Snart börjar jag få darrningar, ser ut lite som om jag har parkinson och när jag tar hyffsat djupa andetag känns det som om jag får nikokick varje gång jag andas in. Det kryper och är oroligt inne i kroppen, jag inser att jag får be pappa komma och hämta mig så jag får ta mig till vårdcentralen i Angered och träffa en läkare. Känns ju så där skoj när man tidigare pratat med chefen som tycker att det nog räcker med att jobb 60 timmar i veckan för hans del och att han inte skulle komma in på lördag (nä men jag är på jobbet en timme och går hem för att jag vägrar inse mina begränsningar).


* Астма

Läkaren konstaterade att allt var bra med mig, sänkan var bra, blodsockret låg bra till, jag skall bara inte åka skejtboard ute i värmen med tanke på mitt tillstånd (astman). Får väl ta och göra en ordentlig koll för att jag har svårare och svårare att anstränga mig mycket utan att ta ut mig helt och hållet och få känningar på hjärtat, pappa föreslog att jag skulle prata med läkaren om ett jobb-ekg eller vad det nu hette för att se hur hjärtat klarar att jobba under press. Jag är så jävla rädd för att bli helt inkapaciterad och inte kunna göra några direkta ansträngningar bara för att jag är asmatiker, fan jag är snart 25 och mer och mer av saker som kanske hade fått mig att svettas och som fått mig att tycka att det var lite jobbigt att göra blir en jävla pers numera. Får väl försöka börja simma igen och se om det inte kanske kan bero på att jag har dålig kondis också, förhoppningsvis kan jag göra lite för att kunna bli av med det lite. Inte så mycket jag kan göra åt astman man får väl bara försöka hålla mig i så god form som möjligt. Bara att man känner sig som en jävla gammal gubbe på grund av allt detta.

Stannar hemma imorgon också för att jag är ledig på söndag så får jag försöka vila upp kroppen och försöka få ut det sista av min förkylning ur kroppen så får jag väl ta nya tag på måndag. Känns skitjobbigt att behöva vara hemma men åtminstone så gör jag ett vettigt och klokt beslut som är förebyggande. Hade det varit för något år sedan hade jag kanske gått tillbaka till jobbet imorgon, hade även kanske stannat kvar på jobbet några timmar till innan någon annan hade sagt till mig att åka hem. Så det är väl det positiva i det hela.

Tuggummi...

Var på ICA nyss och råkade av en slump se en påse med Buggtuggummin. Stod att de var sockerfria och det kändes lite konstigt men var tvungen att testa dem trots allt, minnen från förr...

Jävlar vilken skit, sura, äckliga och de var inte alls den där hårdmjuka tuggumiformen som de hade när jag var liten som alla andra tuggummin som kostade 50 öre så som Jenka, Funny, Cola, Chock, Dance, Shark och Turbo för att nämna ett par. Ni vet precis vad jag menar, istället var de en hård laserad yta precis som de stora stimorol tuggummina i kartförpackningar, jävligt weird. Nä tacka fan för förr i tiden. Fan hade jag inte varit så jävla liberal på andra fronter hade jag fan varit den mest konservativa och bakåtsträvande människan på jorden. Jag väljer att lägga min tro på vetenskap och nytänkande.

Lachanofobi...

Satt och letade ett tag på om det kanske fanns något ord för min fobia för grönsaker och tänkte tillslut att bara komma på något genom att sätta ihop det latinska ordet för grönsak och sen lägga till fobi och det visade sig att det redan fanns, oväntat nog... eller inte. Jag har inte så stora problem med det som vissa tycks, Vicki får panikångest - av grönsaker. För min del är det just det faktum att tugga på grönsakerna som jag tycker är jobbigt, särskilt om de knastrar och har sig och är väldigt grönsakiga typ som sallad det känns som en väldigt typisk grönsak.

För de som känt mig ett tag vet hur kinkig jag varit förr och hur mycket bättre jag blivit på detta, bara ta den sak som att förr så sträckte jag mig enbart till råa morötter i grönsaksväg och ingen annat, visserligen knastrar och knakar morötter extremt mycket men har aldrig varit ett problem. Så kan man ju jämföra detta med att jag i förra veckan stod och wookade frysta wookgrönsaker och hade i lite ärtor, majs & paprika från en annan fryspåse som jag köpt. Detta satt jag och smaskade i mig för drygt 1½ timme sedan med kyckling och tagatelli, dock försöker jag vara ganska noga med att åtminstone skära broccolin i mindre bitar så jag slipper tugga så jätte mycket på dem, eller åtminstone märka att jag tuggar på de.

Har till och med gått så långt så att jag har ätit mackor med hela "skivor" / "strimlor" eller vafan man skall kalla det, av paprika på min macka vilket är galet då jag har haft hyffsat stora problem med att just tugga på paprika även om det är en av de grönsaker jag haft i matlagning längst sedan jag började så smått äta grönsaker.

Redan I Tidig Ålder...

Började ju dricka redan i tidig ålder och kan försäkra er om att detta knappast var första eller sista gången jag drack ur en pool, en av de andra gångerna sägs dett att min syster fått mig att dricka ur barbiepoolen. Kanske inte var så att hon tvingade / lurade mig (viinte skulle dock förvåna mig om hon hade gjort det) men gjorde knappast något för att förhindra det hela. Vet inte riktigt vart bilden är tagen men tror hos vår (läs mig och mina syskon) extramamma Ingela som har haft en hel del med oss att göra. Det var hos henne jag lärde mig älska Döda ! (världens bästa film). Bilden är tagen kring 86-87, hade inte fyllt två än (om jag läser albumet rätt).

Något annat som var typiskt för mig var ju, keps, käp, vattenpistol och tuggumi, jag var ju Batman för guds skull ! Om ni undrar varför jag ser så lurig ut på bilden är nog troligtvis för att jag gjort något, som att lagt renet (ren-i-ett, ett diskmedel) på allas tandborstar. Alternativt gömt min systers favorit gossedjur, Sofia i frysboxen. Jag skulle inte vilja säga att jag var elak utan mer, kreativ och uppfinningsrik.

Om ni tror att jag var elak så kan ni fundera över hur just det är att få ens bror att lära sig hoppa tresteg i nedförsbacke. Vilket min syster fick mig att göra för en massa år sedan när vi var och hälsade på släkten i Norge, kan säga att det gick väl så där... behöver träna på min tajming.

Chillin' Waiting For Homie...

Shake It...