Mina Vårdkontakter...

Så jävla gött med internet, ringde för att boka av min tid hos min samtalskontakt men så uppenbarligen är det för många som ringer och även om de utökat sina "öppettider" verkar detta inte hjälpa. Fattar inte att de inte bara kan göra så att man blir uppringd, alternativt att jag bara kan lämna ett telesvar om jag vill boka av min tid. Hur som helst så blev jag informerad att jag kan gå in på Mina Vårdkontakter och fixa lite skit där, vilket jag gjorde. Bokade av min tid och bad om att få en ny tid, hur smidigt som helst !

Uppdatering (14:46):

Dryga kvarten efter att jag loggade in och avbokade min tid fick jag inbokat en ny tid, ganska nöjd !

De Flyttas Trots Allt...

Jaha, då skall dem flytta Vuxenpsyk till Gamle Stan trots allt ! Jag vet inte riktigt exakt hur detta kommer påverka mig rent praktiskt förutom att det blir kanske lite längre restid, jag har ju inte så ont av det men alla andra stackare som av olika skäl har svårt att ta sig dit kommer ju få det tufft. Står att läsa om det här: Vuxenpsyk flyttas trots protester, Partilletidning.se.

Semestern Brukar Varken Börjar Eller Slutar Bra...

Trodde jag hade en tid på vuxenpsyk igår vid 17-tiden, det var uppenbarligen inte fallet. Kändes som en tid jag inte riktigt ville missa.

Om En Månad...

Fick tid om en månad, skall då träffa min samtalskontakt kanske man skulle kalla henne för, eftersom det blir konstigt att säga, min sjuksköterska, kom inte ihåg mer vad hon var utbildad till. Kunde antagligen fått en tid innan hon gått på semester om jag verkligen, verkligen känt att jag varit i behov av det men jag tror jag klarar mig.

På Sin Lediga Dag...

Var hos läkaren förut idag, äntligen får man träffa en läkare igen som bryr sig och faktiskt verkar ta sig tiden att lyssna och försöka hjälpa en så bra som möjligt är. Får se vart det landar men åtminstone är det en början. Träffat honom en gång tidigare och då verkade han lika vettig.

Nu väntar jag mest på att mobilen skall få ladda upp sig lite sedan skall jag dra iväg och simma för att förhoppningsvis möta upp Packen vid ett lite senare tillfälle. Håller även på att testar Galltvål för att se om det fungerar som fläckborttagningsmedel.

Jag Försöker Och Tar Mig Framåt...

Dagens Åstadkommande:


* När de väl svarar så får man tillbaka att jag skall fixa en remiss från läkaren.
* Satt på en diskmaskin.
* Plockat lite här hemma.
* Satt mig i fokus och försökt utmana mig själv.

Avbruten Bajs...

Satt och tittade på en av de mer intetsägande filmerna jag har sett på riktigt länge, det var Girl, Interrupted. Den skulle handla om en brud på 60-talet som har borderline och skriver in sig på ett mentalsjukhus på grund av ett självmordsförsök. Vid tillfället vet hon inte vad som riktigt gör att hon mår som hon mår men det "kommer fram" senare. Självklart är det en halvhappy ending för att man skall försöka vara insiktsfull och visa att allt här i livet inte alltid slutar i total lycka.

Asså det var en sån jävla skitfilm, jag kan tänka mig att det är en sån där film som blir "någon ung persons" favoritfilm för att den är "så djup" och för att personen ifråga "känner igen sig så väl" man mår dåligt och vuxna förstår sig inte på hur svårt det är att vara tonåring. Självklart är man lite alternativ och skär sig i smyg för att mamma vägrat köpa pizza åt tidigare på dagen, samtidigt som man tittar på filmen och kanske för första gången börjar onanera till bilderna av en halvnaken Jared Leto eller kanske till en tanig Angelina Jolie, vad vet jag. Inget direkt som faller mig i smak i alla fall.

Det Börjar Ljusna...

Det har faktiskt varit en riktigt bra dag idag, först så var jag och träffade min psykolog och hon styltade upp mina problem och promblematik som jag har. Till exempel vad jag vill ändra på, vad jag gör för mycket, vad jag gör för lite och så var det någon punkt mer, allt för att försöka få det hela lite mer greppbart och någon slags översikt på det hela. Eftersom jag har världens sämsta minne så kommer jag inte riktigt ihåg vad som stod vart någonstans osv. men det kändes bra. Fick med mig lite lappar på där jag skall registrera "negativa, automatiska tankar / känslor".

Kändes ganska vettigt.

Sen drog jag hem till min bror och träffade Lotta och fågelhajen som sov hårdare än en död fisk och var inte alls nöjd över att bli väckt för att bli matad, men ärligt talat vem fan hade inte blivit grinig om man blivit väckt mitt i natten för att någon jävel vill trycka i en mat ? Kort efter så drog vi ut och sprang, dock så började min fot bråka typ halvvägs och den fortsatte att bråka ännu mer efter att jag drog in till stan och shoppade lite. Får väl fortsätta ta det lite lugnt och simma lite istället och kanske ut och gå en stund och se ifall det fortfarande känns jobbigt.

Min dator har även skickats så jag hoppas att jag kan åka och hämta den snart, gött som fan kommer det bli !

Har även fått en del av pengarna Madde var skyldig mig, det känns bra... jag är glad, glad för att jag äntligen börjat få tillbaka mina pengar, glad för att det visar att vår relation och allt jag lagt ned i den har varit förgäves. Det var ett tag jag verkligen trodde nästan fullt ut, att allt var någon väl genomarbetad plan för att jävlas med mig och att jag bara varit den mest godtrogna människan i världen och lämnat ut mig helt och hållet för att sedan få allt bortslitet och spottat och sparkat på. Så är dock inte fallet och för det är jag glad och jag kommer kunna lägga det här åt sidan sedan och gå vidare för det har plågat mig men nu kan jag verkligen på riktigt börja fokusera på annat. Det är även skönt att fått prata ut och kanske rett ut en del frågor med Madde det senaste veckorna / månaden och för det är jag även glad, även om vi aldrig kommer återgå till hur det var innan så är det bättre än när vi inte hade någon kontakt alls och ända jag kände var besvikelse, sorg, avsky och hat.

Det börjar så sakta reda ut sig en del på hemmaplan vilket är oerhört skönt, även om allt är långt ifrån så börjar gammal skit lösas upp och jag börjar kunna ta mig vidare. Är fullt medveten om att det inte bara är uppförsbacke resten av vägen men jag tänker försöka ta åt mig och njuta av det så länge som det håller i sig. Jag tänker också skynda jävligt långsamt.

Bättre Än Förväntat...

Det gick bättre än förväntat hos min psykolog idag. Visste inte riktigt vad jag väntade mig men efter att ha träffat en av deras läkare så var inte förhoppningarna höga. Får väl hoppas att det leder till någon slags personlig utveckling.

Fick träffat min systerson idag också, han fyllde nämligen 1 år så var hos min syster och firade honom. Så större delen av dagen har varit bra, även om jag själv ser mig som en idiot så finns det inte så mycket att göra. Jag kommer även denna gång ut på andra sidan är jag övertygad om.

H

Jag Blir Galen...

Jag blir fan galen, jag orkar fan inte sitta hemma och häcka, jag fixar fan inte det ! Vet i och för sig inte hur mycket nytta jag skulle göra på jobbet just nu ändå. Mina förhoppningar är att kunna gå tillbaka till jobbet i nästa vecka då min sjukskrivning slutar och så får vi se vad som sker framöver. Hoppas jag snart får en tid på vuxenpsyk i Lerum också, har lite mer tillit till dem än Capio i Vallhamra för tillfället. Blev så jävla stissig idag att jag var tvungen att gå ut och gå, gick nästan en mil. Trots att man är förkyld och känner tendenser till feber lite då och då men fan så mycket som jag rör på mig och arbetar med kroppen i jobbet så blir det så jävla konstigt till att bara vara hemma.

Det jag gjort idag är typ, ätit frukost och tittat på Conjoined Fetus Lady för att sedan läsa lite i min bok, sova någon / några timmar, käka lite mat och titta på Vinterkriget och sen gick jag ut och gick drygt en mil, på vägen handlade jag lite godsaker för att jag är hemma och tycker synd om mig själv. Så då tröstäter man lite, samt för att sysselsätta sig.

Väntan...

Ringde vuxenpsyk i Lerum idag och kollade ifall de fått in min remiss, vilket de hade och de höll på att gå igenom de just nu så jag kommer förhoppningsvis få svar ganska snart. Har även fått en tid hos psykologen uppe i Vallhamra. Det gick ju snabbare än jag trott efter att jag prata med dem men att det skulle ta 6 veckor från de att en läkare skickat in en remiss känns som en ganska lång tid. Eftersom de säkert redan då vetat att det var lång väntetid så hade det ju kunnat sagt något till mig men nä...

Jag vill ju gärna komma tillbaka till jobbet så snart som möjligt, om det blir efter denna sjukskrivning är över vet jag inte. Man vill ju gärna bidra till samhället och göra något vettigt, inte bara sitta hemma och häcka men ibland måste man tyvärr ta det lugnt för att kunna orka med senare. En sak är ju säker och det är att jag inte är återställd även efter dessa två veckor, de har gett mig en möjlighet att få lite andrum, att hinna och orka styra upp saker med psykologer och förhoppningsvis kommer det ge mig en möjlighet till att ventilera mig och släppa lite på all press jag lägger på mig. Det är ju inte så jävla ball att gå in på ICA och det enda som man känner skulle ge tillfredsställelse där och då är att man går fram till någon man råkat se och skär halsen av denne. Det är verkligen sånt som gör ens dag...

Skall Något Ske Får Man Göra Det Själv...

Så ringde och pratade med vuxenpsyk i Lerum för en dryg timme sedan och fick svaret att antingen så kunde jag träffa en läkare igen och få denne att skicka in en remiss till dem eller så kunde jag skriva ihop ett eget brev och skicka till dem, vilket jag gjorde. Skrev ihop ett brev på två a4 sidor där jag förklarade min rådande situation och vad som skett det senaste året. Så får väl höra av mig på fredag, se om det fått mitt brev och hoppas på att det behandlas snabbt, under tiden så får jag lyssna på Nordman - Laglöst Land.

2 Veckors Sjukskrivning...

Nä men det är ball... var uppe hos idioterna på Capio vårdcentral i Vallhamra och fick träffa läkaren jag träffade senast när jag ville ha en remiss till en psykolog. Fick ju veta i förra veckan att jag skulle få vänta "ett par månader", nu så var det så jävla tydligt att han ville inte ha mig där och ville bli av med mig så snabbt som möjligt, han sket fullständigt i hur jag mådde och var bara mån om att gå vidare till nästa patient. Han gick på besöket innan och hur jag mådde där och gav mig två veckors sjukskrivning, eftersom det var ett tag sedan jag var sjukskriven sist (då jag blev sjukskriven en månad i taget) så var jag inte säker på hur allt fungerar och sen dess har ju det hänt lite också så jag frågade vad jag skulle göra om jag fortfarande mådde dåligt efter två veckor.

De hade han svar på, vila upp mig lite nu, ut och få frisk luft, springa lite, sen jobba kanske lite och sen är det ju semester. Hur fan vet han när jag har semester ?! Jag skulle lika väl kunna ha semester i september som om 2 dagar, det var dessutom inget svar på min fråga. Han försökte hela tiden, enda sedan millisekunden han lämnat över mitt sjukintyg, att gå från rummet. Fick svar att jag var tvungen att boka ny tid osv. vilket jag antog och var ganska införstådd med men det var liksom inget tecken på att överhuvudtaget bry sig om mitt mående för fem öre. Dessutom verkade han hinta att jag har varit på så många olika ställen för mina psykiska problem, hur skall de då veta att detta kommer att hjälpa. Jag gick till ungdomsmottagningen i Lerum i nästan 5½ år var eller varannan vecka, med vissa uppehåll och för att sedan slussas över till vuxenpsyk på grund av min ålder där jag träffade någon 1 eller 2 gånger för att meningen var att jag skulle få komma till någon i Angered eftersom jag bott där sedan hösten 2007 (detta var i sommras). Sedan fick jag träffa en i Angred men det funkade inte alls och sen i våras har jag inte pratat med någon och egentligen inte haft en ordentlig kontakt på över ett år. Jävla idiot...

Ringde vårdcentralen här i Partille och de hade också tydligen långa väntetider samt att jag var då tvungen att träffa en läkare där och så han kunde skriva en remiss. Ringde sedan Lerum och då hade de inte telefontid så imorgon mellan 08.30-09.30 kunde jag ringa, sedan ringde jag till Gamlestan istället och då var hon som skötte tidsbokningar inte där och kom tillbaka kl. 13.00 så jag skall försöka ringa om en halvtimme. Förhoppningsvis så kan jag få någon tid snart för det har gått lite väl över tiden nu känner jag.

Anledning till allt detta är väl att jag mer eller mindre fick ett nervöst sammanbrott eller vafan man skall kalla det för igår och fick väl inse att jag nog behöver ta en paus för att försöka styra upp mitt huvud lite. Jag är dock fullt övertygad om att jag fortfarande behövt ha jobbat, kanske inte så mycket övertid och att jag skulle taggat ner och skitit i hemmet ett tag osv. osv. men lätt att vara efterklok. Asså utan jobb så skulle jag gå under förr eller senare, jag fixar inte bara att "sitta hemma", det var sjukt jobbigt senast och kommer väl knappast bli bättre nu men får se. Förhoppningsvis kan man gå tillbaka ganska snart för jag vill ju jobba men man måste också klara av det, även om man fixar jobbet så kanske man mår dåligt efteråt och då spelar det ju inget roll hur bra man än är på jobbet om man ständigt mår dåligt runtomkring. Slutligen kraschar man på jobbet också, vilket inte är jätte roligt, det har ju hänt förr...

Nu skall jag bara försöka intala mig själv att detta inte är ett nederlag. Att jag sjukskrivs... det känns ju som ett personligt nederlag och en besvikelse att jag hamnat där igen. Jag hade väl någonstans lovat mig själv att inte gå in i väggen igen, vilket är väl bra på ett sätt men kanske måste vara lite realistisk också, skit händer. Jag har i alla fall försökt och jag har taggat ner, jag har lyssnat på mig själv och min kropp. Jag har hanterat det bättre än jag skulle gjort för säg 4-5 år sedan, kanske inte fullt så bra som man vill men bättre och det är väl alltid något antar jag.

Så fick jag ringt Gamlestan där blev jag hänvisad till deras rådgivning men de hade telefontider mellan 11.00-12.00 tisdagar och fredagar. Så jag antar att det blir att ringa till Lerum imorgon istället igen. Tacka fan för att man själv orkar åtminstone ta tag i det hela, fattar inte hur folk som inte orkar det skall väntas klara av det. Det är ju inte första gången man inser detta...