Happy Ending³...?

För skoj skull så kopplade jag in den sketa disken som legat i datorn (som jag glömt bort) men som jag insåg för ett tag sedan låg och skräpade. Trodde det bara skulle vara massa skit men har fan hittat bilder från så sent som 2008 runt augusti och verkade som om jag använt den frekvent i alla fall till och med december 2008 då jag loggar allt från msn. Så nu har jag äntligen återfunnit min musik och mycket av de bilder som har varit "förlorade" i över ett år. Har visserligen kvar en hel del att skaffa men detta gör mycket. Nu är problemet att jag måste fan sätta mig och rensa och gå igenom all skit som ligger i alla mappar och så. Håller på att lägga över det viktigaste så jag slipper oroa mig för att de skall "försvinna" igen.

Kvalitétstid...

Satt och tittade på film med pappa ikväll, väldigt sällan jag spenderar kvalitéts tid med mina föräldrar. Kändes lite udda, främmande och läskigt. De senaste 6-7 åren har ju varit ganska (konstpaus för att gråta på första gången på jag vet inte hur länge.) tryckt, allt på grund av mig och för att jag mått dåligt och vägrat släppa in dem i mitt liv. Det enda jag ville och vill göra just nu är att gå upp till pappa, krama om honom, säga jag älskar honom och förklarar hur mycket han och mamma betyder men jag vågar inte. Jag känner mig dålig för att ständigt tryckt bort dem, alltid tyckt att de tjatat när de ringt och frågat hur det var med mig. Jag känner mig bara jävligt otacksam... hoppas (lite paus igen) att de inte ser mig som den snorunge som jag känner mig just nu. Jag vet Fortfarande inte om mina föräldrar läser min blogg eller inte.

Detta är något jag försökt sätta ord på ändå sedan jag började gå hos en kurator. Min relation till mina föräldrar men aldrig haft kraft, insikt eller ord att framföra de tankar jag haft eller här förens nu. Det har alltid bara mest varit "tryckt", "svår", inte mycket mer än så. Jag önskar jag kunde vara mer uttrycksfull, känslomässig och kärleksfull gentemot min familj än var jag är, det är bara att jag har svårt för det.

Published with Blogger-droid v1.5.8

Redan I Tidig Ålder...

Började ju dricka redan i tidig ålder och kan försäkra er om att detta knappast var första eller sista gången jag drack ur en pool, en av de andra gångerna sägs dett att min syster fått mig att dricka ur barbiepoolen. Kanske inte var så att hon tvingade / lurade mig (viinte skulle dock förvåna mig om hon hade gjort det) men gjorde knappast något för att förhindra det hela. Vet inte riktigt vart bilden är tagen men tror hos vår (läs mig och mina syskon) extramamma Ingela som har haft en hel del med oss att göra. Det var hos henne jag lärde mig älska Döda ! (världens bästa film). Bilden är tagen kring 86-87, hade inte fyllt två än (om jag läser albumet rätt).

Något annat som var typiskt för mig var ju, keps, käp, vattenpistol och tuggumi, jag var ju Batman för guds skull ! Om ni undrar varför jag ser så lurig ut på bilden är nog troligtvis för att jag gjort något, som att lagt renet (ren-i-ett, ett diskmedel) på allas tandborstar. Alternativt gömt min systers favorit gossedjur, Sofia i frysboxen. Jag skulle inte vilja säga att jag var elak utan mer, kreativ och uppfinningsrik.

Om ni tror att jag var elak så kan ni fundera över hur just det är att få ens bror att lära sig hoppa tresteg i nedförsbacke. Vilket min syster fick mig att göra för en massa år sedan när vi var och hälsade på släkten i Norge, kan säga att det gick väl så där... behöver träna på min tajming.