Jag ≈ Byggmax Partille...

På allt detta som hänt idag så skall man komma hem till områdets ungar som går och blåser i minivuvuzelas !

Inte min dag måste jag säga.

Folket försökte verkligen idag men det sket sig verkligen totalt för att jag inte tog tag i det hela och körde med dem. Tänkte försöka få lite variation och försöka få dem att jobba lite mer självständigt men det sket ju sig, mest för att de är så pass nya och jag är den enda källan på information så alla frågor osv. skickades till mig, eller mycket av det. Känns bara som om jag bara varit mer rak på sak och visat vart skåpet skall stå så kanske vi fått gjort lite mer eller åtminstone fått det mer organiserat. Nu kändes det mest som knattefotboll och alla sprang efter bollen, jag var då mer eller mindre den, istället för att ge alla varsin boll, förklara för var och en hur de skall skjuta mål och sen bara övervaka, så blev det inte...

Vid 6-tiden kapitulerade min kropp, jag höll på att svimma och blev tvungen att sätta mig i personalrummet ett tag, druckit för lite, ätit för lite, sovit för lite och jobbat för mycket. Satt där nästan till 7 då jag samlade kraft nog att ta mig till kassan och försöka organisera morgondagen, fick fram några rader och sen orkade inte ens jag bry mig. När detta händer vet man att jag är trött, när jag mer eller mindre slutar bry mig för hur mycket jag lägger på de andra som skall jobba imorgon.

Jag har gjort så gott jag kunnat och det har varit extremt mycket samt att det är mer eller mindre jag som kan saker, de andra är så nya så de har inte hunnit komma in i allt än och jag kan inte göra så mycket mer än det jag har gjort tidigare för då kuvar jag under och det är väl knappast någon som vill att jag gör. Får väl försöka ta det extremt lugnt imorgon och sen bara försöka ett sansat tempo under helgen då jag jobbar så får det bli som det blir.

Även om jag vet att jag har gjort allt möjligt i min kraft och lite där till och att jag har gjort det ganska bra med tanke på den ganska extrema situation man sitter i så känns det ändå så jävla illa och som ett ""misslyckade"" att inte fått fixat allt som jag tänkt att lösa. Fast jobbigast av allt är väl kanske att jag fortfarnade inte fullt ut kan lära mig att tagga ner och ta det lugnt.

Jävla Bajs Astma...

Jävla kukhelvete ! Fint väder, solen skiner, jag tar brädan till jobbet. Så jag puttrar iväg till jobbet från Partille centrum på min fina bräda och enda som är lite jobbigt är att foten tar lite stryk men det är sedan gammalt. Kommer till jobbet och börjar redan känna av hur min kropp inte gillade den färden. Snart börjar jag få darrningar, ser ut lite som om jag har parkinson och när jag tar hyffsat djupa andetag känns det som om jag får nikokick varje gång jag andas in. Det kryper och är oroligt inne i kroppen, jag inser att jag får be pappa komma och hämta mig så jag får ta mig till vårdcentralen i Angered och träffa en läkare. Känns ju så där skoj när man tidigare pratat med chefen som tycker att det nog räcker med att jobb 60 timmar i veckan för hans del och att han inte skulle komma in på lördag (nä men jag är på jobbet en timme och går hem för att jag vägrar inse mina begränsningar).


* Астма

Läkaren konstaterade att allt var bra med mig, sänkan var bra, blodsockret låg bra till, jag skall bara inte åka skejtboard ute i värmen med tanke på mitt tillstånd (astman). Får väl ta och göra en ordentlig koll för att jag har svårare och svårare att anstränga mig mycket utan att ta ut mig helt och hållet och få känningar på hjärtat, pappa föreslog att jag skulle prata med läkaren om ett jobb-ekg eller vad det nu hette för att se hur hjärtat klarar att jobba under press. Jag är så jävla rädd för att bli helt inkapaciterad och inte kunna göra några direkta ansträngningar bara för att jag är asmatiker, fan jag är snart 25 och mer och mer av saker som kanske hade fått mig att svettas och som fått mig att tycka att det var lite jobbigt att göra blir en jävla pers numera. Får väl försöka börja simma igen och se om det inte kanske kan bero på att jag har dålig kondis också, förhoppningsvis kan jag göra lite för att kunna bli av med det lite. Inte så mycket jag kan göra åt astman man får väl bara försöka hålla mig i så god form som möjligt. Bara att man känner sig som en jävla gammal gubbe på grund av allt detta.

Stannar hemma imorgon också för att jag är ledig på söndag så får jag försöka vila upp kroppen och försöka få ut det sista av min förkylning ur kroppen så får jag väl ta nya tag på måndag. Känns skitjobbigt att behöva vara hemma men åtminstone så gör jag ett vettigt och klokt beslut som är förebyggande. Hade det varit för något år sedan hade jag kanske gått tillbaka till jobbet imorgon, hade även kanske stannat kvar på jobbet några timmar till innan någon annan hade sagt till mig att åka hem. Så det är väl det positiva i det hela.

I'm Kind Of Like Eddie...

'Cause Eddie could by another one...

Hoppas men antagligen inte...

Spotify...

Ännu ett surt äpple att bita i, Spotify kanske kan rädda min musikaliska själ för en stund medan min stackars hårddisk blir omplåstrad. Har fan gått typ ett halvår nu utan min musik till fullo, jag fattar inte hur jag har överlevt... Jag höll på att bryta ihop och jag gick ner mig ganska hårt men som de säger så läker tid alla sår men än har det inte läkt och kommer inte vara läkt förens jag har åtgärdat mitt lilla problem.

Shulman Show...

Illa nog eller det känns illa i alla fall att jag tycker att Shulman Show har en hel del intressanta saker att komma med. De har en rad olika gäster och det ställs en rad obskyra och riktigt djupgående frågor som i annat fall inte framkommer då många andra medier håller en annan ton på det hela. Det som gör att det känns illa är ju att jag ratat det förr eller kanske snarare honom förr och har lite svårt att gå från en sida till någon annan så men men så är det ibland och ah... det är bara att gilla läget och suga i sig det sura.

Det var detta klipp som fick mig att skriva inlägget, http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/schulmanshow/article7045963.ab?start=669.