Krossad...

En förkrossande insikt,
En nödvändig insikt,
En lärorik insikt.

Min senaste insikt gör ont,
Den gör ont för att den är sann,
Den gör ont för att den drar upp mycket skit,
Den gör ont för att den förklarar en jävla massa,
Det är en skrattretande insikt.

Efter 2,5 år gör jag fortfarande samma misstag,
Efter 2,5 år ställer jag fortfarande samma idiotiska frågor,
Efter 2,5 år har jag fortfarande inte lärt mig ett skit.

Gör jag det enkelt för mig ?
Bara för att detta svaret passar in här så får alla andra automatiskt samma svar ?
Kommer jag ta lärdom av detta ?
Kommer jag någonsin förstå mig själv ?
Jag behöver hitta mig själv innan någon annan gör det.

Fråga kolon – ”Finns det något mer jag inte kan lyckas med ?”

* Jag definierar mig utifrån alla andra
* Jag har inget som helst självförtroende
* Jag är så enormt självkritisk
* Jag hatar verkligen mig själv (inte så jävla konstigt)

Gräver jag mer nu så kommer det inte att finnas något av mig kvar, jag kommer att bli ett jävla tomt skal...

Hur fan skall jag ens definiera mig själv när jag inte ens finns ?
Hur fan skall jag ens kunna veta det som verkligen är typiskt mig verkligen är det ?

Va skoj...

Under loppet av mindre en halvtimme har jag slutligen lyckats underminera och krossa - ”The [whole] essences of being Lars.”

Grattis...