Arvikafestivalen...

Så här mycket kan jag säga om Arvikafestivalen och mitt intryck av det som komma skall, jag är positivt.

ALEX DI STEFANO [IT]
ALICE IN VIDEOLAND [SE]
CODE 64 [SE]
COVENANT [SE]
DAY DIN [DE]
DIGITALISM [DE]
ELL-ER [SE]
EMMON [SE]
F.O.O.L. [SE]
FRONT 242 [BE]
HOCICO [MX]
IAMX [UK]
ICONA POP [SE]
KARL JOHAN [SE]
KITE [SE]
LISSI DANCEFLOOR DISASTER [SE]
MEN [US]
NORBERT DAVENPORT [IT]
POPOF [FR]
RUSS CHIMES [UK]
SPARK! [SE]
STYLE OF EYE [SE]
THE GIRL & THE ROBOT [SE]
THOSE DANCING DAYS [SE]

Inte värsta lineupen men det ter sig men framför allt så gillar jag deras inställning, att de skall försöka tänka på den publik som varit dem trogna och att försöka nischa sig lite trots allt. Tror de kommer komma långt på att försöka gå tillbaka till rötterna. Troligtvis åker jag inte i år, får se, man vet aldrig men just nu inga direkta planer på det men jag önskar Arvikafestivalen lycka till !

Vi Har Tappat Vår Musikaliska Profil...

Vad skall man säga ? Arvikafestivalen ber om ursäkt för att alldeles för giriga och inte trodde på den trogna synthpubliken. Jag kommer vänta och se vad som sker, känns lite smått tveksam ändå medtanke på att det först säger hej då till synthen och sen så kommer de efter att ha gått back i två år och ber om ursäkt för att inte satsat på den musik och subkultur som ändå Arvika har förknippats med.

Arvikafestivalen har drivits av engagerade eldsjälar sen 1992. Festivalen har växt från en, i festivalsammanhang, parentes på 2 000 besökare till en av Sveriges största och äldsta festivaler med ett publikrekord på 22 500 besökare (2009).Vi har alltid drivits av viljan att göra en festival som vi själva tycker om – ett alternativ till de bredare evenemangen runt om i landet. På vägen har dock något gått väldigt snett.

Den 21 september 2010 försattes Arrangemangsföreningen Galaxen i företagsrekonstruktion. Detta var ett sista försök att rädda en förening vars festival hade gått back ca 7 miljoner kronor över två år. Allt talar nu för att rekonstruktionen och ackordet kommer att lyckas. Vi är väldigt lättade över att festivalen återigen har en framtid, men dessa kristider har verkligen fått oss att fundera på hur det kunde gå så fel. Vi har kommit fram till ett antal saker:

I) Förlåt.

II) Vi ska sluta försöka vara något vi inte är. Från och med nu kommer vi bara boka musik som hör hemma i skogen.

III) Vi har tagit alldeles för stora ekonomiska risker. Från och med nu ska vi göra det vi är bäst på. Boka intressant, alternativ musik som inte riskerar festivalens ekonomi.

IV) Vi har tappat vår musikaliska profil. Det var aldrig vår strategi, men så blev det. Vi tänker renodla Arvika igen och hitta tillbaks till rötterna.

V) Vi har blivit för stora. Vi vill tillbaka till det intima, kärleksfulla och unika. Ambitionen 2011 kommer ligga nånstans mellan 5 000 – 10 000 besökare.

Vi kommer självklart att återkomma med utförligare tankar om program och profil osv. Men vi hoppas att detta tills vidare gör att ni känner er lite tryggare. Biljetterna släpps i alla fall den 31 januari och kommer till en början att kosta 495 kr. Vi siktar på ett slutpris på 795 kr.

Får se vad som sker... jag sket i det förra året, kanske var 2009 mitt sista Arvikabesök...

Arvika Säger Adjö Till Synth, Jag Säger Adjö Till Arvika...

Redan förra året investerade jag i en Arvikabiljett men det var ju inte till så mycket nytta märkte jag tyvärr.

Som ni alla säkert har märkt så har Arvika i år bokat mindre synth än vanligt. Idag vill vi förklara varför och samtidigt hylla genren genom att presentera en synth-vecka. Ja, det har väl knappast undgått någon av er att det har varit lite mindre traditionell synth i Arvikas lineup de senaste åren. Det har spekulerats vilt i varför och det enda vi kan säga är väl att vi har lite svårt att hitta inspirationen i genren.

Missförstå oss rätt, det finns sjukt bra synth, men de flesta banden skapades antingen på 80-talet eller 90-talet och även om de alltid levererar har de flesta varit på Arvika inte en, utan kanske 4-5 gånger. Förra året nådde vi dessutom en drömtopp när vi lyckades boka vårt drömband genom alla tider, Depeche Mode.

De senaste åren har vi försökt att ta vidare vårt traditionella synthbokande till ett djupare elektroniskt program där det finns electro, techno, dans, disco och ja, viss synth! Något vi lyckats enormt bra med i år.

Det är inte alla som håller med, men vi tycker att detta är en naturlig utveckling av genren synth och ett naturligt steg för festivalen att ta. Den utvecklingen kommer vi att fortsätta med och den ser vi också som festivalens framtid. Vi är inte längre en synthfestival utan en festival med stort fokus på den elektroniska musiken.

Med det sagt kände vi också att vi längs vägen gjorde väldigt många besvikna. Vi vet att många av er synthare där ute har valt att köpa biljett tidigt för att ni vet att det kommer bra synthnamn till Arvika. Det tyckte vi kändes tråkigt och därför bestämde vi oss för att göra något åt det. Så det har blivit dags för vår hyllning till synthen, Arvikafestivalen genom tiderna och inte minst till er, våra besökare som brinner för genren. De bästa och mesta Arvikabanden, igen, som en hyllning, ett fyrverkeri. Ett värdigt tack!

Vi introducerar idag synthveckan! Det kommer att bli tre band, det kommer att bli profiler, det kommer bli krönikor och det kommer bli nostalgi. Det kommer bli ett hejdundrades kalas helt enkelt och ni ska vara med. Imorgon börjar vi.

Då smäller det. Är ni peppade? Det är vi.

Arvika, Fortfarande En Biljett I Min Ägo...

Asså fan jag är fortfarande tvekande kring huruvida jag skall dra på Arvika i år eller inte, lineupen är inte världens bästa, visst har de en del schyssta band men fortfarande inget som gör att jag måste dit. Nu har de visserligen slängt fram att Danger kommer i år igen, så det börjar bli en del som hade varit schysst att se men Putte I Parken i Karlskoga lockar fan ganska mycket också. Då deras lineup är:

Adept
Amanda Jenssen
Andreas Grega
Billie the vision & the dancers
Bruket
Carolina Wallin Pérez
Corroded
D-A-D
Danko Jones
Europe
Hoffmaestro & Chraa
Hästpojken
Invasionen
Kite
Maskinen
Masshysteri
Melissa Horn
Mixtapes & Cellmates
Monty
N*E*R*D
Name The Pet
Oskar Linnros
Royal Republic
Satan Takes A Holiday
Skilla
Skinny Puppy
Takida
Teddybears
The Ark
The Baboon Show
The Bloody Beetroots Death Crew 77
The Haunted
The Hives
The Knockouts
The Mary Onettes
The Sounds
Timo Räisänen
Tomas Andersson Wij
Val and The Bitches
[Ingenting]

Nu är det typ verkligen bara ett band som gör att jag vill dra dit, Skinny Puppy de andra kommer mer på köpet, visst är de inte fy skam men det är ju för Skinny Puppy jag skulle åka, så då skulle det bli 1295 kr för 4 dagar vilket är ganska okej. Får se hur jag gör, har ju inte direkt någon semester upplagd eftersom jag har ett nytt jobb och så.

Lineupen till Arvika är:

Agent Side Grinder
Anna von Hausswolff
Babyshambles
Chromeo
Corroded
Cristian Dinamarca
Danger
donkeyboy
Dufvan
Dum Dum Girls
Familjen
Four Tet*
Handen på Hjärtat
Harald Björk
Holy Ghost!
Hypocrisy
IAMX
In Flames
Invasionen
Jinder
JJ
Kent
Lenka
Leæther Strip
Makthaverskan
Markus Krunegård
Maskinen
Mattias Alkberg
Miike Snow
Mixtapes & Cellmates
Name The Pet
Nitzer Ebb
Ou Est Le Swimming Pool
Owl Vision
Regina Spektor
Robyn
Shout Out Louds
Simian Mobile Disco
Steso Songs
Super Viral Brothers
Takida
Teddybears
The Golden Filter
The Tiny
The Twelves
Universal Poplab
Verkstaden
Volbeat
When Saints Go Machine
Wolf
[ingenting]

Här är det ju mer band jag vill se men har redan sett en del av de och fortfarande inget som gör att jag verkligen måste åka så vi får se vart det bär av. Fortfarande inte bestämt mig angående Metal Town:

Rammstein (GER)
In Flames (S)
Bullet For My Valentine (UK)
Amon Amarth (S) NY!
Sabaton (S)
Coheed & Cambria (US) NY!
Garcia plays Kyuss (US) NY!
Kreator (GER)
Dark Tranquillity (S)
Finntroll (FIN)
Nile (US)
Sonic Syndicate (S)
Hatebreed (US)
69 Eyes (FI)
Brian "Head" Welch (US) NY!
Adept (S)
Raunchy (DK)
Dream Evil (S)
Bleeding Through (US)
Between The Buried And Me (US)
Cynic (US)
Raubtier (S)
Antichrist (S)

Visst så kommer Rammstein men deras senaste skiva är verkligen värdelös... men å andra sidan så kommer Finntroll hade varit lätt värt att bara se dem typ sen så kommer ju Dark Tranquillity och lite annat som kanske hade varit skoj att se.

Happy, Pappy...?

I förrgår så köpte jag biljetter till Arvikafestivalen (tror det var i förrgår eller om det var dagen innan) och de första band som är släpta är:

Babyshambles
Cristian Dinamarca
Handen på Hjärtat
Invasionen
Markus Krunegård
Mattias Alkberg
Name The Pet
Shout Out Louds
Teddybears
The Tiny
[ingenting]

Så förhoppningvis blir det mer goingar som dyker upp, känns mer som om jag köpte biljetten för att den var billig nu så kan man ju alltid sälja den sen om det skulle visa sig att bandsläppen suger men det tror jag inte. Sen så verkar det som om jag får en chans att se Rammstein här i Sverige trots allt, de kommer till Metaltown igen så det kommer bli nice även Finntroll så det kommer bli fett värt.

Rammstein (GER)
Sabaton (S)
Nile (US)
Finntroll (FIN)
Cynic (US)

Förutom detta så skall jag ju på Armageddon Dildos ikväll ! Asså det är så jävla sjukt, har fått sett så jävla mycket av de EBM band som jag verkligen gillar och trodde när jag började lyssna på de att jag aldrig skulle få se de eftersom de har spelat så länge och verkade just då inte spela in något nytt eller åka på tour. Sen så får jag ju träffa Tove, Arre och Domme så mycket bättre kan det inte bli.

Arvikafestivalen 2009...

Ja vad skall man säga ? Asså detta var ju utan tvekan den sämsta Arvika för min del och jag har bara mig själv att skylla. Jag lägger fortfarande vikt vid vad jag tror andrar tror om mig, jag försöker leva upp till de förväntningar jag tror de har på mig och pressar mig själv till det yttersta för att de skall ha skoj istället för att fokusera på mig. Tillslut slår det bakut och jag klarar inte av det och bryter ihop och håller på att sabba allt istället skulle jag bara fortsatt på den jag kört det senaste åren, ta det lugnt, dricka hyffsat lite och ha skoj ändå. Jag har ju lyckats förr, jag kan festa nykter och ha mest skoj av alla, så varför gjorde jag inte det nu ?

Hela grejen med att försöka underhålla andra till en extrem punkt skiter sig både för mig och dem, jag skiter i en massa spelningar, jag drar mig mer och mer tillbaka och går in i mig själv och det enda jag finner än självömkan. Jag fick lite goda råd och jag har lärt mig några viktiga saker under detta Arvika som jag förhoppningsvis kommer ta med mig in i framtiden.

* Åka en dag senare hade nog inte skadat, med andra ord komma upp på tisdagen istället för att åka upp på måndagen som jag gjorde nu och förra året. Visserligen hade det blivit mycket bilkörande innan och åkte redan upp till Stockholm på söndagen så det hjälpte ju knappst men hur som helst så hade det nog varit klokt att åka upp på tisdagen istället.

* Borde även inte ta tag i allt och styra upp allt åt hela campet, om jag dessutom åker upp på tisdagen så kanske man kan få med sig lite fler folk som skall bo i campet alternativt kommer de senare samma dag och det blir inte lika pressat och stressigt.

* Jag skall försöka undvika att åka efter sista spelningen, för man är riktigt jävla trött och det kunde slutat illa i år. Skall man nu åka på natten så skall man se till att det är fler än bara en själv som kan köra, man skall se till att vara utvilad och något mer än en själv borde vara vaken som man kan sitta och prata ständigt med och man skall ta väldigt många pauser under vägen.

De få spelningar jag var på var:

Dektektivbyrån:

Blev aningen besviken när jag var på Dektektivbyrån, trodde jag skulle digga det mer än vad jag gjorde men redan då var jag ganska opepp och nergången så får väl skylla mig själv men de verkade jävligt fräcka och sanna artister. Två av dem skulle tydligen flytta ihop till något hus någonstans där de skulle fortsätta jobba på deras nya skiva och var det så att man ville ha en av deras skivor / singlar var det bara att maila dem och ville man ha något signerat så var det bara att säga till så för de skulle personligen sitta och packa allt (lät väldigt underhållande när de förklarade det). Dem kändes äkta och riktigt respektfulla inför sina fans.

The Mars Volta:

Det lilla jag hörde av de var ganska schysst men tyvärr kunde vi inte höra allt för det begav sig snabbt till nästa band.

Röyksopp:

Här blev det inte så mycket beskådat heller, det sjuka var hur folk klättrade upp i riggarna som höll uppe tältet och de var säkert 10-12 meter upp om inte mer och hade de tappat greppet och rammlat hade det nog fallit mot en säker död, idioter... tyvärr körde de igång med strobeljus ganska snart och vi blev tvugna att gå.

DAF:

Sista spelningen jag ville se och en av de stora dragplåstrena för min del, blev väl ganska besviken. Dels för att det enda som var live var sången och trummor, inget annat. Det var en hel del låtar som jag saknade och det var en ganska kort spelning också. De drog på Der Mussolini lite väl tidigt men något skall Gabi ha cred för är att han höll igång som satan och levde verkligen för detta på scen.

- Unfortunately somewhere in my diluted mind I thought that it would be like S.P.O.C.K.s concert last year but no sir.

Tiger Lou:

Detta var den sista spelningen jag såg, de första låtarna var lite intressanta mest för att jag inte hade riktigt väntat mig just den genren men sen blev det lite mer poppigt och ah det var inget direkt för mig men det verkade som om publiken i övrigt gillade det.

Ehm, Arvika Imorgon Då (Måndag Alltså)...

Klockan är redan slagen tolv och det har blivit en ny dag, asså jag skall upp om ett antal timmar och åka till Stockholm, skall se PSB med bror min och sen blir det att färdas mot Arvika på måndagen med Madde som sällskap i bilen. Det jag behöver göra är att gå och lägga mig nu så jag är hyffsat pigg imorgon då jag behöver packa och fixa iordning allt inför min lilla roadtrip. Vad jag vill är något helt annat, åtminstone tror jag det (har inte exakt koll på vad jag riktigt vill).

Jag vill säga att jag behöver dig,
Jag vill säga så mycket mer,
Jag vill gråta ut,
Jag vill få en kram,
Mest av allt vill jag kunna klara mig själv.

Så rädd för att bli beroende,
Så rädd för att bli en belastning,
Så rädd för att utelämna mig själv,
Vara naken,
Vara liten,
Vara i tårar.

Tack vare dig så tar jag mig framåt,
Tack vare dig...

Fan ta fittan som snor min parkingsplats.

Vart Tog Den Lilla Söta Lars Vägen...?

Ifall folk undrar vart jag tagit vägen så har jag varit till stor del hemma under min veckas semester och ja vem fan vet egentligen... det har varit väldigt mycket de senaste veckorna och jag har inte varit särskilt social eller särskilt aktiv i mitt bloggande. Det har dels med att göra att jag inte mått särskilt bra samt att jag har haft Uma boende hos mig ett litet tag och har känt mer för att vara social med henne än att bloggat. Som sagt har det hänt mycket, jag har varit och flängt lite här och där, jag har bland annat varit nere i Kristianstad och vänt, varit inom Ullared påvägen hem och varit på Stamp.

Vart Tog Den Söta Lilla Flickan Vägen ? - Läs inlägget av Bajens1337 från den 22:e juni i år:

Vart Tog Den Lilla Engla Vägen ?

Asså det var nästan lite magstarkt även för mig men jag måste erkänna att jag skrattade och ja, jag vet att jag är mörk av mig.

Lite påtänkta namn till campet till Arvika:

Fittsaftcamping AB
The Ministry Of Camp
Camp: Hatar Snigel
En Säck Med Bajs
När Campen Tystnar
The Campfather
Natural Born Campers
Once Upon A Time In The Camp
Das Camp
Fight Camp
Camp.
Ernst CampSteiger

Jag skulle vilja säga att Ernst CampSteiger är lätt det bästa namnet bland dessa.

Liseberg Och Kellys (Allt I Ett)...

Igår träffade jag Arlene och Domme utanför Liseberg och tog oss en svängom där inne med alla små gingers, stannade väl inte där allt förlänge innan det begav sig till Kellys på Andra. Där vi blev kvar till stängning, hade oerhört trevligt och det pratades om allt möjligt. Min norge-tatuering tändes till liv igen, hade inte tänkt på den på ett bra tag tills Arre frågade om jag gjort den än eller inte. Det som är säkert är att allt får vänta tills efter jag har varit på Arvika.

Memoarerna Från Arika...

Det är fredag, sitter i vårt "camp" om man nu kan kalla detta dräggställe för camp. Har varit en udda Arvika på många olika sätt. Humöret har gått upp och ned hela dagarna och faktum att jag "har tid" att sitta och författa detta säger väl en del, eller ? Möjligt att jag skrivit ner om banden men inget annat det föregående åren. Kan väl konstatera kort att Assamblage 23 - Let Me Be Your Armor var helt magisk.

Let me take the fall
Let me take the blame
Let me carry you from hell
To home again.

Let me walk for you
When your legs are weak
Let me find the words for you
When you can't speak

Let me be your armor
Let me be your shield
Let me take away the pain you feel (your armor)
Let me be the light
That guides your way through darkest night
Let me be your armor.

Let me take the blows
That were meant for you
Let me help you with the trials
You're going through

Let me keep you safe
From the world outside
Let me wipe away the tears
That fill your eyes

Let me be your armor
Let me be your shield
Let me take away the pain you feel (your armor)
Let me be the light
That guides your way through darkest night
Let me be your armor.

Let me keep you from
Experience you need
Let me bind you with my selfishness
And greed

Let me stifle you
Let me have control
Let me smother
Every aspect of your soul

Let me be your armor
Let me be your shield
Let me take away the pain you feel (your armor)
Let me be the light
That guides your way through darkest night
Let me be your armor.

Robyn var inte som jag "trodde", var inte lika "lyrisk" över att se henne men hon är speciell, står på sig och bara en riktigt fräck brud (återkommer till henne senare). Jag är verkligen inte "här", mitt sinne vandrar någon annanstans och känns så där social. Köpt en massa alkohol eller snarare tagit med mig men knappt druckit något, har verkligen inte haft lust.

Jag då ?

Hej, på dig...

Folk verkar tycka jag stressar mer nu sedan jag började jobba på ByggMax, kan väl hålla med om att den senaste 1½ månaden så har det varit riktigt intensivt men det Börjar att lugna ner sig nu, eller ? Jag skull nog kunna åka hem nu, har dock lovat skjuts åt två personer men även om de ite hade varit med i bilden hade jag nog inte "kunnat med" att åka hem. Ifall jag skulle gjort det hade jag bara dragit, dock hade alla andra blivit ännu surare. Letar jag upp folk för att det "förväntas" av mig eller för att jag vill ?

Jag tror jag behöver sova, somnade runt femtiden och vaknade runt sju, halv ått imorse. Inte så många timmars sömn. Satt dock och "halvsov" innan Assablage. Det är Suicide Commande och And One senare ikväll, köpte ju biljetten så fort jag såg att Suicide Commande skulle spela (första bandet släpptes). Det blev lite "fel", bara jag som inte lägger manken till kanske. Blev de tre där nu eller vad ? Fattade aldrig riktigt. Jag flyr alltid "temporärt" från mina problem för att sedan komma tillbaka men inte konfrontera de. Funderade / Funderar starkt på att bara åka hem och åka tillbaka på söndag. Dock skulle det vara jobbigt, omständigt och bara jävligt dyrt.

Vad skall man ananrs göra ? Lura dig på ditt ragg ? Inte låta dig se dina band ? Prata om mina "problem" ? Vilka de nu var. Orkar inte ta mig till lilla campingen och känner väl inte direkt för att "dra hit" någon heller.

Blev lite "avbrott", folk kom och gick igen. Tvivlar starkt på att jag kommer iväg ikväll mina fötter värker och jag är bara deppig. Vill ju inte dra ner alla andra, en klassiker. Funderar starkt (tycks funderat starkt en massa på Arvika när jag läser och skriver av det som står) på vad fan jag skall göra åt dt hela men jag vet seriöst inte hur jag skall gå tillväga. Enda jag vet är att supe inte är något utväg och några direkta kvantiteter har jag inte heller druckit.

Det är lördag och kan väl vara "stolt" över att jag försökte, sen att jag inte nådde det resultat med det har väl med mitt problem att uttrycka mig och kommunicera. Vill bara kunna gråta, kunna förklara mig när det gäller, det som sker istället är att jag sitter och tycker synd om mig och bara stänger ute alla. Beter mig som en självisk liten treåring som tror världen roterar runt en.

Det blir typ bara värre för var dag som går och det känns som om jag bara har mig själv att skylla. Skulljag dra nu, skulle det få mig att må bättre ? Slipper Arvika dock så skulle jag få en massa skuldkänslor för att dumpa och sätta folk i skiten. Skulle jag ens kunna ta mig den rätten ? Jag personligen skulle aldrig kunna rättfärdiga det i mina ögon.

Jag får verkligen skuldkänslor för allt, folk tycker att jag stressar och att mitt hjälpt mig på traven och när jag hör det så känner jag mig skyldig. För folk runt omkring mig blir sura på mig om jag inte ser till att ta hand om mig. Det innebär att folk bryr sig om mig och så slösar jag bara bort mig. Sen så skäms jag för att jag taggar ner och släpper striden när det gäller att tjata på mina kompisar om deras hälsa för att jag vill inte gå över någons gräns men det är precis det man behöver göra när folk mår dåligt.

Jag är nog arg på folk för att de inte förstår, inte kan hjälpa mig men samtidigt så förklarar jag inte, jag säger inget och sen så drar jag ner de i skiten för att jag mår dåligt och säkert för folk frustrerade. Folk festar stenhårt, träffar folk och socialiserar sig. Sånt jag "vill" göra, sånt jag förväntar mig av mig själv men inte kan eller har lust till men lik förbannat försöker jag. Festandet la jag av med för "länge sedan", socialiserandet la jag på is och beter mig som ett as.

Jag hatar mig för att jag deppar,
Jag hatar mig för att jag inte lär mig,
Jag hatar mig för att jag inte rycker upp mig.

Ses vi för mycket ?
Är jag arg på dig ?
Är jag avundsjuk ?
Det känns som jag är "oärlig".

För närhet,
För ensamhet,
För njutning,
Det känns ändå fel,
Fel gentemot dig,
Det känns som om jag ljuger,
Varför ?
Vi vet vad som gäller,
Vi är medvetna,
Vi är väl det ?

Sitter på Andromeda nu och väntar på In Strict Confidence, hoppas och antar att de kommer bli bättre för varje timme som går, har planer på att se en hel del band och de kommer förhoppningsvis vara grymma. Varit oerhört lite på festivalområdet och sett skrämmande lite band. Timo och Robyn i torsdags, Assamblage 23 igår och förhoppningsvis In Strict Confidence, Alice In Videoland, Combichrist och S.P.O.C.K. Det jag planerade att se och missade var Slayer på torsdagen, The Crüxshadows, And One, Suicide Commande igår och förhoppningsvis inget mer idag (hur jävla fel jag hade, missade Alice In Videoland och Combichrist).

Det har varit ett dåligt Arvika för att det bor / bott drägg i vårat camp,
Det har varit ett dåligt Arvika för att jag inte umgått med mina kompisar,
Det har varit ett dåligt Arvika för att jag deppat,
Det har varit ett dåligt Arvika för att jag inte organiserat ordentliget och tänkt till lite bättre,
Det har varit ett dåligt Arvika för att jag blivit av med min Norgeflagga.
Det har varit ett dåligt Arvika för att jag blivit nekad att ta in min flagga på området,
Det har varit ett dåligt Arvika för att Alla har varit utspridda.

Det som varit bra är att det inte regnat (dock har det varit jävligt varmt),
Det som varit bra är att jag knappt druckit något,
Det som varit bra är att jag förhoppningsvis lärt mig något.

Jag får skriva mer sen.

Det var allt från "the black book", kanske dock inte klar med all förklaring över varför det sket sig som det gjorde eller för min del i alla fall. Det hela började väl med att som sedan länge varit en diskussion (vart vi skulle bosätta oss), det uppstod en större kontrovers och jag blev jävligt splittrad. Jag ville verkligen inte bo på den nya campingen för att bara tanken fick mig att må illa samtidigt kunde jag inte se ett Arvika utan att bo med allt folk, det räckte med att bo en natt uppe i backen på stora campingen 2006 för att jag skulle inse detta.

Så då har vi det till att börja med sedan släng in att jag stressat och inte direkt haft "happy times" månaden innan med besök i London och i Staterna. Så man var hemma två veckor då man desperat försökte samla ihop sin krossade vardag för bygga upp någon slags struktur igen men det var ganska snart dags igen att få den riven igen (dock inte på samma sätt).

För att återgå till "camping kontroversen" så var jag fortfarande osäker när vi var på väg upp och hade egentligen inte fullt ut bestämt mig förens på tisdagen, var ganska säker från första början men lämnade en glipa öppen (tror jag i alla fall). Den första dödsstöten kom när vi åkte förbi lilla campingen på måndag kväll, inte en enda själ var där så det var ju ganska självklart att vi inte kommer att bosätta oss där ikväll i alla fall. Kanske, kanske, kanske, kanske att vi skulle flytta oss under morgondagen dock högst otroligt att det skulle ske. Nästa blow var väl på tisdagen då vi mötte Martin som var helt emot lilla campingen och jag såg ett "hopp" om att folk kanske skulle ändra sig och trots allt komma till stora och vi skulle bli en enda stor familj som föregående år. Visst hade redan Boris bosatt sig där borta men de övriga var fortfarande på väg så det fanns en gnutta hopp. Det hela slutade med att Nicklas kom bort till oss på onsdagen om jag inte minns helt fel sen dök väl Johannes och hans polare upp någon gång på torsdagen eller något men de var ändå bara ute och flängde hela tiden så... (insåg nu / kom ihåg) att Tull skulle komma upp på tisdag / onsdag och en liten kampanj startades för att få honom till stora i förhoppning om att folk skulle komma dit musiken bosatte sig. Detta lyckades vi inte med, jag beskrev ärligt hur det var och jag klandrar honom eller någon annan för att bosätta sig där de gjorde bara att till nästa år måste vi organisera oss mycket bättre och verkligen bygga och fixa ett ordentligt camp. För detta sög verkligen riktigt mycket balle, vart vi landar återstår att se.

Detta var naturligtvis inte det enda som gjorde att det blev ett sugit Arvika för min del (som sagt skyller inte på någon, lägger bara fram ren fakta). Allt detta med att folk bodde lite över allt var verkligen skit störande, det var inte bara folk från Göteborg som bodde lite varstans utan det var mer folk som jag kände som bosatt sig på andra platser och det hela slutade med att jag aldrig var någonstans direkt och kände mig vilsen och ensam trots att man hängde med folk och var stundtals i någons camp. Som sagt detta i sin tur ledde då till att man aldrig gjorde särskilt mycket tillsammans, man gick inte till festivalområdet med någon, man såg inga band tillsammans, man möttes aldrig upp efteråt eller mellan band, man gick aldrig hem tillsammans. Inte för att jag inte är van att vara på konserter själv men nu finns det trots allt folk att gå med men det blev aldrig av. Man blev knappast mer pepp av detta och det ledde till att man bara sket i band som man gärna sett och fortfarande det är ingens fel, om möjligt mitt egna men verkligen inte någon annans.

Sagan slutar dock inte här (oväntat eller hur), nämnde tidigare att jag är inte den personen som förstår sig på eller kan dra ut på en raggningsrunda men när man väl lyckas hitta någon som verkar lite intressant och som också visar intresse för en så blir det bara soppa. Det blir ju knappast bättre av att det är en kille, det borde ju precis vara samma sak som med tjejer men fan det är en jävla skillnad på bögar och hetero tjejer och jag vet bara inte hur långt jag känner för att gå med killar. Det är bara face facts, visst det var festival nu men fortfarande känns det som om det är skillnad på sex mellan personer med kuk och mellan en person som har kuk och en person som har en fitta. Det känns ofta mer "allvarligt" att ha sex med en person som har fitta just p.g.a. barnbiten samt samhällets indoktrinering.

Asså fattar ni inte vad jag är ute efter så får ni fråga för jag orkar fan inte förklara, menar inte att när två personer med kuk har sex att det är betydelselöst eller inte kan vara väldigt seriöst bara de att det är så mycket enklare för de att "bara ha sex". För min del så känner jag nog att jag vill känna lite trygghet med tanke på att mitt mer eller mindre första one-night-stand (ever) sket sig och det blev bara jobbigt och det har väl satt sina spår lite så. Vet inte om jag ens är särskilt intresserad av själv sexbiten med en person med kuk (ja jag vet är omständig men försöker inte vara så trångsynt och bara för att man har kuk betyder det inte att man ser sig som en man).

Nu blev jag oerhört side-tracked här känner jag, hur som helst det var en kille som jag säkert skulle kunnat legat med vid flera tillfällen men jag bangade för jag kände mig osäker helt enkelt. Att ifrågasätta sina sexuella preferenser ordentligt på festival är inte så jävla skoj som man kanske skulle kunna tänka sig. Blev ett väldigt långt inlägg känner jag också men nu kommer grande finale.

S.P.O.C.K. konsert på Andromeda räddade verkligen hela festivalen (återkommer med det senare).

Arvika (Ja Vad Skall Man Säga)...?

Asså vad skall man säga ? Allt och inget sket sig ganska brutalt på Arvika känns det som, mycket som ställt sig på sin spets och i slutändan räddade S.P.O.C.K. det hela med sin 20 års konsert. Det Var och kommer nog att Förbli den Bästa spelningen jag kommer att se.

- Det var väl trevligt men ville du något ?

Det kan inte hjälpas men jag får lite utav en déjà vu av detta.

Déjà Vu
Déjà vu (uttalas: /ˈdeɪʒɑː ˈvuː/; franska: /deʒa vy/ "redan sett") kallas känslan av att ha upplevt något tidigare fast man nödvändigtvis inte har det.
Fenomenet verkar förekomma ofta. Mer än 70% av befolkningen har upplevt det någon gång.

Vetenskapliga Teorier
Det finns en teori om att déjà vu faktiskt har med minnet att göra. Det innebär att en händelse inte registreras i närminnet utan hoppar direkt till långtidsminnet, vilket leder till att man får en känsla av att det som händer runtomkring oss har redan hänt tidigare. Det finns även andra teorier om vad en déjà vu beror på. En teori är att allt som händer omkring oss blir för mycket för hjärnan, och minnessystemen kan för ett ögonblick inte hänga med. När minnet sedan kommer ikapp känns det som om man tidigare varit med om det som händer. Ytterligare en teori är att en déjà vu skulle vara en förmåga i hjärnan vi inte kan använda annars, att det skulle vara hjärnans sätt att logiskt förutse vad som bör eller kan hända. Under perioder i livet då man sover dåligt och är trött under dagarna, kan déjà vu uppkomma flera gånger dagligen.

Religion
En mer religiös tanke är att drömmar berättar vad som ska hända i framtiden. När man får en déjà vu-känsla är det händelserna man har drömt om som inträffar. En person som tror på reinkarnation, till exempel en hindu, kan tolka déjà vu-upplevelser som rester av minnen från ett tidigare liv.
http://sv.wikipedia.org/wiki/D%C3%A9j%C3%A0_vu

It brings back memories...

De Lars Skall & Vill Se På Arvika...

Av den Band som är släppta hittils så är det väl dessa jag är Intresserade av att se.

* Alice In Videoland - Inte hört direkt något av men skall försöka ses.
* And One - Sett en gång, de är riktigt sköna.
* Assemblage 23 - Kan fan inte missas, en av anledningarna till att man drar.
* Combichrist - Något som också borde ses.
* Familjen - De är skåningar ? Äh Folk pratar om de, får väl passa på att se de.
* Firefox AK - Låter intressant.
* Hardcore Superstar - Passa på när man har chansen.
* Kate Nash - Låter som Regina Spektor om det är bra eller dåligt vet jag inte.
* Kent - Kent är Kent, får se ifall de kan leva upp till sitt namn och rykte.
* Kleerup - Måste ju ses, fan såå skön. Hoppas han gör något med Robyn.
* Looptroop - Passar på när man på Arvika.
* M.I.A. - Kan bli riktigt fett !
* Robyn - Helt plötsligt blev det värt att dra till Arvika.
* Slayer - Får ju inte missas.
* Suicide Commando - Bandet som gjorde att man köpte biljetterna.
* The Crüxshadows - Får se om de är något att ha.
* Timo Räisänen - Bollen Måste Dö !
* Universal Poplab - Är du lika bra musiker som radiopratare Christer ?