Du står där och gäckar mig,Fast än du är mindre än mig är jag rädd,
Trots att du inte existerar så gör du det ändå,
Du och jag är två helt skilda saker men samma person.
Du jagar mig trots att det är du som har svaren,
Jag är rädd för dig för att du vet sanningen,
Du får mig på en tripp fast än jag inte knarkar,
Det är så overkligt för att det är verkligheten jag ser.
Så fort jag tänker på dig så är du där,
Du stirrar på mig med anklagande blick utan att ha ett ansikte,
Jag ser det framför mig hur du driver mig till vansinne,
Det är en skrämmande tanke men ändå intressant.
Jag är rädd för att du skall slutligen knäcka mig,
Allt kanske bara är en illusion och du får mig slutligen att se att jag redan sedan länge varit galen,
Det skulle trots allt vara jävligt segt att vara det,
Dock skulle det nog vara en lättnad att äntligen se sanningen för vad den är.
No comments:
Post a Comment