Utanför...

Jag måste säga att jag trots allt känner mig lite "utanför", just för att jag lagt ner att sitta på facebook. Jag har tagit bort i princip allt som jag har där och har totalt 3 vänner mest för att kunna hålla kontakt med ett fåtal personer som jag annars inte skulle kunna prata med. Sitter och "små häckar" på Google + och hoppas att det skall få genomslag då det är sjukt mycket bättre enligt mig.

Problem...?

Jag behöver snitta 4,57 inlägg / dag resten av detta år för att ha skrivit 508 inlägg detta året. Att snitta så bra är fan ganska svårt, särskilt när jag kommer vara i Stockholm från den 29:e dec. Räknar man bort de 3 dagarna så hamnar jag plötsligt på 5,81 inlägg / dag.

Jag har lite problem med detta kan man säga.

Första året så snittade jag 2,76 inlägg / dag.

Andra året så snittade jag 1,95 inlägg / dag, vilket innebär en minskning på 29,3 % om jag har räknat rätt.

Tredje året så snittade jag 1,39 inlägg / dag, vilket innebär en minskning på 28,7 %.

Det fjärde året så borde jag snitta 1 inlägg / dag innebär en minsking på 28,1 % men just nu ligger jag på 1,22 inlägg / dag vilket endast är en minsking på 12 %. Jag har tidigare år haft en stadig minskning på minskningen med 0,6 % men nu plötsligt så har jag minskat minskningen med 56,3 % och de skulle innebära nästa år, femte året borde bara ha en minsking på ca 6,7 %, sjätte året en minskning på ca 3,8 %, sjunde året en minsking på ca 2,1 %, åttonde året en minsking på ca 1,2 %, nionde året en minsking på ca 0,7 %, tionde året en minsking på ca 0,4 %, efte året en minsking på ca 0,2 %, tolfte året en minsking på ca 0,1 %, trettonde en minsking på ca 0,07 %, fjortonde året ca 0,04 %.

Femte året 1,14 / dag.
Sjätte året 1,10 / dag.
Sjunde året 1,08 / dag.
Åttonde året 1,07 / dag.
Nionde året 1,07 / dag.

Om jag har räknat rätt, vilket jag hoppas på att jag gjort för att jag har suttit och räknat på den här skiten i över 1 timme, jag vet jag har stora problem. Hur som helst så säger mig statistiken att ifall jag fortsätter på det här sättet så borde jag vända kurvan ganska snart vilket känns bra.

Jag finner ro i sånt här...

Stör mig lite att jag inte riktigt har varit konsekvent med hur många decimaler jag har valt att räkna med.

För Att Det Känns Bättre Så...

Jag har en stereo som jag får ut mitt ljud från datorn, tv:n och alla andra apparater som må vara inkopplade till den. Självklart är den så bökig att den visar -dB i sin lilla display när ställer in ljudnivå, detta i sig är smått jobbigt och är man riktigt trött så höjer man när man egentligen skall sänka. Den visar även halva tal så att den kan vara iställd på -45,5dB vilket inte är okej, det ser inte bra ut, heltal är det mest ultimata som 10, 20, 30 osv. men även 15, 25, 35 funkar för mig men sen börjar det bli svårare, 11, 13, 17 och 19 känns ganska svårt för mig om det är så att det är en vanlig stereo eller dylikt där 20 är Riktigt högt och kanske 8-10 är okej för samtalsnivå. Det känns bara bättre så...

Jag ≈ Byggmax Partille...

På allt detta som hänt idag så skall man komma hem till områdets ungar som går och blåser i minivuvuzelas !

Inte min dag måste jag säga.

Folket försökte verkligen idag men det sket sig verkligen totalt för att jag inte tog tag i det hela och körde med dem. Tänkte försöka få lite variation och försöka få dem att jobba lite mer självständigt men det sket ju sig, mest för att de är så pass nya och jag är den enda källan på information så alla frågor osv. skickades till mig, eller mycket av det. Känns bara som om jag bara varit mer rak på sak och visat vart skåpet skall stå så kanske vi fått gjort lite mer eller åtminstone fått det mer organiserat. Nu kändes det mest som knattefotboll och alla sprang efter bollen, jag var då mer eller mindre den, istället för att ge alla varsin boll, förklara för var och en hur de skall skjuta mål och sen bara övervaka, så blev det inte...

Vid 6-tiden kapitulerade min kropp, jag höll på att svimma och blev tvungen att sätta mig i personalrummet ett tag, druckit för lite, ätit för lite, sovit för lite och jobbat för mycket. Satt där nästan till 7 då jag samlade kraft nog att ta mig till kassan och försöka organisera morgondagen, fick fram några rader och sen orkade inte ens jag bry mig. När detta händer vet man att jag är trött, när jag mer eller mindre slutar bry mig för hur mycket jag lägger på de andra som skall jobba imorgon.

Jag har gjort så gott jag kunnat och det har varit extremt mycket samt att det är mer eller mindre jag som kan saker, de andra är så nya så de har inte hunnit komma in i allt än och jag kan inte göra så mycket mer än det jag har gjort tidigare för då kuvar jag under och det är väl knappast någon som vill att jag gör. Får väl försöka ta det extremt lugnt imorgon och sen bara försöka ett sansat tempo under helgen då jag jobbar så får det bli som det blir.

Även om jag vet att jag har gjort allt möjligt i min kraft och lite där till och att jag har gjort det ganska bra med tanke på den ganska extrema situation man sitter i så känns det ändå så jävla illa och som ett ""misslyckade"" att inte fått fixat allt som jag tänkt att lösa. Fast jobbigast av allt är väl kanske att jag fortfarnade inte fullt ut kan lära mig att tagga ner och ta det lugnt.

Styra Och Ställa I Kaosets Vardag...

Fan dag utan dess like men jag styrde upp den allt känns väldigt bra. Från att igår fundera på om man skulle ta och skriva in sig, mest för jag är jag kom den funderingen upp, till att jobba 3 timmar övertid är en ganska schysst kovändning. Var övertygad på morgonen att jag skulle behöva gå hem för jag var inte allt för kry men det gav sig med tiden och nu är jag bara mest Hungrig. Känns ganska mycket som man har folks stöd, förtroende och respekt för att kunna utföra mina uppgifter och lite där till. Jag har verkligen kommit dit jag ville när jag började i Partille och även fått officiellt erkännande för den roll jag ville ta och tog.

Krya på dig nu din envise jävel.

Published with Blogger-droid v1.3.9

Lyckat...

Nä men jag skall nog försöka ut och gå lite få lite luft och komma ifrån lite, trots att jag skakar allt mer och mer och rycker till när jag blickar ut så tar jag mig mot dörren med bestämda steg. Kommer en bit ut i korridoren och tänker att, det kanske är så att jag vill ut och springa istället; inte en så klipsk idé då jag inte har någon som helst kondis och älskar att springa ute i skogen, jag har astma som inte alls gillar värmen, jag är antingen eller och ger allt i princip, jag mår dåligt. Det slutade med att jag höll på att svimma efter att jag blivit tvungen till att stanna och hämta luft efter kanske en kvarts intensivt springande.

Allt för att försöka komma tillbaka, för att må lite bättre men jag har ju lite svårt att hålla tillbaka och ta det lugnt, allt skall ske nu, inte sen. En rädsla för att jag helt och hållet skall skita mig så jävla hårt i näven att jag blir tvungen att sjukskriva mig står och flåsar mig i nacken, det skulle ju bara kännas som ett totalt misslyckande och som att jag inte lärt mig något som helst på de 3 år som gått.

Jag måste sköta mig på hemmaplan för att även kunna fungera på jobbet, jag vill ju verkligen inte sumpa allt jag lyckats bygga upp, särskilt inte nu när jag precis blivit försteman. Skulle ju verkligen kännas riktigt pissigt, även om det inte har något som helst med mitt mående att göra så känns det som om jag äventyrar hela den biten men det är ju bara mest min paranoia som pratar.

Fortfarande inte ringt vuxenpsyk, skulle gjort det i fredags men nä, skulle gjort det igår men nä, skulle gjort det idag men nä, måste göra det imorgon. Sista gången jag träffar min psykolog som jag gått hos i några månader och skall skeppas över till vuxenpsyk så allt känns ju bara extremt rörigt med tanke på att det verkligen fungerat bra och med tanke på att jag gick hos en kurator där 2 gånger för 3 år sedan och då funkade det inte alls. Allt känns bara så jävla ovisst...

Jävla Bajs Astma...

Jävla kukhelvete ! Fint väder, solen skiner, jag tar brädan till jobbet. Så jag puttrar iväg till jobbet från Partille centrum på min fina bräda och enda som är lite jobbigt är att foten tar lite stryk men det är sedan gammalt. Kommer till jobbet och börjar redan känna av hur min kropp inte gillade den färden. Snart börjar jag få darrningar, ser ut lite som om jag har parkinson och när jag tar hyffsat djupa andetag känns det som om jag får nikokick varje gång jag andas in. Det kryper och är oroligt inne i kroppen, jag inser att jag får be pappa komma och hämta mig så jag får ta mig till vårdcentralen i Angered och träffa en läkare. Känns ju så där skoj när man tidigare pratat med chefen som tycker att det nog räcker med att jobb 60 timmar i veckan för hans del och att han inte skulle komma in på lördag (nä men jag är på jobbet en timme och går hem för att jag vägrar inse mina begränsningar).


* Астма

Läkaren konstaterade att allt var bra med mig, sänkan var bra, blodsockret låg bra till, jag skall bara inte åka skejtboard ute i värmen med tanke på mitt tillstånd (astman). Får väl ta och göra en ordentlig koll för att jag har svårare och svårare att anstränga mig mycket utan att ta ut mig helt och hållet och få känningar på hjärtat, pappa föreslog att jag skulle prata med läkaren om ett jobb-ekg eller vad det nu hette för att se hur hjärtat klarar att jobba under press. Jag är så jävla rädd för att bli helt inkapaciterad och inte kunna göra några direkta ansträngningar bara för att jag är asmatiker, fan jag är snart 25 och mer och mer av saker som kanske hade fått mig att svettas och som fått mig att tycka att det var lite jobbigt att göra blir en jävla pers numera. Får väl försöka börja simma igen och se om det inte kanske kan bero på att jag har dålig kondis också, förhoppningsvis kan jag göra lite för att kunna bli av med det lite. Inte så mycket jag kan göra åt astman man får väl bara försöka hålla mig i så god form som möjligt. Bara att man känner sig som en jävla gammal gubbe på grund av allt detta.

Stannar hemma imorgon också för att jag är ledig på söndag så får jag försöka vila upp kroppen och försöka få ut det sista av min förkylning ur kroppen så får jag väl ta nya tag på måndag. Känns skitjobbigt att behöva vara hemma men åtminstone så gör jag ett vettigt och klokt beslut som är förebyggande. Hade det varit för något år sedan hade jag kanske gått tillbaka till jobbet imorgon, hade även kanske stannat kvar på jobbet några timmar till innan någon annan hade sagt till mig att åka hem. Så det är väl det positiva i det hela.

Istället För 25 Minuter Tog Det 55 Minuter...

Igår var jag hurtig och cyklade först till Gamlestan det tog 32 minuter, tog en drickpaus och tog mig vidare till Partille för att se hur lång tid det skulle ta att cykla från Gamlestan till Partille. Det tog inte mer än 25 minuter och ändå tog jag det ganska lugnt. Skulle nämligen börja 5 imorse eftersom Simon hade bytt pass och då kunde jag inte åka med honom så det fick bli vagnen som gick 04.30 från Angered för att hamna i Gamlestan 4.42, så det skulle innebära att jag kunde vara på jobbet strax efter 5 istället för att vara där kring 6 som jag annars brukar vara när jag åker kollektivt. Var glad att jag hade en lösning för att slippa komma en timme senare till jobbet.

Hur som haver så blev jag ju tvungen att cykla tillbaka cykeln från Partille till Gamlestan för att kunna ta den därifrån nästa morgon. Det tog 40 minuter för att jag hade sån håll. När jag väl nästa morgon hoppar av i Gamlestan och blickar ner mot cykelstället där jag ställde den så är cykeln och vajerlåset som jag dragit igenom hela cykeln och fäst i cykelstället borta. Ganska surt... blev ju tvungen att gå då det inte går någon kollektivtrafik till Partille vid den tiden. Detta tog mig närmare 55 minuter, ball...

Det var ju lite jobbigt, första och sista gången jag ställer min cykel i Gamlestan, bokstavligt talat.

Nu Tar Vi Ett Steg Till...

Var hos min terapeut och hon tror att min deppighet har till stor del med att jag helt enkelt går och tycker på en massa ilska som inte kommer ut som läggs på hög och tillslut mår jag dåligt för att jag inte tar i tu med min konflikträdsla och de saker jag är förbannad för helt enkelt. Känns ganska realistiskt och nog inte helt omöjligt att det kan vara så. Är ju jävligt konflikträdd av mig, vill ju alla bara väl hela tiden och tillslut går det ju ut över mig själv för att jag låter andra köra över mig. För att sedan bara sitta och trycka på en massa ilska som vägrar släppas lös.

Hon tyckte att jag nästa gång jag mådde dåligt eller var deppig försöka fundera över vad som kan ha fått mig arg eller frustrerad så att jag kanske kan ta i tu med det istället för att bara gå och må dåligt, helt enkelt peka på att "nä men jag mår inte dåligt egentligen, jag är bara arg på den där personer där för att..." och förhoppingsvis i och med detta kanske jag dels kan ta i tu med min konflikträdsla samt att jag kanske ""slutar"" deppa ihop helt utan anledning. Så jag skall försöka fokusera och tänka på detta samt att försöka möta och ta i tu med de konflikter som uppstår.

Skall dessutom försöka prata om när jag gick in i väggen och kring den tiden nästa gång vi ses.

1½ timme senare...

22.40 - Nu har jag suttit och gått igenom Helgon, min blogg och diverse material för att se ifall jag noterat något om detta och det var fan inte mycket måste jag ändå säg. Trodde jag hade skrivit mer om det men icke !

Lars The Shut-In...

Asså jag är verkliegn så jävla underlig, i förrgår så satt jag på tåget och fick verkligen en känsla av att "jag klarar inte av omvärlden, vill bara stänga ute den helt och hållet !" och försökte göra detta för att inte bryta ihop men snabbt så ändrar jag mig för att jag är så jävla rädd för att det skall bli så här oftare, att jag inte skall klarar av att åka tåg, buss, spårvagn, kunna gå ut på stan, så det enda jag gör är att dra av luvan som täcker mitt huvud, tar av mig solglasögonen framför mina ögon och låter mina lurar glida ner till halsen så de inte länger sitter på mina öron, allt för att låta mina sinnen få ta del av världen till max. Samma sak skedde idag på vagnen, vet att jag har haft samma problem eller nojat över att bli undernärd samt att jag skulle bli överviktig. Det känns inte som om jag tänker på det hela tiden men när jag vägde typ 63-64 kilo så kände jag att mer borde jag inte gå ner för då kommer jag börja bli rädd för att jag en dag skulle vara anorektiker (typ).

Det är så jävla ful att jag är rädd för att må för dåligt. Man blir ju bara trött på sig själv, alltid skall det vara något... ahh jag är för rolig ibland.

Förstår Inte På Mig Själv...

Jag tror fan jag aldrig slutar förvåna mig själv. För drygt en halvtimme sedan så mådde jag så pass dåligt att jag hade svårt att ta mig till ICA, hade tänkt att gå och handla ända sedan imorse men så när jag kom tillbaka från Lerum vid 5-tiden var det så jävla mycket folk att jag ville vänta till kvällen. Hade suttit och dragit på det en bra stund mest för att jag var seg och orkade inte gå men jag visste att jag inte gärna kunde dra på det mycket längre för jag hade ingen möjlk och bröd hemma. När jag väl bestämde mig för att gå så mådde jag så pass dåligt över hela tanken att gå och handla att jag ville spy och krypa ihop för att aldrig mer röra på mig. Det roliga i detta är ju att strax efter dessa känslor dök upp blir jag så förbannad på mig själv för att jag låter mig tas över av detta att det enda jag kan göra är att gå till ICA detta i fruktan av att rädslan för att inte kunna ta sig till ICA skulle bli allt förstor och fortsätta växa och komma tillbaka allt oftare. Ibland så förstår jag mig verkligen inte på mig själv.

Juventus 3, (Un)Blocken...?

Sedan kanske 1½ - 2 år tillbaka så har jag vägrat att köpa pizza på Juventus 3, den pizzeria som ligger närmast min lägenhet för att de en gång tog hutlöst betalt vid en av våra beställningar av pizza med hemkörning, visst vi var lata (det var då jag bodde i min andra lägenhet). För illustrera allt detta har jag tagit hjälp av Eniro, 1:an är där jag bodde förut, 2:an där jag bor nu och gul markerar Juventus 3 och den gröna står för Restaurang Bordet där jag har handlat det senaste året. Dock överväger jag att ge upp denna då de verkat "ha kört upp tiden i röven på sig själva" då de inte vet skillnande på 10 minuter och nästan en halvtimme. I allt detta ståhej för att söka min gamla lägenhet och Juventus 3 har jag funnit svaret till den fråga ni alla ställer er just nu.

Varför i hela helvete heter den Juvents 3 ?
Finns det en 1 & 2 någonstans ?

Ja, faktiskt...

Enligt Hitta.se så har vi alla Juventus Pizzeriorna i Angered just här.

Alltså, jag ringde Bordet 16.09 från min telefon och då sa de att det skulle ta 10 minuter. Jag råkade sitta över tiden och skyndade mig dit (för det är så långt), hur som helst när jag kommer dit så var den inte klar. Då hade jag ändå gått hemifrån 10 minuter efter det att jag ringt och jag får väl min pizza sisodär 16.35-40, det är fan inte okej ! Räknar de med 20 min så fine ! då kunde jag suttit hemma ett tag till istället för att stå där och hänga som ett jävla fån med alla sorgsliga alkisar som alltid är där när jag är där för att beställa pizza. Detta är hyffsat sällan, någon gång i månaden, olika dagar, olika tider på dygnet men alltid samma människor, sorligt värre...

Vi har naturligtvis Mc Donals i Arvika och här hemma i Angered som fått varsin Block, den här hemma fick det för att de var typ 3-4 pers som stod och fixade i köket men ändå så tog det dem typ 10-15 om jag inte minns helt fel från de att jag fick beställa tills att min order kom, det var en Big Mac plain. Den i Arvika fick blocken efter att ha haft på någon jävla skit skiva som Ass Rapade svenska klassiker i up-beat versioner. Därefter så hade vi ett stående skämt det året om den fantastiska skivan; Ass Rape 9. Vilka som nu var med på den eller vilka låtar som framfördes på skivan var det inget vi pratade om, bara grejen med Ass Rape 9 var rolig i sig.