Tankar...

Känslan av att aldrig riktigt passa in infinner sig ofta,

Något som inte stämmer,
Något som borde vara på något annat sätt,
Jag hittar aldrig den "sanna" lyckan jag alltid tycks söka,
Det handlar väl egentligen inte så mycket om att hitta den utan mer kanske acceptera det man har,
Bara försöka lyfta fram de bra stunderna,
Problemet är bara att jag så sälla belyser dessa stunder,
Jag fokuserar mer på när jag mår dåligt och söker jämt fel i min tillvaro.

Hela tiden är jag på folk om att prata ut,
Uttrycka sina känslor och säga vad de tycker och tänker,
Medan jag själv agerar tvärt emot,
Jag håller mig mer och mer för mig själv,
Jag nämner sällan "triviala" saker om mitt välmående,
Jag har svårt för att lämna ut mig,
Visa mig sårbar,
Dock tar jag upp det mesta i min blogg,
Jag får tid till eftertanke,
Jag får aldrig något direkt gensvar.

När jag lämnar ut mig så mycket,
När jag är så [naken] och så öppen mot världen och inte får någon respons,
Varför då bry sig i "verkliga" livet ?
Samtidigt varför skulle folk bry sig när jag är så svår av mig ?
Varför skall de bry sig när jag slutat bry mig för länge sedan ?

* We Can Make It Work...