Får Väl Erkänna Mig Besegrad...

Asså det går bara inte, språk är inte min grej. Jag klarar inte av grammatiken. Så många jävla uttalsregler som går in i varandra och så många olika ändelser osv. som man måste komma ihåg och jag fixar det bara inte. Jag blir nog helt enkelt tvungen att hoppa av ryskan, jag ligger ganska brutalt efter och det är en sån jävla lost cause...

Verkar som om allt bara sket sig ganska rejält efter högstadiet, från att ha ett slutbetyg på 275 p i högstadiet till 13.någonting efter gymnasiet. Man ser ju en ganska tydligt att det sket sig under gymnasietiden. Allt bara slappar och tar aldrig riktigt något på allvar, nu när jag väl försökte plugga så sket ju det sig. Ifall jag verkligen haft motivation och ett tillräckligt bra självförtoende samt lite självkontroll så kanske jag kunnat rädda det hela men nu är ju det inte fallet. Ännu ett slag i ansiktet, man är jävligt medioker på en del om ens de.

Ännu en gång har man blivit tvungen att lägga ner något bara för att man tagit vatten över huvudet, grattis ! Bara slösar bort värdefull tid på att göra menlösa saker, istället för att kanske göra något vettigt med mitt liv och hitta något som jag verkar åtminstone förstå mig på och bara ta det, vara nöjd och hålla käft. När skall man sluta ha huvudet nere i sanden ? När kommer insikten slå till egentligen, självinsikten är det inget fel på bara att jag aldrig lyssnar på mig själv eller någon annan för den delen.

- A complete hack...

Lite så som jag känner mig.