Ger Jag Upp För Lätt...?

Asså jag försöker verkligen med ryskan, jag har bara inte motivationen att försöka hårdare. Så fort jag ser ett par ord i rad som jag aldrig stött på innan blir det för mycket. Visst bara lära sig 10 ord / dag men shit... skall jag bara försöka lära mig 10 ord från början av boken och sen gå vidare eller vad ? Någon snälla hjälp mig att förstå denna förbannade ryska, eller snarare har ni något tips på att få en massa jobb att inte se ut så mycket att göra. Jag har halkat efter så pass mycket att det finns verkligen inte. Jag kan inte grammatiken, jag kan inte uttalsregler och det är knappt att jag kan ens uttala de ord som skall vara internationella. Det krossar mitt självföroende.

Asså det går verkligen inte ens att plugga nu med tanke på att jag redan gett upp inna ens jag ser texten. Om jag bara vetat hur jag uttalat saker och ting men jag gör ju inte de. - Im So Stupid, Im So Stupid, Im So Stupid... Syster yster gav mig medhåll, lika bra att läsa bara filmvetenskapen, bara konstatera att jag läser 40 högskolepoäng alltså en termin + 1/3 termin på en termin. Det blir lite väl mycket för mig. Jag som först och främst aldrig haft så här mycket självbestämmande när jag pluggar och det är inte bra, behöver uppgifter och läxor annars blir de typ aldrig gjort. Lika bra att lägga all folkus på filmvetenskapen och kanske skaffa något timjobb vid sidan för det blir för mycket annars. Så jobbigt att alltid ha sån gigantisk övertro och press på en själv samtidigt som man har ett så fruktansvärt dåligt självförtroende. Jag åtar mig mer än vad som är mänskligt möjligt och när jag väl åtagit mig något så har jag svårt att släppa det just p.g.a. att man är rädd att tappa ansikte. Lägger allt för stor vikt vad andra skall tro, eller snarare så att jag lägger allt i deras munnar när det egentligen handlar om vad jag anser om mig själv. Jag tror jag mår bättre nu än vad jag gjorde förut men fortfarande så återstår alla de problem jag handskas med förr. Jag begår hela tiden samma misstag utan att göra något åt de. Ändå så tar jag mig framåt i livet, hur satan går det ihop ? Vad har hänt ? Mår jag ens bättre, om jag nu gör det vad fick mig och må bättre och vad är förbättringen ?