Så Var Man Tillbaka På Ruta Ett...

Shit... ryskan alltså, jävlar. Så mycket papper som bör vara klart, så mycket jag helst borde förstå, kunna uttala men allt känns bara som en jävla soppa. Skall till läkaren imorgon för allergiutredning, skall bli skoj och se vad de har att säga, har ju inte kännt av något sedan jag åkte till aktuten typ. Ryskan är fan en pain in the ass just nu känner jag, klockan är mycket, jag är trött och paniken trycker på. Skulle bara kännas så jobbigt att komma dit imorgon och ännu en gång sitta där som ett fån bara för att man inte läst på eller för att man helt enkelt inte har hunnit lära sig. Hoppa av känns lite drastiskt också men jag vet inte riktigt om jag kommer kunna ikapp, jag menar jag har verkligen inte lärt mig en enda grammatisk regle och jag fattar de verkligen inte heller. Dels för att jag har svårt för grammatik och just för att jag har svårt för det så blir det som om jag inte ens kan försöka för jag har redan gett upp innan jag ens tittat på texten. Jag vill gå och lägga mig men då kommer det vara nästa dag när jag vaknar och ah...

Klarar inte ens av att öppna böckerna och nästan så man mår dåligt av att bara titta på de. Det tar bara emot så jävla mycket, så mycket som står på spel känns det som. Jag har så svårt för att backa när jag väl gett mig in i något, allt för att ha heder i behåll.

För en stund så försvann man i vardagen, eller något åt det hållet. Satt och pratade med Arlene en snabbis över msn och för någon minut så glömde jag bort min ångest över ryskan. Gick väl i och för sig lite snabbt tills den var tillbaka, nu känner jag bara mest att tröttheten trycker på. Går jag och lägger mig så kommer jag stå inför jobbiga val, vilket är ganska oundvikligt men det går alltid att dra ut på det.

Vill ju inte hoppa av ryskan, vill ju lära mig men ibland måste man vara realistisk. Jag vet inte dock när det gäller att vara paraniod och ge upp alldeles för lätt och när det gäller att bita ihop ett litet tag till. Det känns bara som om det bara kan skita sig ifall jag försöker mer, det kommer driva mig bara längre ifrån de båda ämnena och i slutändan få mig att må skit eller något. Kanske bara försöker intala mig detta för att jag inte vågar mig på utmaningar och ger upp när det börjar bli lite uppförsbacke.