Jag är trött,
Min själ värker,
Jag vill må illa igen.
Jag försöker bara hjälpa till,
Det slutar alltid fel,
Någon i tårar,
Någon som inte är nöjd,
Det uppskattas inte,
Jag är självisk,
Jag bara gnäller.
Peka kan jag men inte mycket mer,
Jag orkar inte,
Jag vågar inte,
Jag mår heller bara skit,
Jag ger bara upp,
Jag bara fortsätter att dra ner allt,
Jag har bara inte lust att vara positiv.
Tycker att folk borde ta sig i kragen,
Det är bara att…
Det jag egentligen är ute efter är mig själv,
Jag låtsas som om de andra lyckas ta sig förbi sina rädslor gör jag det också,
Jag kanske bara hoppas att de kan pusha mig på samma sätt,
Det enda som är problematiken då är att jag vägar ta emot hjälp,
Jag vill inte störa folk,
Jag vill inte vara ivägen,
När väl folk fråga så finns inte problemen där,
De förtrycks tills jag kan dra fram de i min ensamhet och tycka extra synd om mig själv,
När jag som bäst kan sparka på mig själv för det finns igen där att stötta mig,
Det finns ingen som kan säga till mig,
Det är bara jag.
Jag var positivt för inte så länge sedan,
Det gick framåt,
Det är bara såå mycket enklare att ta en destruktiv och bekant väg,
Jag vågar bara aldrig möta döden i vitögat.
No comments:
Post a Comment