Det är så jävla sjukt, det senaste har jag varit så jävla hormonell och känslig och suttit och lipat till höger och vänster precis som om jag vore med barn, vilket känns högst osannolikt men men hur som helst är det inte faktum att jag äntligen klarat att öppna upp mig igen som stör mig utan allt samhället tutat i mig. Asså som man så har man lärt sig från barnsben att riktiga män gråter inte och gör man det är man en jävla kärring och man en jävla kärring är man en bög och en bög vill man inte vara, that's it...
(Hej vi har inte alls fördomar och är okunniga fittor.)
Det är skit jobbigt att först och främst inte kunna få ha känslor och inte kunna få uttrycka dem, tack vare samhället går unga killar och tar livet av sig, det går och slår ner folk på stan, de går och gör en massa annan skit för att de vet inte hur de skall hantera all skit som händer. Nu säger inte jag att man kan förklara allt med en enda sak, inget är ta mig fan svart eller vitt men de som är funtande någorlunda förstår säkert min poäng. Jag vet vad jag menar och det är huvudsaken för detta är först och främst ett medium för mig sen om någon tattare vill sitta och läsa den här skiten är det deras val.
Det blir en så jävla clash mellan mig själv, det funkar liksom inte. Visst jag ser mig som man, jag är en man och what not... samtidigt som jag tycker om det, jag är stolt över den jag är så skäms man också för det är inte bara positivt att vara man. Inte för att jag säger att det är så jävla positivt att vara kvinna i detta samhället, det är fan inte lätt att vara en jävla person. Man skäms på vägnar av all skit som ens "jämlika" gör och man tar åt sig och man är rädd för att man skall bli en av dem, man skall bli en idiot, ett as osv.
Det blir jobbigt att gråta för det tar emot trots att man helst av allt välkommnar det trots det så är det delar av en som vill hålla emot, för det gör ont, för man är ensam, för man måste orka plocka ihop sig själv igen, för det är inte manligt, so fucking what !? Allt är fortfarande inte svart eller vitt och tacka fan för de, jävlar va tråkigt allt hade blivit då.
Det får nog fan räcka med text, klockan börjar bli mycket, min visdomstand vill ut och det värker, jag vill sova dessutom.
No comments:
Post a Comment