Monday, April 2, 2007

Just Another Fan...

Jag vet inte riktigt vad detta är, ett försök till en krönika om min kärlek till det svenska Electro Punk-bandet Cat Rapes Dog antar jag.

Jag vet inte riktigt vilket år som jag började lyssna på Cat Rapes Dog, om det var runt 98-99 strax innan man upptäckte det fantastiska Napster. Jag som är född 85 hamnade ganska mycket mitt emellan kassettbandet och cd-skivan och när man väl började utvecka lite musiksinne och inte bara lyssnade på vad ens syskon spelade så fanns ju datorn tillgänlig och man hade kanske 40 ensama mp3or på sin winamp-playlist som gick om och om igen.




* Jävlar vad mustaschen kliar, fattar inte hur Magnus höll ut.

Bland dessa 40-talet låtar så låg det två låtar som har legat till grunden till ett stort, brett och lite udda musikintresse om man då jämförde vad vänskapskretsen lyssnade på. De två låtar verkligen kommer ihåg var då Cat Rapes Dog - Fuck Nature och
Cat Rapes Dog - Dead Boys Don't Say No, dessa spelades väldigt flitigt och även om jag hade svårt att hänga med i texterna vad som sjöngs så tyckte jag verkligen om de. Har fortfarande svårt att hänga med vad som sjungs och sägs i låtarna, för det är ibland ganska grötigt och mycket av orden går in i varandra och man får lägga manken till för att höra vad som sägs eller så får man helt enkelt leta upp låttexterna och läsa igenom de för att förstå.

När då jag upptäckte Napster så blev det till att leta fram CRD och Rally låtar och det var fan inte lätt, det tog tid att ladda ner låtar men det var fan värt det. Utan
Napster och all övriga nerladdnings program hade jag aldrig haft den breda och sköna musiksmak jag har idag, jag hade blivit som alla andra miffon som sitter och lyssnar på NRJ och all annan komersiell smörja som skapas. Jag är evigt tacksam för detta och tänker inte hymmla med att jag tankat ner en massa saker men jag anser att jag inte gör något direkt fel.

Jag köper skivor, går på konserter och försöker stöjda banden på andra sätt. Som skivhandeln har sett ut de senaste 7-8 åren är ju bara katastrofalt, det är bara dyrt och skivbolagen försöker bara pressa ut så mycket pengar ur sin svältande gyllene ko som varit döende i många år men istället för att försöka hänga med i utveckligen och vara alert så pressar man sina egna konsumenter på pengar, man slänger de inför rätta och agerar bara efter vad som man tjänar mest pengar på.

Nu kommer jag lite in på ett sidorspår här, hade tänkt att skriva någon liten småkrönika om mitt favoritband CRD men men. Skall bara säga att jag är villig och betala för mig och det gör jag men det är inte förens det senaste åren nu man kunnat köpa mp3filer eller åtminstone lyssnat lite på de innan man bestämmer sig, vem har tid att åka in till stan, plocka ut 5-6 skivor man vill lyssna på och sen gillar man bara 3-4 låtar, vafan gör man då ? Nu kan man åtminstone köpa varje låt för sig. Har visserligen bara köpt en enda låt på mp3 och det var Cat Rapes Dog - American Jesus (An Electronic Remix), skall nog hitta mig mer jag vill ha.

En av de sakerna jag tycker är sköna med
CRD är att de knappast spelar för pengarnas skulle för då skulle de lagt ner för flera år sedan för de får nog inte allt för mycket pengar för sina spelningar eller sina album som finns ute. De har "riktiga" jobb och knegar på som vem som helst och spelar mest för skojs skull och som tur är så finns det fortfarnade publik som vill se de och dem själva vill fortfarande spela och det är fan tur de för annars hade jag aldrig fått se de live.

Det är inte heller varje person som har möjligheten att sitta och små prata med sångaren i sitt favoritband men det har jag, det är det som är så jävla skönt med """synth-sverige""" att många av banden och personerna bakom finns på bl.a Helgon och går verkligen att få tag på och sitta och små prata med. De är inte stora hot-shots som inte har tid för sina fans för att pengarna och berömmelsen har gått dem till huvudet.

Det som tilltalar mig med
Cat Rapes Dog är deras fantatiska och helt underbara sångtexter, det är humor, det är ironi, det är seriositet och rebelliskt på en och samma gång. De sjungar om kapitalism, gud, djävulen, de tar fram mycket som är sjukt och fel i denna världen och driver med det. Jag tycker det är bara helt underbart.

"Bland atomavfall och lik, än sen, jag är ju rik" -
Cat Rapes Dog - Allt Jag Har

Det sammanfattar kanske inte helt och hållet det de sjunger om men det ger en ganska bra bild tycker jag. Något annat som slukat mig helt och hållet med
CRD är deras oerhört sköna och smått udda samplingar från saker och ting och det har fått mig att se filmer som jag aldrig hörttalas om innan bara för att få reda på vart de samplat ifrån och få en bättre bild av mitt favoritband.

Alla er hardcore och gammla fans av
CRD som hela tiden tjatar om att CRD har blivit tråkigt, mainstream och gud vet allt och framför allt vill se att Joel kommer tillbaka sluta bara gå på konserterna och sluta lyssna på det nya materialet och låt oss vara som uppskattar CRD för den fantastiska och grymma musik de skapar. Det är oundvikligt att få ett nytt sound särskilt när sångaren hoppar av, dessutom så utvecklas man och man börjar leta nya vägar och mer folk tillkommer i gruppen. Orka hålla på med samma gammla saker hela tiden då blir det bara trist och ensidigt.

När jag började lyssna på
CRD så var det först Biodegradable från 95 som jag kom över tror jag och i början hade jag väldigt svårt för att lyssna på mycket av det äldre som CRD hade skapat, det var för hårt och för grötigt osv. för mig på den tiden men allt eftersom började jag uppskatta det med. Visst jag kan förstå att de saknar den gammla sångaren Joel men vad är det för fel på John ? Jag tycker han brinner för musiken och CRD och han har gjort och gör fortfarnade ett utmärkt jobb som sångare och jag tycker att han, Annelie, Magnus Jonas fortsätter hålla CRD-andan igång (eller hur man nu skall uttrycka sig.)

Jag var helt säker för ett par år sedan att jag aldrig skulle varken få se eller höra något mer
CRD av då jag trodde det hade gått i graven helt och hållet och så plötsligt gör de en livespelning i GBG och efter det så verkade det ganska dött också. Nu hade jag fått åtminstone sett de en gång och det var ju hur grymt som helst men sen så började man prata med John och får reda på att de kanske skall skapas en ny sida och att material filas på och så dyker de upp ännu en gång fast denna gång är det i LundEX. Det är bara helt underbart, har kvar en av de mustascher de hade på scen under spelningen. (Tack ännu en gång John!)

Vet inte om jag har så mycket mer att säga just nu så, jag väntar fortfarande på ett nytt album skall släppas, en live dvd och att fler inlägg på deras blogg skall dyka upp. Besök gärna deras sida www.crd.se - där kan man få lite bättre insikt i vad bandet pysslar med, tycker det är nice att de har en blogg som de uppdaterar lite då och då.

No comments: