Fan asså jag har alltid varit lite udda, lite utanför, lite små konstig men alltid på något sätt försökt trycka mig in i samhället och spela med deras regler. Ända sedan högstadiet då man började köra med kängor och färga håret så har man blivit anklagad för att vara nazist. Vilket jag aldrig riktigt förstod, asså visst jag hade kängor men jag betedde mig inte direkt "som en nazist" och jag har aldrig haft sådana åsikter men jag antar att det var något nytt och lite udda för att vara mig och för att vara bland min umgängeskrets.
Självklart är jag inte radikal och wicked som folk kan vara och jag står ju verkligen inte ut som vissa personer gör men jag är min egna lilla subkultur känns det som ibland. Det lite smått fula är att det är på senare år som jag börjat "svänga ut" och blivit mer den jag egentligen är, jag har öppnat upp mig för folk och jag har öppnat upp mig inför mig själv också. Det brukar ju vara så att man har en "rebellisk" tid under tonåren och sen så blir man vuxen. Jag har snarare gått från att vara "mogen", lugn och sansad till att blivit lite mer radikal och tar ut svängarna lite mer. Även om jag fortfarande är lugn och jävligt sansad och ""mogen"" när jag behöver.
Jag antar att jag ändå gillar att sparka i underläge, tycker om att folk inte förstår sig på min klädstil, min frisyr och särskilt inte de solglasögon jag bär men fuck 'em ! är de så inskränkta, poppiga och så jävla modeinriktade så kan de gärna sitta där och skratta, ge mig konstiga blickar eller ställa dumma frågor. Tror dem att jag är nasse så visst tro de då era jävla puckon, jag utgår kallt ifrån att de flesta människor är idioter och helt jävla blåsta så får de bevisa att de är värda att prata med.
När jag säger värda att prata med handlar det inte om att man måste ha senaste kläderna på sig som Vero Moda släppt eller hur fan man nu säger, snarare tvärt om. Fan se lite intressant, agera inte som alla andra, var lite udda och ha något att säga. Det är alltid skoj om man kan provocera lite folk och få de känna sig illa till mods eller att man river upp deras lilla trygga tråkiga svensson liv. Bara för att du bor i en jävla borgar kommun i trygga lilla Sverige så kan skit hända och allt är fan inte säkert, har jag chansen att röra om i din syn på livet och människor så fan va bra. Alla är inte hetrosexuella vita män i 45års åldern, skulle alla vara de så skulle vi fan inte existera som art.
En liten side-note vafan är det med människor som påstår att de är så jävla öppna och sen när det väl kommer till kritan så vips så är det lika jävla narrow minded som vilken annan jävle som helst. Antagligen mest för att vetskapen är typ lika med noll och allt de hör kommer från media som vränger det mesta så att det skall bli lätt tuggat och snaskigt. Man borde ju självklart prata med personerna ifråga men det är inte alltid så lätt, måste finna läge och utrymme dessutom är inte folk kean alltid så att prata sånna saker som är tabu och sånt som kan vara skrämmande och obekant. Orka...! Jag blir ju minst lika trött på mig själv att jag inte tar fighten och tar fram mina åsikter men det är tyvärr inte alltid man orkar, det är synd att det skall behöva vara så men that's life for yah, shiat...
No comments:
Post a Comment