Gick från jobbet idag, sa att jag mådde illa, vilket jag också gjorde men mest av allt så mådde jag psykiskt dåligt men det är inte alla gånger det är så jävla lätt att kläcka ur sig att man hellre kör en kniv i handen för att ha en anledning att gå hem än säga att man mår dåligt. Vet inte riktigt vad det var men kände mig så jävla obalans och hade typ allmänt ångest bara. Var delvis rädd för att gå på någon eller att själv skada mig samt att jag rent fysiskt var mer eller mindre ""död"". Det är så svårt att veta, jag kanske hade mått bättre om någon timme ifall jag bara stannat kvar men samtidigt kunde jag bara gått ned mig ännu mer och som jag kände just då var det nog bäst att inte testa gränserna. Jag menar i värsta, värsta fall så kommer ju något riktigt illa ske och då känns det mycket bättre att inte försöka.
Samtidigt så är jag rädd för att jag ursäktar mig själv för att jag är "lite trött och hängig" men det är nog bara min paranoia som talar. Jag tror knappast jag medvetet eller omedvetet skulle försöka förmå mig själv att tänka och känna in det jag gjorde för att jag inte hade lust att jobba idag.
No comments:
Post a Comment