Jag Förstår Inte...

Det är tungt...

Idag kom jag hem och la mig på soffan efter ett kort samtal med Micke, jag orkade bara inte flytta på mig det kändes som om jag var helt och hållet fysiskt utslagen och att det låg en jävla tyngd ovanpå mig. Det enda jag kunde mer eller mindre relatera till var att jag har dragit på mig så pass mycket emotionellt baggage att det börjar påvärka mig fysiskt typ. Allt har bara sen dess känns oerhört tungt och hopplöst... jag ser ingen lösning på mitt / mina problem och i slutändan så kommer det gå så långt att jag på något sätt kommer att skada mig själv eller någon annan.

Jag väntar bara mer eller mindre på den dagen jag bara kommer att kollapsa på jobbet på grund av allt som jag släpar omkring på så att det tillslut tar så pass hårt att kroppen bara slutligen stänger ner. Även om jag knappast vill att detta skall ske så är det den enda framtid jag ser. Förhoppningar finns men den realitet jag ser är något helt annat. Jag förstår inte hur jag orkar fortsätta som jag gör, för det känns som om jag sedan länge borde raserat allt som jag.