Blues Explosion...

Musikjournalisten Lennart Persson, som kan det här med blues, beskrev en gång Jon Spencer som Elvis och Ann-Margrets oäkta son – ”avlad i ett mörkt materialförråd bakom kulisserna under inspelningen av ’Viva Las Vegas’”. En väninna, som kan det här med punk, beskrev känslan av att se honom live som ”så nära jag kommit en orgasm utan att ta av mig kläderna”. Precis så omtumlande rockstjärnesnygg är Jon Spencer i det här klippet från november 1998 när The Jon Spencer Blues Explosion uppträder i fransk tv.

Först spelar bandet en relativt lugn version av ”High gear”. Den övergår i den hårdare ”Talk about the blues”. Fem minuter och tjugo sekunder in i klippet börjar Spencer att vispa fram psykotiska toner ur en theremin, ett antikt elektroniskt instrument som man spelar utan att vidröra. Gitarristen Judah Bauer och trummisen Russell Simins skramlar vidare och likt en rappare vrålar Jon Spencer bandnamnet och namnet på musiken de spelar om och om igen: ”Blues Explosion! Blues Explosion! The blues is number one!”

Han rusar omkring i studion, klänger på programledarna och ser ut att ha uppfyllts av varenda helig och ohelig ande som någonsin hemsökt den här planeten. Till och med efter att Bauer och Simins har slutat spela stapplar Spencer runt och skriker ”yeah”. Det är ett fullständigt knäckande framträdande. Först efter nio minuters kaos kan programledarna gå vidare med sin Jackie Chan-intervju.

”Jag kommer alltid att tänka på Eric Clapton när jag hör The Blues Explosion”, sa Jim Reid i The Jesus And Mary Chain samma år som det här spelades in. ”De får mig att vilja spänna fast Clapton på en brits och spela The Blues Explosion på högsta volym i ett par hörlurar tills han medger att han missförstått bluesen helt och hållet.”

Fredrik Strage, På Stan Bloggen

Det är så här musik skall framföras, alltså shit... finner inte ord för hur bra detta är.