Let me take the fall
Let me take the blame
Let me carry you from hell
To home again.
Let me walk for you
When your legs are weak
Let me find the words for you
When you can't speak
Let me be your armor
Let me be your shield
Let me take away the pain you feel (your armor)
Let me be the light
That guides your way through darkest night
Let me be your armor.
Let me take the blows
That were meant for you
Let me help you with the trials
You're going through
Let me keep you safe
From the world outside
Let me wipe away the tears
That fill your eyes
Let me be your armor
Let me be your shield
Let me take away the pain you feel (your armor)
Let me be the light
That guides your way through darkest night
Let me be your armor.
Let me keep you from
Experience you need
Let me bind you with my selfishness
And greed
Let me stifle you
Let me have control
Let me smother
Every aspect of your soul
Let me be your armor
Let me be your shield
Let me take away the pain you feel (your armor)
Let me be the light
That guides your way through darkest night
Let me be your armor.
Robyn var inte som jag "trodde", var inte lika "lyrisk" över att se henne men hon är speciell, står på sig och bara en riktigt fräck brud (återkommer till henne senare). Jag är verkligen inte "här", mitt sinne vandrar någon annanstans och känns så där social. Köpt en massa alkohol eller snarare tagit med mig men knappt druckit något, har verkligen inte haft lust.
Jag då ?
Hej, på dig...
Folk verkar tycka jag stressar mer nu sedan jag började jobba på ByggMax, kan väl hålla med om att den senaste 1½ månaden så har det varit riktigt intensivt men det Börjar att lugna ner sig nu, eller ? Jag skull nog kunna åka hem nu, har dock lovat skjuts åt två personer men även om de ite hade varit med i bilden hade jag nog inte "kunnat med" att åka hem. Ifall jag skulle gjort det hade jag bara dragit, dock hade alla andra blivit ännu surare. Letar jag upp folk för att det "förväntas" av mig eller för att jag vill ?
Jag tror jag behöver sova, somnade runt femtiden och vaknade runt sju, halv ått imorse. Inte så många timmars sömn. Satt dock och "halvsov" innan Assablage. Det är Suicide Commande och And One senare ikväll, köpte ju biljetten så fort jag såg att Suicide Commande skulle spela (första bandet släpptes). Det blev lite "fel", bara jag som inte lägger manken till kanske. Blev de tre där nu eller vad ? Fattade aldrig riktigt. Jag flyr alltid "temporärt" från mina problem för att sedan komma tillbaka men inte konfrontera de. Funderade / Funderar starkt på att bara åka hem och åka tillbaka på söndag. Dock skulle det vara jobbigt, omständigt och bara jävligt dyrt.
Vad skall man ananrs göra ? Lura dig på ditt ragg ? Inte låta dig se dina band ? Prata om mina "problem" ? Vilka de nu var. Orkar inte ta mig till lilla campingen och känner väl inte direkt för att "dra hit" någon heller.
Blev lite "avbrott", folk kom och gick igen. Tvivlar starkt på att jag kommer iväg ikväll mina fötter värker och jag är bara deppig. Vill ju inte dra ner alla andra, en klassiker. Funderar starkt (tycks funderat starkt en massa på Arvika när jag läser och skriver av det som står) på vad fan jag skall göra åt dt hela men jag vet seriöst inte hur jag skall gå tillväga. Enda jag vet är att supe inte är något utväg och några direkta kvantiteter har jag inte heller druckit.
Det är lördag och kan väl vara "stolt" över att jag försökte, sen att jag inte nådde det resultat med det har väl med mitt problem att uttrycka mig och kommunicera. Vill bara kunna gråta, kunna förklara mig när det gäller, det som sker istället är att jag sitter och tycker synd om mig och bara stänger ute alla. Beter mig som en självisk liten treåring som tror världen roterar runt en.
Det blir typ bara värre för var dag som går och det känns som om jag bara har mig själv att skylla. Skulljag dra nu, skulle det få mig att må bättre ? Slipper Arvika dock så skulle jag få en massa skuldkänslor för att dumpa och sätta folk i skiten. Skulle jag ens kunna ta mig den rätten ? Jag personligen skulle aldrig kunna rättfärdiga det i mina ögon.
Jag får verkligen skuldkänslor för allt, folk tycker att jag stressar och att mitt hjälpt mig på traven och när jag hör det så känner jag mig skyldig. För folk runt omkring mig blir sura på mig om jag inte ser till att ta hand om mig. Det innebär att folk bryr sig om mig och så slösar jag bara bort mig. Sen så skäms jag för att jag taggar ner och släpper striden när det gäller att tjata på mina kompisar om deras hälsa för att jag vill inte gå över någons gräns men det är precis det man behöver göra när folk mår dåligt.
Jag är nog arg på folk för att de inte förstår, inte kan hjälpa mig men samtidigt så förklarar jag inte, jag säger inget och sen så drar jag ner de i skiten för att jag mår dåligt och säkert för folk frustrerade. Folk festar stenhårt, träffar folk och socialiserar sig. Sånt jag "vill" göra, sånt jag förväntar mig av mig själv men inte kan eller har lust till men lik förbannat försöker jag. Festandet la jag av med för "länge sedan", socialiserandet la jag på is och beter mig som ett as.
Jag hatar mig för att jag deppar,
Jag hatar mig för att jag inte lär mig,
Jag hatar mig för att jag inte rycker upp mig.
Ses vi för mycket ?
Är jag arg på dig ?
Är jag avundsjuk ?
Det känns som jag är "oärlig".
För närhet,
För ensamhet,
För njutning,
Det känns ändå fel,
Fel gentemot dig,
Det känns som om jag ljuger,
Varför ?
Vi vet vad som gäller,
Vi är medvetna,
Vi är väl det ?
Sitter på Andromeda nu och väntar på In Strict Confidence, hoppas och antar att de kommer bli bättre för varje timme som går, har planer på att se en hel del band och de kommer förhoppningsvis vara grymma. Varit oerhört lite på festivalområdet och sett skrämmande lite band. Timo och Robyn i torsdags, Assamblage 23 igår och förhoppningsvis In Strict Confidence, Alice In Videoland, Combichrist och S.P.O.C.K. Det jag planerade att se och missade var Slayer på torsdagen, The Crüxshadows, And One, Suicide Commande igår och förhoppningsvis inget mer idag (hur jävla fel jag hade, missade Alice In Videoland och Combichrist).
Jag tror jag behöver sova, somnade runt femtiden och vaknade runt sju, halv ått imorse. Inte så många timmars sömn. Satt dock och "halvsov" innan Assablage. Det är Suicide Commande och And One senare ikväll, köpte ju biljetten så fort jag såg att Suicide Commande skulle spela (första bandet släpptes). Det blev lite "fel", bara jag som inte lägger manken till kanske. Blev de tre där nu eller vad ? Fattade aldrig riktigt. Jag flyr alltid "temporärt" från mina problem för att sedan komma tillbaka men inte konfrontera de. Funderade / Funderar starkt på att bara åka hem och åka tillbaka på söndag. Dock skulle det vara jobbigt, omständigt och bara jävligt dyrt.
Vad skall man ananrs göra ? Lura dig på ditt ragg ? Inte låta dig se dina band ? Prata om mina "problem" ? Vilka de nu var. Orkar inte ta mig till lilla campingen och känner väl inte direkt för att "dra hit" någon heller.
Blev lite "avbrott", folk kom och gick igen. Tvivlar starkt på att jag kommer iväg ikväll mina fötter värker och jag är bara deppig. Vill ju inte dra ner alla andra, en klassiker. Funderar starkt (tycks funderat starkt en massa på Arvika när jag läser och skriver av det som står) på vad fan jag skall göra åt dt hela men jag vet seriöst inte hur jag skall gå tillväga. Enda jag vet är att supe inte är något utväg och några direkta kvantiteter har jag inte heller druckit.
Det är lördag och kan väl vara "stolt" över att jag försökte, sen att jag inte nådde det resultat med det har väl med mitt problem att uttrycka mig och kommunicera. Vill bara kunna gråta, kunna förklara mig när det gäller, det som sker istället är att jag sitter och tycker synd om mig och bara stänger ute alla. Beter mig som en självisk liten treåring som tror världen roterar runt en.
Det blir typ bara värre för var dag som går och det känns som om jag bara har mig själv att skylla. Skulljag dra nu, skulle det få mig att må bättre ? Slipper Arvika dock så skulle jag få en massa skuldkänslor för att dumpa och sätta folk i skiten. Skulle jag ens kunna ta mig den rätten ? Jag personligen skulle aldrig kunna rättfärdiga det i mina ögon.
Jag får verkligen skuldkänslor för allt, folk tycker att jag stressar och att mitt hjälpt mig på traven och när jag hör det så känner jag mig skyldig. För folk runt omkring mig blir sura på mig om jag inte ser till att ta hand om mig. Det innebär att folk bryr sig om mig och så slösar jag bara bort mig. Sen så skäms jag för att jag taggar ner och släpper striden när det gäller att tjata på mina kompisar om deras hälsa för att jag vill inte gå över någons gräns men det är precis det man behöver göra när folk mår dåligt.
Jag är nog arg på folk för att de inte förstår, inte kan hjälpa mig men samtidigt så förklarar jag inte, jag säger inget och sen så drar jag ner de i skiten för att jag mår dåligt och säkert för folk frustrerade. Folk festar stenhårt, träffar folk och socialiserar sig. Sånt jag "vill" göra, sånt jag förväntar mig av mig själv men inte kan eller har lust till men lik förbannat försöker jag. Festandet la jag av med för "länge sedan", socialiserandet la jag på is och beter mig som ett as.
Jag hatar mig för att jag deppar,
Jag hatar mig för att jag inte lär mig,
Jag hatar mig för att jag inte rycker upp mig.
Ses vi för mycket ?
Är jag arg på dig ?
Är jag avundsjuk ?
Det känns som jag är "oärlig".
För närhet,
För ensamhet,
För njutning,
Det känns ändå fel,
Fel gentemot dig,
Det känns som om jag ljuger,
Varför ?
Vi vet vad som gäller,
Vi är medvetna,
Vi är väl det ?
Sitter på Andromeda nu och väntar på In Strict Confidence, hoppas och antar att de kommer bli bättre för varje timme som går, har planer på att se en hel del band och de kommer förhoppningsvis vara grymma. Varit oerhört lite på festivalområdet och sett skrämmande lite band. Timo och Robyn i torsdags, Assamblage 23 igår och förhoppningsvis In Strict Confidence, Alice In Videoland, Combichrist och S.P.O.C.K. Det jag planerade att se och missade var Slayer på torsdagen, The Crüxshadows, And One, Suicide Commande igår och förhoppningsvis inget mer idag (hur jävla fel jag hade, missade Alice In Videoland och Combichrist).
Det har varit ett dåligt Arvika för att det bor / bott drägg i vårat camp,
Det har varit ett dåligt Arvika för att jag inte umgått med mina kompisar,
Det har varit ett dåligt Arvika för att jag deppat,
Det har varit ett dåligt Arvika för att jag inte organiserat ordentliget och tänkt till lite bättre,
Det har varit ett dåligt Arvika för att jag blivit av med min Norgeflagga.
Det har varit ett dåligt Arvika för att jag blivit nekad att ta in min flagga på området,
Det har varit ett dåligt Arvika för att Alla har varit utspridda.
Det som varit bra är att det inte regnat (dock har det varit jävligt varmt),
Det som varit bra är att jag knappt druckit något,
Det som varit bra är att jag förhoppningsvis lärt mig något.
Det har varit ett dåligt Arvika för att jag inte umgått med mina kompisar,
Det har varit ett dåligt Arvika för att jag deppat,
Det har varit ett dåligt Arvika för att jag inte organiserat ordentliget och tänkt till lite bättre,
Det har varit ett dåligt Arvika för att jag blivit av med min Norgeflagga.
Det har varit ett dåligt Arvika för att jag blivit nekad att ta in min flagga på området,
Det har varit ett dåligt Arvika för att Alla har varit utspridda.
Det som varit bra är att det inte regnat (dock har det varit jävligt varmt),
Det som varit bra är att jag knappt druckit något,
Det som varit bra är att jag förhoppningsvis lärt mig något.
Jag får skriva mer sen.
Det var allt från "the black book", kanske dock inte klar med all förklaring över varför det sket sig som det gjorde eller för min del i alla fall. Det hela började väl med att som sedan länge varit en diskussion (vart vi skulle bosätta oss), det uppstod en större kontrovers och jag blev jävligt splittrad. Jag ville verkligen inte bo på den nya campingen för att bara tanken fick mig att må illa samtidigt kunde jag inte se ett Arvika utan att bo med allt folk, det räckte med att bo en natt uppe i backen på stora campingen 2006 för att jag skulle inse detta.
Så då har vi det till att börja med sedan släng in att jag stressat och inte direkt haft "happy times" månaden innan med besök i London och i Staterna. Så man var hemma två veckor då man desperat försökte samla ihop sin krossade vardag för bygga upp någon slags struktur igen men det var ganska snart dags igen att få den riven igen (dock inte på samma sätt).
För att återgå till "camping kontroversen" så var jag fortfarande osäker när vi var på väg upp och hade egentligen inte fullt ut bestämt mig förens på tisdagen, var ganska säker från första början men lämnade en glipa öppen (tror jag i alla fall). Den första dödsstöten kom när vi åkte förbi lilla campingen på måndag kväll, inte en enda själ var där så det var ju ganska självklart att vi inte kommer att bosätta oss där ikväll i alla fall. Kanske, kanske, kanske, kanske att vi skulle flytta oss under morgondagen dock högst otroligt att det skulle ske. Nästa blow var väl på tisdagen då vi mötte Martin som var helt emot lilla campingen och jag såg ett "hopp" om att folk kanske skulle ändra sig och trots allt komma till stora och vi skulle bli en enda stor familj som föregående år. Visst hade redan Boris bosatt sig där borta men de övriga var fortfarande på väg så det fanns en gnutta hopp. Det hela slutade med att Nicklas kom bort till oss på onsdagen om jag inte minns helt fel sen dök väl Johannes och hans polare upp någon gång på torsdagen eller något men de var ändå bara ute och flängde hela tiden så... (insåg nu / kom ihåg) att Tull skulle komma upp på tisdag / onsdag och en liten kampanj startades för att få honom till stora i förhoppning om att folk skulle komma dit musiken bosatte sig. Detta lyckades vi inte med, jag beskrev ärligt hur det var och jag klandrar honom eller någon annan för att bosätta sig där de gjorde bara att till nästa år måste vi organisera oss mycket bättre och verkligen bygga och fixa ett ordentligt camp. För detta sög verkligen riktigt mycket balle, vart vi landar återstår att se.
Detta var naturligtvis inte det enda som gjorde att det blev ett sugit Arvika för min del (som sagt skyller inte på någon, lägger bara fram ren fakta). Allt detta med att folk bodde lite över allt var verkligen skit störande, det var inte bara folk från Göteborg som bodde lite varstans utan det var mer folk som jag kände som bosatt sig på andra platser och det hela slutade med att jag aldrig var någonstans direkt och kände mig vilsen och ensam trots att man hängde med folk och var stundtals i någons camp. Som sagt detta i sin tur ledde då till att man aldrig gjorde särskilt mycket tillsammans, man gick inte till festivalområdet med någon, man såg inga band tillsammans, man möttes aldrig upp efteråt eller mellan band, man gick aldrig hem tillsammans. Inte för att jag inte är van att vara på konserter själv men nu finns det trots allt folk att gå med men det blev aldrig av. Man blev knappast mer pepp av detta och det ledde till att man bara sket i band som man gärna sett och fortfarande det är ingens fel, om möjligt mitt egna men verkligen inte någon annans.
Sagan slutar dock inte här (oväntat eller hur), nämnde tidigare att jag är inte den personen som förstår sig på eller kan dra ut på en raggningsrunda men när man väl lyckas hitta någon som verkar lite intressant och som också visar intresse för en så blir det bara soppa. Det blir ju knappast bättre av att det är en kille, det borde ju precis vara samma sak som med tjejer men fan det är en jävla skillnad på bögar och hetero tjejer och jag vet bara inte hur långt jag känner för att gå med killar. Det är bara face facts, visst det var festival nu men fortfarande känns det som om det är skillnad på sex mellan personer med kuk och mellan en person som har kuk och en person som har en fitta. Det känns ofta mer "allvarligt" att ha sex med en person som har fitta just p.g.a. barnbiten samt samhällets indoktrinering.
Asså fattar ni inte vad jag är ute efter så får ni fråga för jag orkar fan inte förklara, menar inte att när två personer med kuk har sex att det är betydelselöst eller inte kan vara väldigt seriöst bara de att det är så mycket enklare för de att "bara ha sex". För min del så känner jag nog att jag vill känna lite trygghet med tanke på att mitt mer eller mindre första one-night-stand (ever) sket sig och det blev bara jobbigt och det har väl satt sina spår lite så. Vet inte om jag ens är särskilt intresserad av själv sexbiten med en person med kuk (ja jag vet är omständig men försöker inte vara så trångsynt och bara för att man har kuk betyder det inte att man ser sig som en man).
Nu blev jag oerhört side-tracked här känner jag, hur som helst det var en kille som jag säkert skulle kunnat legat med vid flera tillfällen men jag bangade för jag kände mig osäker helt enkelt. Att ifrågasätta sina sexuella preferenser ordentligt på festival är inte så jävla skoj som man kanske skulle kunna tänka sig. Blev ett väldigt långt inlägg känner jag också men nu kommer grande finale.
S.P.O.C.K. konsert på Andromeda räddade verkligen hela festivalen (återkommer med det senare).
Det var allt från "the black book", kanske dock inte klar med all förklaring över varför det sket sig som det gjorde eller för min del i alla fall. Det hela började väl med att som sedan länge varit en diskussion (vart vi skulle bosätta oss), det uppstod en större kontrovers och jag blev jävligt splittrad. Jag ville verkligen inte bo på den nya campingen för att bara tanken fick mig att må illa samtidigt kunde jag inte se ett Arvika utan att bo med allt folk, det räckte med att bo en natt uppe i backen på stora campingen 2006 för att jag skulle inse detta.
Så då har vi det till att börja med sedan släng in att jag stressat och inte direkt haft "happy times" månaden innan med besök i London och i Staterna. Så man var hemma två veckor då man desperat försökte samla ihop sin krossade vardag för bygga upp någon slags struktur igen men det var ganska snart dags igen att få den riven igen (dock inte på samma sätt).
För att återgå till "camping kontroversen" så var jag fortfarande osäker när vi var på väg upp och hade egentligen inte fullt ut bestämt mig förens på tisdagen, var ganska säker från första början men lämnade en glipa öppen (tror jag i alla fall). Den första dödsstöten kom när vi åkte förbi lilla campingen på måndag kväll, inte en enda själ var där så det var ju ganska självklart att vi inte kommer att bosätta oss där ikväll i alla fall. Kanske, kanske, kanske, kanske att vi skulle flytta oss under morgondagen dock högst otroligt att det skulle ske. Nästa blow var väl på tisdagen då vi mötte Martin som var helt emot lilla campingen och jag såg ett "hopp" om att folk kanske skulle ändra sig och trots allt komma till stora och vi skulle bli en enda stor familj som föregående år. Visst hade redan Boris bosatt sig där borta men de övriga var fortfarande på väg så det fanns en gnutta hopp. Det hela slutade med att Nicklas kom bort till oss på onsdagen om jag inte minns helt fel sen dök väl Johannes och hans polare upp någon gång på torsdagen eller något men de var ändå bara ute och flängde hela tiden så... (insåg nu / kom ihåg) att Tull skulle komma upp på tisdag / onsdag och en liten kampanj startades för att få honom till stora i förhoppning om att folk skulle komma dit musiken bosatte sig. Detta lyckades vi inte med, jag beskrev ärligt hur det var och jag klandrar honom eller någon annan för att bosätta sig där de gjorde bara att till nästa år måste vi organisera oss mycket bättre och verkligen bygga och fixa ett ordentligt camp. För detta sög verkligen riktigt mycket balle, vart vi landar återstår att se.
Detta var naturligtvis inte det enda som gjorde att det blev ett sugit Arvika för min del (som sagt skyller inte på någon, lägger bara fram ren fakta). Allt detta med att folk bodde lite över allt var verkligen skit störande, det var inte bara folk från Göteborg som bodde lite varstans utan det var mer folk som jag kände som bosatt sig på andra platser och det hela slutade med att jag aldrig var någonstans direkt och kände mig vilsen och ensam trots att man hängde med folk och var stundtals i någons camp. Som sagt detta i sin tur ledde då till att man aldrig gjorde särskilt mycket tillsammans, man gick inte till festivalområdet med någon, man såg inga band tillsammans, man möttes aldrig upp efteråt eller mellan band, man gick aldrig hem tillsammans. Inte för att jag inte är van att vara på konserter själv men nu finns det trots allt folk att gå med men det blev aldrig av. Man blev knappast mer pepp av detta och det ledde till att man bara sket i band som man gärna sett och fortfarande det är ingens fel, om möjligt mitt egna men verkligen inte någon annans.
Sagan slutar dock inte här (oväntat eller hur), nämnde tidigare att jag är inte den personen som förstår sig på eller kan dra ut på en raggningsrunda men när man väl lyckas hitta någon som verkar lite intressant och som också visar intresse för en så blir det bara soppa. Det blir ju knappast bättre av att det är en kille, det borde ju precis vara samma sak som med tjejer men fan det är en jävla skillnad på bögar och hetero tjejer och jag vet bara inte hur långt jag känner för att gå med killar. Det är bara face facts, visst det var festival nu men fortfarande känns det som om det är skillnad på sex mellan personer med kuk och mellan en person som har kuk och en person som har en fitta. Det känns ofta mer "allvarligt" att ha sex med en person som har fitta just p.g.a. barnbiten samt samhällets indoktrinering.
Asså fattar ni inte vad jag är ute efter så får ni fråga för jag orkar fan inte förklara, menar inte att när två personer med kuk har sex att det är betydelselöst eller inte kan vara väldigt seriöst bara de att det är så mycket enklare för de att "bara ha sex". För min del så känner jag nog att jag vill känna lite trygghet med tanke på att mitt mer eller mindre första one-night-stand (ever) sket sig och det blev bara jobbigt och det har väl satt sina spår lite så. Vet inte om jag ens är särskilt intresserad av själv sexbiten med en person med kuk (ja jag vet är omständig men försöker inte vara så trångsynt och bara för att man har kuk betyder det inte att man ser sig som en man).
Nu blev jag oerhört side-tracked här känner jag, hur som helst det var en kille som jag säkert skulle kunnat legat med vid flera tillfällen men jag bangade för jag kände mig osäker helt enkelt. Att ifrågasätta sina sexuella preferenser ordentligt på festival är inte så jävla skoj som man kanske skulle kunna tänka sig. Blev ett väldigt långt inlägg känner jag också men nu kommer grande finale.
S.P.O.C.K. konsert på Andromeda räddade verkligen hela festivalen (återkommer med det senare).
No comments:
Post a Comment