Jag måste ju fråga, gör jag det dock är jag någon som inte kan känna tillit. Vill så gärna tro "gott" men min magkänsla säger tyvärr något helt annat. Jag tror jag mest skulle bli besviken men samtidigt vafan har jag för rätt att bli besviken och varför i helvete blir ingen besviken på mig (nu börjas det igen, me, me, me) ? Pushar jag dig så kanske du kan hjälpa till att pusha mig, visst i slutändan så är det bara man själv som kan fatta några beslut men jag vill verkligen bara hjälpa dig eller du kanske inte vill bli hjälpt ? Frustrationen växer för att du inte kan vara i närheten, hade varit så mycket enklare då (åtminstone kan vi låtsas som det). Helvete, jag vill skrika, slå och sparka, jag vill så mycket men jag orkar fan inte göra ett skit. Jag är som sagt bara jävligt trött och förmodligen mest hungrig.
Nu vill jag gråta, kramas och hållas om.
Har en stark känsla av att jag inte kommer få gjort särskilt mycket idag.
No comments:
Post a Comment