Some Old Shit...
Stackaren, han visste inte hur han skulle ta mig. Tror jag aldrig någonsin sett någon så förvirrad som han var då. Fast i 50-talet, förstår jag att det inte kan vara lätt att förstå eller ta in intrycket av en kille och arbetskamrat i rosa klänning, särskilt om han verkar så självsäker och bara "kör på" som vanligt. Nu är inte Peter 50 bast utan bara en raggare som har 50-tals frisyr, en volvo 740 med en sydstatsflagga uppe i interiören på bilen. Detta skedde i tisdags och jag beslöt mig verkligen i sista sekund att byta om, hade redan suget när jag kom utanför byggnaden men gick vidare till bussen då jag inte ansåg jag hade tid nog, väl framme vid busshållplatsen ser jag att det är 9 minuter kvar, jag springer då allt vad jag orkar tillbaka till lägenheten och byter om fort som fan och kommer ner till hållplatsen, hinner sätta mig ner på bussen och hämta andan ett litet tag innan den åker iväg (jag hade glömt min plånbok dagen innan och tog vägarna förbi jobbet innan jag drog in till stan). Jag skulle träffa Sys lite senare och behövde verkligen ta den bussen.
Lite Senare (Den Dagen)... Jag är förbannad, besviken, sur, förvirrad och ledsen. Jag känner alla dess känslor efter och under tiden vi umgicks, jag delar känslorna mellan oss två. Hur mycket, vilka och varför vet jag inte riktigt.
Varför är ni alla tysta ?
Har ni gaddat ihop er för att göra en samlad attack ?
Jag hade tagit det hela vägen, tro mig. Visst tog det emot men ibland måste man vara bestämd.
Vet dock inte om du riktigt förstod mig och min "remark",
Kan ju gärna inte fråga för då förstör det hela grejen,
Har en aning om att du först blir lite sur,
Folk har en tendens att bli det kring mig gällande dessa saker.
För att återgå, så hade det inte varit samma sak att låta de ligga i skogen som att filma eller fota de hemma hos mig medan jag eldat upp de. Ibland måste man ta i med hårdhandskarna och sätta ner foten, inte för att det kanske får dig att sluta men för att visa dig hur starkt jag känner inför detta. Ärligt talat så ser jag två typer av framtider du kan vänta dig. Antingen följer du i din mors fotsteg, förblir rökare, går kanske upp mer i vikt och drar på dig mer krämpor och det är knappast den vägen jag vill att du tar för jag bryr mig om dig och för att jag inte heller vill att din dotter kanske en dag väljer att gå i samma riktning. Tycker inte illa om din mor men det är så lätt att bli som sina föräldrar och gå precis i samma riktning och göra om deras misstag.
Jag blir arg och rädd för att jag jämt sett mig som den sista som skulle börja ändra mig och börja ta hand om mig och mitt välmående. Jag har redan haft en försmak av vad min mor gjorde 100 gånger värre för lite drygt 10-11 år sedan nu, hon gick in i väggen för att sedan aldrig återgå till 100%. Kanske gått bättre om inte hennes MS brutit ut men ändå. Jag vet hur mycket det kan skita sig och jag vet att det tar tid, det är jobbigt men jag kan inte låta dig gå ner dig. Jag vill inte se mina kompisar dra ner sig i skiten som jag gjort och gör inte jag allt jag kan göra och lite till för att hjälpa och förhindra detta så finns det ingen anledning för mig att vara kvar.
Nu kanske det var ""lite taskigt"" och till en ganska stor del underhållande (för min del) men om jag pushar dig, kanske du kan göra det samma ? Nästa gång kanske jag kan äta upp de ? Då hade de ju verkligen försvunnit.
Jag tvivlar starkt på att du förstod vad jag menade med mitt mess men jag antar att jag kommer få en hint om detta ganska snart om du missat det för du lär säkert under dagen inse och jag tror knappast de kommer att undgå mig då, eller har jag fel ?
Nu är klockan tio i två, jag börjar sex och skall gå upp runt halv fem. Mina lägenhetesmarodörer har kommit hem och man har redan fått sig en försmak av hur kommande månaden kommer att se ut, jag har trots allt 35 dagar kvar. Har kopplat ur min disk (redan kopplat ur en innan, av misstag men inte orkat sätta i den igen) för att den dummar sig och jag vill inte att mer skit skall försvinna, får se vad min bror har att säga under morgondagen, det är ju oundvikligt nu känner jag. Jag måste köpa en ny burk.
Har ni gaddat ihop er för att göra en samlad attack ?
Jag hade tagit det hela vägen, tro mig. Visst tog det emot men ibland måste man vara bestämd.
Vet dock inte om du riktigt förstod mig och min "remark",
Kan ju gärna inte fråga för då förstör det hela grejen,
Har en aning om att du först blir lite sur,
Folk har en tendens att bli det kring mig gällande dessa saker.
För att återgå, så hade det inte varit samma sak att låta de ligga i skogen som att filma eller fota de hemma hos mig medan jag eldat upp de. Ibland måste man ta i med hårdhandskarna och sätta ner foten, inte för att det kanske får dig att sluta men för att visa dig hur starkt jag känner inför detta. Ärligt talat så ser jag två typer av framtider du kan vänta dig. Antingen följer du i din mors fotsteg, förblir rökare, går kanske upp mer i vikt och drar på dig mer krämpor och det är knappast den vägen jag vill att du tar för jag bryr mig om dig och för att jag inte heller vill att din dotter kanske en dag väljer att gå i samma riktning. Tycker inte illa om din mor men det är så lätt att bli som sina föräldrar och gå precis i samma riktning och göra om deras misstag.
Jag blir arg och rädd för att jag jämt sett mig som den sista som skulle börja ändra mig och börja ta hand om mig och mitt välmående. Jag har redan haft en försmak av vad min mor gjorde 100 gånger värre för lite drygt 10-11 år sedan nu, hon gick in i väggen för att sedan aldrig återgå till 100%. Kanske gått bättre om inte hennes MS brutit ut men ändå. Jag vet hur mycket det kan skita sig och jag vet att det tar tid, det är jobbigt men jag kan inte låta dig gå ner dig. Jag vill inte se mina kompisar dra ner sig i skiten som jag gjort och gör inte jag allt jag kan göra och lite till för att hjälpa och förhindra detta så finns det ingen anledning för mig att vara kvar.
Nu kanske det var ""lite taskigt"" och till en ganska stor del underhållande (för min del) men om jag pushar dig, kanske du kan göra det samma ? Nästa gång kanske jag kan äta upp de ? Då hade de ju verkligen försvunnit.
Jag tvivlar starkt på att du förstod vad jag menade med mitt mess men jag antar att jag kommer få en hint om detta ganska snart om du missat det för du lär säkert under dagen inse och jag tror knappast de kommer att undgå mig då, eller har jag fel ?
Nu är klockan tio i två, jag börjar sex och skall gå upp runt halv fem. Mina lägenhetesmarodörer har kommit hem och man har redan fått sig en försmak av hur kommande månaden kommer att se ut, jag har trots allt 35 dagar kvar. Har kopplat ur min disk (redan kopplat ur en innan, av misstag men inte orkat sätta i den igen) för att den dummar sig och jag vill inte att mer skit skall försvinna, får se vad min bror har att säga under morgondagen, det är ju oundvikligt nu känner jag. Jag måste köpa en ny burk.
No comments:
Post a Comment