Kan Bara Inte Sluta...

Som vanligt fastnar jag framför något, just nu har jag suttit och tittat på Brothers & Sisters ett par timmar och jag antar att jag kommer titta på det tills jag blir så jävla trött att jag blir mer eller mindre tvungen att gå och lägga mig. Jag skall vara i Lerum till elva för ett pricktest och jag behöver typ gå upp om sex timmar men jag kan bara inte gå och lägga mig, vill inte möta morgondagen helt enkelt. Vet att jag måste möta den förr eller senare och jag kan inte inte gå dit men inte alltid man är rationell av sig. Vet inte riktigt vad som är värst med att åka till Lerum, det faktum att jag fortfarnande inte köpt någon present, att jag typ aldrig hör av mig till mina föräldrar och hade inte de ringt så hade jag antagligen inte träffat eller pratat med de på väldigt länge.

Jag förstår inte vad det som är så jävla svårt, vi pratar ju aldrig ändå, vi är aldrig direkt fysiska ändå skulle det säkert göra allt för mig och vad ger jag tillbaka ? Jag antar att jag skäms över mitt beteende och det är dels därför jag har svårt att träffa de. Som Amanda konstaterade tror jag när mamma eller pappa ringde, hon tyckte jag lät arg eller sur typ och jag det slog väl mig ännu en gång ganska uppenbart att jag tycker verkligen inte om att prata med mina föräldrar. Jag tror att det är p.g.a. att jag nog hela tiden känner mig anklagad när vi pratar allvar, att oavsett hur jag ser på mig själv så (Jag har till och med svårt att skriva att de, fakk. Att de, shit, detta är fan svårt, usch. Att de älskar mig.) har väl bara svårt att ta in det. Det går inte riktigt ihop med min världsbild. Det riktigt jobbiga är att jag vet inte om jag ens kan ha kvar det ordet, asså (paus) fan jag vet inte vad som tar emot mest att de just skulle göra det eller att de faktum att jag har svårt att tro på det. Jag borde verkligen egentligen sova för det gör inte saker och ting bättre att sitta uppe och må dåligt p.g.a. det men jag behöver nog fan få ut lite ur mitt system.

Något som verkligen är skrämmande är att även om jag inte direkt lagt av med socker länge så känns det som om det ändå kan varit en indirekt orsak till att jag inte tagit i tu med dessa saker. Kan även vara de faktum att jag försöker ta tag i saker och ting i livet och att det bara finns ork och tillfälle för det nu, hur som helst så gör jag det nu. Eller åtminstone tar upp det för mig själv, en helt annan sak att konfrontera personer med det hela, vilket jag aldrig direkt varit bra på heller. Faktum är att jag borde egentligen lägga av med Nugattin eftersom det är trots allt choklad och massa socker men fakk it, min frukost skulle bli allt för tråkig och ensidig utan den. Skulle man kunna ta som ett skäl att förbättra den och göra den lite mer livfull men nä. Klockan är, nolltvå:femtiosex.