Snacka om att det där rörde till i mitt känsloregister. Senast man hörde något från henne var i höstas, nu tänkte jag bara som vanligt skicka någon slags reminder om att jag fortfarnade inte har glömt eller förlåtit, hade verkligen inte väntat mig ett svar. Trodde hon hade blockat mig men nä... hon svarar ganska snart. Om hon är uppriktig eller inte har jag ingen aning om, eftersom jag inte kan lita på människan någonsin igen så vet jag inte, hade ju varit ganska skönt om hon väl beslutat för att göra rätt för sig. Kanske jag kan släppa det hela lite mer men jag vet ärligt talat inte om jag kan det men jag hoppas fan det.
Jag vill inte vara bitter, arg, jag vill gå vidare... "och se aldrig till att vara i ens samma stad som mig för jag vet seriöst inte hur jag skulle reagera om jag gick på dig." - Kanske var lite i all hast, även om jag menar allt så kanske jag borde förklarat mig lite mer, hon tog det som ett direkt hot. Jag vill bara inte träffa henne av en hel rad anledningar för jag vet inte hur jag skulle reagera om jag såg henne, skulle jag bryta ihop, gråta och förlåta henne, skulle alla mina spärrar släppa, mina ögon svartna och ge mig på henne ? Jag vet inte, jag vill inte veta. Om hon mot all förmodan polisanmäler mig vilket känns ganska osannolikt så får jag väl ta det då.
Jag förklarade för henne att jag har fortfarande de aggressionsproblem som jag hade för 1½ år sedan och jag är bara rädd att ifall jag skulle se henne så skulle det dra igång för mycket saker. Något jag verkligen inte vill skall hända. Visst så har hon sårat mig så orehört djupt att jag inte ens vet hur jag skall börja att förklara det men i slutändan så innerst inne så vill jag verkligen inte förmå mig själv att skada någon annan, inte ens henne. Jag vill släppa den här skiten och gå vidare och kunna tänka tillbaka, minnas det som verkligen var bra, det som gjorde mig gott. Det som jag fick ut ur den relationen.
Fick mer svar från henne och det verkar som hon verkligen vill "gott göra" eller liksom bara försonas för att sedan gå vidare med varsitt liv eller hur man skall säga, vill hon det är jag mer än villig. För jag orkar inte gå runt med den här skiten mer.
No comments:
Post a Comment