Skejta när det har regnat tidigare på dagen är dumt, skejta när det duggregnar ute är ren och skär idioti. Behövde komma ut kände jag och tittade ut genom mitt fönster i vardagsrummet och det såg helt okejt ut, asfalten hade börjat torka upp på sina ställen så jag antog att det hade slutat regna för ett bra tag sedan och man kunde ta sig en åktur. När jag väl kliver utanför porten så har det börjat dugga men fan inte skall jag låta lite duggregn hindra mig från att leta reda på ett schysst skejtställe.
Det blir mest att jag åker runt och letade men hittade inget, tog mig ner för ett par branta backar och lyckades hålla mig på brädan trots en hel del vobblande. Som sagt är det inte direkt ideal att skejta ute när det är blött och särskilt inte under hösten det blir lätt mycket löv som ligger på asfalten och när de är blöta så är det precis som att få vattenplaning med bilen om man åker tillräckligt fort vilket jag gjorde.
Det värsta är ofta inte just känslan av att tappa kontrollen och inte riktigt veta vart brädan är påväg här näst, även om man vill ta sig framåt så lyckas man glida åt ena eller andra hållet beroende på hur ens viktfördelning ser ut. Problemet är att när man väl återfår kontrollen igen så har man gjort en allt för stor kraftansamling att återfå kontrollen att man drar alldeles för mycket åt andra hållet just för att millisekunderna innan så har man febrilt fått skiten att hålla sig på asfalten och inte dra in i skogen. Självklart när man tror allt allt är över åker man på ytterligaren en stor lövbefläckad asfaltssträcka och åter igen rycker det till i brädan och när man redan är uppe i hög fart och skiten har börjat vobbla är det sista man vill känna att man helt och hållet tappat kontrollen över brädan.
Jag menar har du tur så hinner du springa av brädan precis innan du slängs av den men i detta läget var det knappast ett alternativ att ens försöka ta sig av dels för att jag dumstridigt nog var bestämd för att försöka klara av det, dels för att det gav mig en sådan adrenalinkick och mycket på grund av att det hade kunnat slutat värre om jag försökt gå av brädan än om jag bara åkt vidare då jag hade så dålig kontroll på skiten att jag antagligen vält på direkten vid ett ynkligt försök att hoppa av den.
En bit efter denna backe hittade jag en helt okej curb som var kanske lite drygt 40-50 cm hög och lite för bred för att mina hjul skulla kunna sväva fritt och jag lyckades komma upp på den och sätta en frontside boardslide. Nu tog det ett litet tag bara att lyckas komma upp helt och hållet och landa på brädan som om jag skulle göra en frontside boardslide men när jag väl lärt känna curben lite så går det bättre men ganska snart inser jag att jag antagligen kommer behöva lite mer fart och lite stearin för att kunna glida lite bättre och jag tröttnar och åker hemmåt istället. På vägen hem hittar jag ytterligare en backe, inte så jävla brant som den tidigare men bra mycket längre och mot slutet börjar jag verkligen få upp farten så här i efterhand skulle jag nog stått upp ett tag innan så jag inte skulle fått upp farten så fort så kanske jag hade tagit mig hela vägen ner men när jag kanske hade 10-15 meter kvar till backen började slutta upp igen var jag tuvngen att hoppa av. Jag var inte långt ifrån från att bara flyga av skiten, det börjar bli läskigt när man kastats fram och tillbaka på brädan och man vet med sig att om man inte får den att vobbla jävligt mycket mindre inom kort så kommer du oundviklingen flyga av och skada dig ganska rejält.
No comments:
Post a Comment