Jag tror jag vill mörda några av mina jobbarkompisar.
Ponera detta, det är en fredag och klockan är lite drygt halv 2, chefen har redan dragit lite tidigt för att skjutsa frugan till flygplatsen, ni är fyra personer kvar på jobbet där en av de personerna inte kan jobba i kassan eller på mätplatsen och det är en av de andra tre personerna som skall gå hem vid 2. Jag hade redan innan försökt ta mig till Hydro redan innan för att just hinna äta innan denna personen går hem så vi slipper stressa igenom maten men hade inte kommit ifrån förens nu. När jag kommer tillbaka är det massa folk på mät och en hel del i kassan, klockan är nu kvart i 2 och undrar vart Peter är (som skall gå hem 2) och får till svar av Jakob att han vet inte och Peter skall väl ändå gå hem snart. Vadå snart ?! Det jävla kvart kvar ! Naturligtvis får jag dra mig ut och mäta upp lite och ställa mig i kassan efter jag är klar och då ser jag Peter stå och små tjata med en kund, hur länge han har gjort det innan jag kommit in vet jag inte men han står där efter att jag blir klar med mina kunder och kan gå och äta och då är klockan nästan 2.
Jag är inte en sådan person som kan skälla ut människor, har lite svårt för att ta konflikter och oftast i de tillfällen jag känner att jag har anledning att skälla ut någon så känns det som om jag skulle gå åt ganska mycket hårdare än vad situationen egentligen kräver så ah... det blir naturligtvis inget av den biten. Försöker äta lite halvsnabbt för jag vet hur det kan bli och från att ha en enda kund i butiken till att det går typ 1½ min så har man 10 kunder på mätplatsen och 6 i kassan, då är det inte skoj att stå i kassan själv och säga att min enda kollega är och äter och kommer om en halvtimme.
När jag kommer ut är det fortfarande ganska lugnt, förklara mitt tänkta upplägg för Jakob och vill försöka få gjort så mycket som möjligt innan det smäller till och vi båda står fast på mät eller kassa, det är fredag och fint väder. Strax efter han gått och ätit så kommer de, kunderna. Det blir en hel del och jag får springa mellan kassan och mät, det är nästan för mycket och hade vi varit någon mer hade jag ringt direkt men vissa personer är inte riktigt de man drar ut från maten i första stunden. Förstår att man gärna vill äta sin mat i fred och man har rätt till en halvtimmes lunch men det kan vara skönt att folk ställer upp när det verkligen bara är vi två kvar.
Hur som helst jag överlever och Jakob kommer äntligen ut och vad är det första han säger ? Jo han frågar vart den här är och gör en klämmande rörelse med ena handen för att visa att han söker häftapparaten ! Vafan vill han med den, jo han vill fylla på den ! Han har inte i åtanke att han suttit och ätit i en halvtimme och att det KANSKE ! är lite mät, vilket jag påpekar. Två eller tre gånger innan han lunkar ut.
Nu skall ni veta att direkt efter att jag kommit ut från Hydro höll jag på att spricka av lycka, jag hade mat i handen och solen sken detta föll att samman tack vare mina underbara arbetskamrater som är hel hjärndöda.
No comments:
Post a Comment