Fick rådet att köpa flour av min tandläkare då jag har ganska taskiga tänder och får ganska lätt tandsten så jag tog helt enkelt hennes råd och skaffade mig en flaska med flour och så började minnesbilderna komma tillbaka...
Jag kanske är 5-6 år gammal, jag och ungefär 15 ungar till är samlade i det största rummet i Kyrkans Förskolas lokaler (ja jag gick i både Kyrkans Barntimmar och Kyrkans Förskola och har ändå inte fördärvats) vi var samlade för att flourtanten var där eller åtminstone vill jag tro att hon var där, kan ju lika väl bara varit våra förskolelärare som delat ut flouren är inte helt säker. Smaken är vag men ändå inte som något annat, den är så subtil att den knappt smakar men den finns där ändå på något vänster.
Det andra som väcker minnena är den värk i käkarna efter att stå och frenetiskt sila och pumpa runt munnen full av vätska, man väntar bara på att den där långa minuten skall vara över och man skall bli ombedd att spotta ut. Det är ändå inte detta som är värst utan det är den eftersmak som slår in ett par sekunder efter att man spottat ut. Hela tiden så tänker man att detta var ju inte så farligt men så slår det till men det är fortfarande den där smaken som inte riktigt finns men ändå smakar så konstigt och lite äckligt.
Vet att många fruktade och ogillade flourtanten men jag har aldrig haft det problemet känner, vilket är ganska skönt.
No comments:
Post a Comment