Torsdag:
Nu är man äntligen på flygplatsen igen men självklart skall det vara en massa omständig skit som skall strula och jag blir inte mindre förbannad av att ta tunnelbanan till flygplatsen än att ta någon taxi särskilt när mamma inte är på topp och inte orkar med så mycket men så blir det när det finns envisa och förbannade viljor i familjen.
Vill sparka,
Vill slå,
Vill skrika,
Få ut en frustration som bottnar i oförmåga att uttrycka sig,
Kanske snarare fruktan av att uttrycka sig.
Visst mycket har varit omständigt och jobbigt som triggat mig men men känns fortfarande som om det kanske har med att jag har svårt för "ostruktur", nya miljöer, min familj och det blev ju så jävla illa "tajma" med att jag skall till Arvika strax efter, jag missade Ministry och det i sin tur bökade till det och jag strula till det ännu mer. Så var London tätt inpå. Sen att man känner sig dum gentemot chefen för att man drar under värsta tiden när man precis fått provanställning, plus att man måste flygga för det "sket sig" med Nicklas.
Allt detta har bara fått det hela att verkligen skita sig och antagligen stressat upp mig. Samt värmen och värmeutslagen och en svullen pung gör inte resestarten mycket enklare. Inte nog med detta, det enda man har mage att göra är att klaga, vara sur och fittig mot sin familj. Pengarna för hela resan är direkt och (direkt indirekt) betalad av en massa pengar som sinar ut och högen blir ännu mindre av denna resa. För det mår jag antagligen sämst över. Jag tycker inte om att få pengar, när jag inte ens vill ta emot 100 kr som tonåring för att man skall in till stan, så blir det inte lättare att man senare får 82.000 några år senare. Är inte bra på att hålla i pengar och slösar bara bort det.
Visst jag gör gärna saker för min familj och ""offrar"" mig gärna men jag visste redan hur det skulle bli innan och det känns ju inte så positivt när man tar ut all skit på sin familj för att man inte orkar och vågar använda sig av ord. Två långa veckor med stora svårigheter att kunna kommunicera med vänner har inte heller hjälpt. Visst slappna av i all ära men det som innebär semester för några behöver inte göra det för andra. Det känns som om jag är mer "paj" nu än jag var innan. Funderar på att kanske gå till min kurator igen men vet inte riktigt.
Om det nu skitit sig mer för att jag "tagit semester" eller för att det faktum att jag behövt på något sätt bemöta och umgås med min familj i två veckor samt de faktum att jag behövt en semester men inte kunnat slappna av vet jag inte riktigt. Jag vet aldrig för jag överanalyserar och letar alla möjliga möjligheter. Frågan först är väl, hur jag lugnar ner allt och sen vad orskaen är och hur jag kan ta i tu med det hela om det sker igen. Vill bara bli lämnad ifred och få bli av med den här resan och komma tillbaka till mitt liv som det fortfarande känns började ordna upp sig och jag började få ordning och struktur. Visst flytt var oundvikligt oavsett men åtminstone kunde jag väntat mig det och ställa in mig på det men detta är på ett helt annat plan. Jag behövde vara hemam för att ta i tu med allt som var på gång istället blev det två långa veckor med känslor, frustration och gud vet vafan mer.
Blir bara mer och mer förbannad ju mer jag tänker på det. På mig själv alltså, jag kunde tvärvägrat, jag kunde bara stannat hemma. Jag kan också lära mig att bemöta allt detta men gör inget av det och allt bara slutar i [kaos].
Jag tror någon, eller rättare sagt min syster tallade på mig men jag orkar inte bry mig. Jag vill bara undvika alla så mycket som möjligt.
Det känns inte som jag alltid blir tagen på alltvar, resan från flygplatsen igår med taxi var blan det värsta jag varit med på länge. Åtminstone kändes det som det då och allt var bara varmt, lät och tog lång tid. Kändes som om tunneln aldrig skulle ta slut och den tryckande, kvava varma luften satte dödsstöten (var inte rädd för att dö eller så det var bara jobbigt). Nämnde till min bror, kort idag att det var bland det värsta jag varit med om och det han gjorde var att fnös bort det. Visserligen så har jag väl inte gjort något annat än att gnällt i folks ögon så hans reaktion var kanske ganska väntad trots allt.
Undrar vad jag skall "göra" säga till min kurator om jag valde att gå dit igen. Kanske vore en idé att "ta i tu" med det jag haft och göra med på resa. Kommit hemifrån nu, har typ jobb och så vidare, så det borde underläta att kanske ta i tu med det som verkligen gnager. Funderar först bara maila detta till en person för jag orkade int lägga ut det eftersom mina sysko kommer att luslösa detta men ändrade mig.
Nu blev det så mycket bättre, min mp3-spelare valde att vara slut på batterier, visserligen mitt fel för jag har inte laddat den men svårt att veta när det är ont om batterier när inte skärmen funkar. Nu åste man höra allt folk och vara mer "benägen" att prata, jag vill bara hem. Klockan är 21.35 och vi får förhoppningsvis boarda snart, vill bara på flyget så man kan komma sig till Amsterdam och ta det sista flyget till det kära hemlandet Sverige.
Visst jag tycker om Sverige men det är snarer så att jag ogillar andra länder så mycket mer att Sverige framstår i bättre dagar.
Ooo, kick me why don't you ? Skall dock inte vara sån, jag hade antagligen varit minst lika ""elak"" tillbaka.
Kvart i snart, tiden går verkligen jätte fort, jag börjar bli trött.
Även i min lilla "skrivbok" har jag svårt för att inte få meningarna att sluta i början av en rad.
Ses imorgon ?
Ses vi kanske dagen efter det ?
Du är den som vet,
Jag önskar jag visste också,
Kan dck inte planera och veta allt.
Lördag (14:e maj, På Planet Mellan New York Och Amsterdam):
Det är fan svårt att döda tre timmar och sjutton minuter i dunkel när man har svårt att sova. Det är svårt att skriva med.
Nu är det 39 minuter kvar, jag har inte sovit en blund och det är lite ljusare i flyget och utanför. Har en del väntan att göra i Amsterdam också men lite mindre än väntat då vi blev sena från JFK, flygplatsen i New York.
Jag är uttråkad, det är typ tjugo minuter kvar, har någon timme i Amsterdam och jag har ingen musik. Lägg då till att jag varit vaken mer än24 timmar och har minst sex, sju timmar till av vakenhet om inte mer då jag skall se Sverige - Spanien.
Sitter i Amsterdam nu,
Inte ens McDonalds kan man lita på,
Kortet mitt tar de ej.
Jag är trött och klockan är 13.42 och flyget går 15.15. Läsa lite bok om man orkar, hade inte varit vaken i 24 timmar men snarere 22 timmar.
Ses vi kanske dagen efter det ?
Du är den som vet,
Jag önskar jag visste också,
Kan dck inte planera och veta allt.
Lördag (14:e maj, På Planet Mellan New York Och Amsterdam):
Det är fan svårt att döda tre timmar och sjutton minuter i dunkel när man har svårt att sova. Det är svårt att skriva med.
Nu är det 39 minuter kvar, jag har inte sovit en blund och det är lite ljusare i flyget och utanför. Har en del väntan att göra i Amsterdam också men lite mindre än väntat då vi blev sena från JFK, flygplatsen i New York.
Jag är uttråkad, det är typ tjugo minuter kvar, har någon timme i Amsterdam och jag har ingen musik. Lägg då till att jag varit vaken mer än24 timmar och har minst sex, sju timmar till av vakenhet om inte mer då jag skall se Sverige - Spanien.
Sitter i Amsterdam nu,
Inte ens McDonalds kan man lita på,
Kortet mitt tar de ej.
Jag är trött och klockan är 13.42 och flyget går 15.15. Läsa lite bok om man orkar, hade inte varit vaken i 24 timmar men snarere 22 timmar.
Äta eller spy,
Svåra val,
Vilket gör man ?
Tar man bara en av de ?
Gör man båda samtidigt ?
Jag vet inte,
Fråga min syster.
Fan äntligen, nu sitter man på planet till Göteborg, förhoppningsvis så hinner man hem till Lerum för att se matchen.
Svåra val,
Vilket gör man ?
Tar man bara en av de ?
Gör man båda samtidigt ?
Jag vet inte,
Fråga min syster.
Fan äntligen, nu sitter man på planet till Göteborg, förhoppningsvis så hinner man hem till Lerum för att se matchen.
No comments:
Post a Comment