Dagen fortsätter, klockan är fjorton:trettiotvå. Jag tror först nu jag förstår Sys dotter Vajnas reaktion när hon inser att hon skall få mat, med flaxande armar, stönande / grymtande med bokstaven m som karakteriserar sig, ett ansikte som lyses upp utan dess like, precis så kände jag för att göra när jag knäckte upp min gulaschsoppeburk, jag togs tillbaka till arvika när jag käkade kall köttfärs med bröd. Glömskan är precis som den alltid varit, bra. Jag glömde en nödvändig indigriens, bördet. Det är ju en självklarhet när man käkar soppa.
Sexton:trettiotvå, det som skulle tagit en kvart tog över en timme och jag är fortfarande inte klar. Jag hade tänkt att byta toadörren för handtaget och där man trycker in gångjärnen hade pajat så dörren hade en tenden att "åka av" ibland. Istället för att bara skruva av de trasiga delarna så gick jag ner med hela dörren, skruvade av låsmekanismen och gick upp med andra dörren, allt hade funkat jätte bra då om jag och Simon varit kompletta idioter. Vi satte på dörren "utanför" karmen så skiten gick ju inte riktigt in, vi kom fram till att de var nog en felhängd dörr och jag gick ner med den dörren, gjorde om en skruvprocess och kom upp med den gammla dörren. Vi gjorde samma misstag ännu en gång. Det var nu det verkligen lös till där uppe för min del, "vi vänder på dörren" säger jag och vips så var dörrjäveln vänd och vi börjar försöka haspa på den igen, med samma jävla resultat.
Det är slutligen Simon som inser vårt fel och vi sätter på dörren rätt och visp den går in. Sedan står jag i säkert en kvart, tjugo minuter och försöker lirka in skruvarna i handtaget och tillslut lyckas jag, även låsmekanismen vill sig men fortfarande återstår problemet att handtaget måste öppnas uppåt, fattar inte vad som gått fel, har försökt massa olika sätt. Det slår mig plötsligt, just de ja, vi vände ju dörren och det var även därför låset numera satte under handtaget. Jag känner mig så jävla korkad.
No comments:
Post a Comment