Gårdagen...

Jag vill bara bort,

Jag vill försvinna,
Jag är klämd,
Jag mår så skit,
Även om jag inte har någon anledning,
Jag fastnar mellan två vänner,
Jag vill att allt skall sluta bara,
Jag vill få de att må bra,
Jag känner mig bara som en dålig vän,
Jag känner mig misslyckad,
Jag kan inte trösta,
Jag mår illa för jag känner skuld,
Det handlar inte om mig,
Fokus får bara inte gå över på mig,
Mina vänner måste stå i fokus,
Vill gå,
Vill hem,
Men känner mig som en svikare,
Känns som jag är en dålig vän.

Så otroligt att jag hela tiden lyckas dra ner mig såå när det är andra folk som bråkar, jag har inte gjort något fel, jag har verkligen bara hjälpt till och antagligen varit en ganska bra vän och gjort mitt yttersta men det räcker aldrig för mig.

Så jobbigt att man vänder det hela mot sig själv hela tiden, jag vet inte ens vad det handlar om. Jag menar det är knappast att jag söker uppmärksamhet eller ? Det skulle först och främst vara ganska absurt och dessutom så knappast så att jag visar att jag känner mig skyldig, eller ? Jag menar visst gör jag ett aktivt val att ta upp det nu men jag menar då.

Visserligen har jag ett hum om vad det skulle kunna vara men att ens väcka den tanken i mitt huvud är jobbigt, det är bara svårt att framhäva och fundera i banor att jag kanske har bra egenskaper. Det blir ju jävligt motsägelsefullt då jag hela tiden håller in på allt och rakar ner på mig själv.


Handlar det om bekräftelse ? Kanske bara mår dåligt att de vågar släppa taget och att jag inte gör det.