NorEg, En Sann Tillflykts Ort...

Varför gör du så här ?
Vad är det som driver dig ?
Vad är det du gillar med det ?
Vad är det du hatar ?

Skulle du hoppa ifall jag sa åt dig att du är vacker när du faller ?
Skulle du hänga dig ifall jag sa åt dig att du är speciell när du dinglar där ?
Skulle du tappa dig på blod ifall jag vill ha dig ljusare ?

Tillsammans svälter vi,
Du kroppsligt och jag själsligt,
Du är fortfarande på plus,
Medan mitt självförtroende gått förbi noll för länge sedan.
Varje dag är en kamp,
En kamp mot tankarna,
En kamp mot menlösheten,
En kamp mot hatet,
En kamp mot kärleken,
En kamp med hatet,
En kamp med kärleken,
En kamp mot mig,
En kamp med mig,
En kamp mot fruktan,
En kamp med fruktan,
En kamp mot döden,
En kamp till döden,
En kamp fylld av ensamhet,
En lång kamp,
En ständig kamp,
En kamp med ett slut,
Slutet som alltid slutar med döden,
Det som skiljer de åt är allt mellan början och slutet,
Går det snabbt ?
Kämpar man ?
Njuter man ?
Tiden är knapp...

Problemet är inte vad man gör när det är lätt,
Problemet är vad gör man när det är svårt ?
Det gäller också att försöka ta vara på de stunder när man har det bra,
Det gäller att leva för ens egen skull.

Kan du se ljuset när det är natt ?
Orkar du tända ?
Orkar du rida ut stormen tills solen går upp igen ?
Det kan vara nattsvart väldigt länge,
Ibland lyckas man få liv i lågan men den slocknar alldeles för fort,
Har du då energi att tända den igen när det tog så lång tid ?
Är det inte bra enklare att vänta i mörkret ?
Är det inte enklare att bara vänja sig ?
Det är bara försöka välkomna det.

Slocknar sedan ljuset efter en lång tids brinnande låga kommer ett skrämmande men välkänt mörker,
Du vet hur du får liv i lågan igen men du orkar inte,
Du vill känna rädslan,
Du vill känna otryggheten,
Du vill inte se det som kommer,
Du vill inte veta vad som väntar dig där ute,
Du vill bli bortglömd i det eviga mörker du tror att du lever i,
Trots det ser folk dig,
Du märker inte det för du kan inte öppna ögonlocken.

Det är inte lätt,
Jag vet,
Jag vet vad som sker,
Jag vet hur man mår,
Jag har bara igång min låga för stunden,
Vi kanske syns snart i mörkret,
Fast vi kommer inte veta av varandra,
Vi stänger ute allt och alla,
Tillsammans kan vi vara så ensamma.

Jag är i ett vakuum,
Jag är borta för vardagen,
Jag är borta från stress,
Jag är borta från press,
Jag sitter instängd i ett hus,
Jag är instängd för regnet håller mig fången,
I huset sitter jag fast i musiken,
Jag är bortkopplad från världen,
Det enda jag hör är min ljuvliga musiksmak,
Det enda jag hör är mina tankar som klottras ner på detta papper,
Var så snäll och låt mig vara i fred,
Jag behöver betänketid,
Jag behöver lugn,
Jag behöver inte er,
Jag behöver bara mig själv,
NorEg, en sann tillflykts ort.