Friday, August 17, 2007

Censur...

Håller du tillbaka ?
Det gör nog jag,
Så mycket jag vill få gjort,
Så mycket jag vill få sagt,
Håller tillbaka för andras skull,
Håller tillbaka för rädslans skull,

Håller tillbaka för att inte tappa greppet,
Trött...

Orkar man ta en film till ?

Fast kanske inte är allt för sunt att dela med sig precis allt man tycker och tänker, fast vem bryr sig ? Jag menar det är knappast så att det är någon direkt som läser s
kiten ändå, eller ah inte direkt många. Saknar trots allt lite feedback, fast på vad ? Vem fan orkar läsa allt ? Vem bryr sig ifall jag petar mig i näsan och konstaterar det på bloggen ? Vad finns det att diskutera ?



Bu eller bä...



Åtminstone här finns det lite eftertanke och reflektion till skillnad från när man pratar med folk, brukar vara ganska få ordig och är ju inte allt för bra att visa mina känslor om ens prata om de. Jaja, det blir säkert bra. Bara att man blir uttråkad ibland, man vill att något skall hända, man vill bli sedd (när man väl blir det så blir man folkskygg och orkar inte med uppmärksamheten.) Shit...

Det händer ju ganska ofta att när man är uttråkad att man funderar på att kanske bara ta livet av sig bara för att det skall hända något, känna lite spänning, se döden i vitögat, få lite hjärtklappning. Problemet är ju bara att det skulle ju vara det sista man gör så det är ju så jävla definitivt. Bara gå halva vägen som att dra ut i skogen eller bara allmänt försvinna ett par dagar är ju inte så klokt heller för när man väl dyker upp igen så får man ta emot all jävla skit man kommer få för att man bara dragit iväg. Egoistiskt, själviskt, (kanske är samma sak, orka bry sig) varför vill jag bli sedd ? Vem vill jag skall se mig ? Jag har det mesta ifall jag bara lägger manken till, varför då vara så här ? Kanske bara handlar om en längtan tillbaka till det mörkaste mörkret, då allt bara handlade om att må skit. Rädslan att växa upp, att fatta egna beslut och att bli vuxen. Jag vet inte... allt är väl möjligt, eller ? Kanske bara att jag inte klara av att greppa det faktum att jag har tagit mig ur den värsta skiten och att jag verkligen mår mycket bättre och att jag kan prestera om jag verkligen får chansen. Det går liksom inte riktigt ihop med min självbild. Det kan ju vara såå mycket. Någon som har någon mer idé ?

* 1100 Dagar Kvar Tills Jag Är 25 År (18:e aug)

No comments: