Gång På Gång...

Gång på gång sker det,
Jag blir alltid lika förvånad och ställd,
Jag förstår inte vad det är som är så speciellt med mig,
Jag menar jag är bara jag och that’s that…

Varför väljer folk att öppna upp sig för mig ?
Visst jag är ganska öppensinnad av mig och så men ah jag vet inte,
Är jag bra på att lyssna ?
Vad gör mig så jäva speciell ?
Jag ser bara mest fel och brister,
Jag ser bara det jag kan förbättra och det vill säga allt.

Risken finns alltid att man tar på sig för mycket,
Man försöker rädda hela jävla världen,
I samma andetag som man gör det går jag under.