Lars Doesn't Drive Crunk...

Jag fryser,
Jag vill inte vara här,
Jag skäms,
Jag är små full,
Jag är ännu mer ångerfull.

Jag sa nej,
Jag sa nej men kanske lite sent,
Jag tycks alltid ge med mig,
Jag vill inte leka mer,
Jag vill stå emot,
Jag vet bara inte hur.

- A distant reality…
- A {fulfilling} truth…
- A agonising (p)ain…

Kan du gråta ?
Det kan nämligen inte jag,
Vill du lära mig ?

Det gör ont,
Tårarna finns där,
Jag är redo…
Jag behöver bara lära mig hur.

Du måste öppna upp mig,
Du måste lätta på min spärr,
Jag kan bara inte,
Jag vill så gärna men jag vet bara inte hur.

Jag vet bara inte hur länge jag orkar hålla på längre,
Jag vet inte vad som kan hända,
Jag fruktar men är nog innerst inne säker trots allt,
Jag börjar trots allt detta bli desperat,
Jag känner åtminstone den krypa upp min rygg,
Jag vill bli av den,
Jag vill inte känna den mer.

Jag sluter mina ögon,
Jag öppnar de igen men inget har hänt,
En stund har passerat,
Lite mer ljud har ljudit ut ur högtalaren,
Några mer rader har blivit skrivna,
Det är allt…

De ligger där,
De är redo att falla,
De är redo att komma ut,
Det är redo att svalka mig,
De är redo att fukta min hud,
De hålls tillbaka.

Jag känner hur de är på väg,
De ligger och väntar i kanalerna,
De väntar i ögonvrårna,
Väntan är allt de vet,
Väntan är allt de kommer att veta.

Det enda jag vet är hur jag distanserar mig.