Inte Ens Du...

Ingen är online,
Rättare sagt ingen är online som jag vill eller orkar prata med,
Skulle det vara någon som vore de så är det inte säkert jag skulle vara så sugen då heller.

Jag får en tyst bekräftelse,
Jag låtsas snarare att jag får en tyst bekräftelse,
Ingen vill prata med mig,
Ingen vill höra mig,
Ingen vill förstå.

Eftersom jag knappast vill något av dem där så varför skulle någon annan ?
Jag borde ju vända på frågan så jag är duktig och beter mig rätt men orka…
Jag borde ställa snarare ställa mig frågan om nu alla tycker så mycket om mig, varför gör jag det inte då ?
Jag vänder inte på det så för att jag vill inte ta i tu med det,
Jag ställer inte fråga så för jag vill inte lyssna på mig,
Jag vill bara vältra mig i mitt eget självhat,
Jag gör bara det jag är bra på.

Det är ju knappast som att vända på en femöring detta,
Jag vet fan dock bara inte vart jag skall börja,
Har du något förslag ?

Jag vet något jag måste göra,
Jag måste börja få utlopp för mina känslor,
Jag måste släppa kontrollen,
Jag måste tillåta mig göra det,
Jag måste släppa loss någon jävla gång.

Problemet är bara att jag vet inte vem som skall plocka upp bitarna,
Jag vet inte vem som skall pussla ihop mig,
Jag är ganska säker på att jag inte kommer orka det,
Jag är ganska säker på att jag nog inte vill vara ensam när korthuset faller,
Jag vill vara på den säkra sidan,
Jag vill ju fan inte göra något dumt,
Jag är inte dum,
Jag är rationell,
Jag är bara jävligt rädd att all rationalitet kommer att rinna iväg,
Rinna iväg med alla de tårar som kommer att fällas,
Rinna iväg med allt de hat jag vill ha ur mig,
Rina iväg med all den rädsla jag vill bli av med.

I want you to be my safety line...