Ganska ofta går jag och funderar på döden, funderar på att ta livet av mig, funderar på hur folk skulle reagera, funderar på hur det skulle gå till. Ofta så ser jag det framför mig, kanske inte så klart som man ser resten av omvärden det är ganska genomskinligt men det kanske är mer känslan man känner in.
För jag menar vafan har jag gjort med mitt liv ? Vad gör jag med mitt liv, bara slösar bort det som det känns. Jag har inte direkt gjort något som jag kan känna fan va nice, bara en massa skit... Jag ser ingen större mening att vara kvar i livet, allt känns bara jävligt meningslöst. Så börjar man fundera på hur folk skulle reagera och det skulle säkert vara en del ledsna folk även om jag inte riktigt vill erkänna det, för även de vänner och familj jag har så känns det inte så mycket. Bara det känns aningen hårt att inse att jag kan erkänna deras "närvaro" osv. men jag känner för det mesta inte så mycket, det är bara. Lite smått känslokallt typ...
Sen skulle jag väl säkert inte göra det för jag har ju inte direkt lyckats med något hittils så varför skulle jag göra det denna gång ? Även om jag skulle göra det så skulle jag säkert inte bli så jävla nöjd med utförandet ändå så ah...
Lär väl bara bli så att jag lever på som jag gör, i mitt självförakt...
Om det ens är de, jag orkar fan inte byr mig som det är just nu.
Jag lite som en guldfisks minne, när det är åt helvete så tror jag det alltid varit så och kommer alltid vara så, när det väl är bättre så tror jag allt är typ på topp och tror att jag bara inbillar mig att det är skit ibland. Jag är bara såå trött...
No comments:
Post a Comment