Ja vad skall man säga ? Asså detta var ju utan tvekan den sämsta Arvika för min del och jag har bara mig själv att skylla. Jag lägger fortfarande vikt vid vad jag tror andrar tror om mig, jag försöker leva upp till de förväntningar jag tror de har på mig och pressar mig själv till det yttersta för att de skall ha skoj istället för att fokusera på mig. Tillslut slår det bakut och jag klarar inte av det och bryter ihop och håller på att sabba allt istället skulle jag bara fortsatt på den jag kört det senaste åren, ta det lugnt, dricka hyffsat lite och ha skoj ändå. Jag har ju lyckats förr, jag kan festa nykter och ha mest skoj av alla, så varför gjorde jag inte det nu ?
Hela grejen med att försöka underhålla andra till en extrem punkt skiter sig både för mig och dem, jag skiter i en massa spelningar, jag drar mig mer och mer tillbaka och går in i mig själv och det enda jag finner än självömkan. Jag fick lite goda råd och jag har lärt mig några viktiga saker under detta Arvika som jag förhoppningsvis kommer ta med mig in i framtiden.
* Åka en dag senare hade nog inte skadat, med andra ord komma upp på tisdagen istället för att åka upp på måndagen som jag gjorde nu och förra året. Visserligen hade det blivit mycket bilkörande innan och åkte redan upp till Stockholm på söndagen så det hjälpte ju knappst men hur som helst så hade det nog varit klokt att åka upp på tisdagen istället.
* Borde även inte ta tag i allt och styra upp allt åt hela campet, om jag dessutom åker upp på tisdagen så kanske man kan få med sig lite fler folk som skall bo i campet alternativt kommer de senare samma dag och det blir inte lika pressat och stressigt.
* Jag skall försöka undvika att åka efter sista spelningen, för man är riktigt jävla trött och det kunde slutat illa i år. Skall man nu åka på natten så skall man se till att det är fler än bara en själv som kan köra, man skall se till att vara utvilad och något mer än en själv borde vara vaken som man kan sitta och prata ständigt med och man skall ta väldigt många pauser under vägen.
De få spelningar jag var på var:
Dektektivbyrån:
Blev aningen besviken när jag var på Dektektivbyrån, trodde jag skulle digga det mer än vad jag gjorde men redan då var jag ganska opepp och nergången så får väl skylla mig själv men de verkade jävligt fräcka och sanna artister. Två av dem skulle tydligen flytta ihop till något hus någonstans där de skulle fortsätta jobba på deras nya skiva och var det så att man ville ha en av deras skivor / singlar var det bara att maila dem och ville man ha något signerat så var det bara att säga till så för de skulle personligen sitta och packa allt (lät väldigt underhållande när de förklarade det). Dem kändes äkta och riktigt respektfulla inför sina fans.
The Mars Volta:
Det lilla jag hörde av de var ganska schysst men tyvärr kunde vi inte höra allt för det begav sig snabbt till nästa band.
Röyksopp:
Här blev det inte så mycket beskådat heller, det sjuka var hur folk klättrade upp i riggarna som höll uppe tältet och de var säkert 10-12 meter upp om inte mer och hade de tappat greppet och rammlat hade det nog fallit mot en säker död, idioter... tyvärr körde de igång med strobeljus ganska snart och vi blev tvugna att gå.
DAF:
Sista spelningen jag ville se och en av de stora dragplåstrena för min del, blev väl ganska besviken. Dels för att det enda som var live var sången och trummor, inget annat. Det var en hel del låtar som jag saknade och det var en ganska kort spelning också. De drog på Der Mussolini lite väl tidigt men något skall Gabi ha cred för är att han höll igång som satan och levde verkligen för detta på scen.
- Unfortunately somewhere in my diluted mind I thought that it would be like S.P.O.C.K.s concert last year but no sir.
Tiger Lou:
Detta var den sista spelningen jag såg, de första låtarna var lite intressanta mest för att jag inte hade riktigt väntat mig just den genren men sen blev det lite mer poppigt och ah det var inget direkt för mig men det verkade som om publiken i övrigt gillade det.
No comments:
Post a Comment