Alla "Måsten"...

För Någon Dag Sedan:

På gott och ont försvinner jag en längre stund. Det blir bara väldigt intensivt men det är bra, behöver lära mig hur jag fungerar och behöver prata. Är på väg hem från jobbet, skall bli skönt att komma hem och bara slappa någon timme, slippa tänka på alla måsten ett litet tag. De kan vänta tills en annan dag. Varför måste vi svenskar vara så jävla "svenska" av oss och alltid sätta oss så långt ifrån andra som möjligt på bussen, inte våga säga ifrån när saker stör oss eller ge någon en fin komplimang ?

Asså visst är det precis det jag vill, bli lämnad ifred och bara få vara mig men ibland är det ganska trevligt med någon kommentar eller kallprat. Någon som precis konstaterade att jag höll pennan "konstigt" när jag skriver, han hade rätt, jag har en ganska ovanlig hållning. Frågade även om jag fick höra det mycket i skolan och så, detta roade mig smått, förklarade läget; skrattade lite och drog på mig lurarna.

Fan jag visste det, det finns något mer hos mig som måste uppmärksammas och påpekas. Jag går in i mig själv och skjuter mig till höjderna. Större hästar ser man inte ofta. Sagt det ofta till min kurator att jag är rädd för att låta mig sugas in i min egna röv då jag även också börjat slicka den. Inte direkt uttryckt mig så men är så rädd att de många goda ting som jag trots allt får höra om mig riskerar att gå mig till huvudet. Folk måste påpeka mina brister, inte alltid jag ser de. Det sjuka är hur mycket folk låter mig komma undan med.

Skäms lite på er men framvöer allt på mig !
Säg till för helvete !

Inatt:

Asså vafan gör jag vaken nu ? Klockan är snart ett och jag skall jobba typ sju imorgon. hade planer på att kanske gå hem vid nio, men så blev det inte. Herrejävlar va man festat ikväll. En jävligt skum kväll.

Kärlek någon ?
Närhet någon ?
Fan ge mig något,
Du får tillbaka,
Jag lovar.