Uma:
Hej! Hur är det ? Jag låg och tänkte lite dom perioderna som vi hade skoj tillsamman. Ute och skejtade och pratade om allt. Fan va jag saknade den tiden. Jag saknar dig Lars-Göran.
Jag:
Haft min mob avstäng. Alla nummer var inte kvar när jag köpte en ny så jag vet inte vem detta är. Maria ?
Uma:
Nej det är Uma.
Jag:
Aha, okej...
Jag:
Asså måste säga att det ställde mig, hade inte väntat mig mess ifrån dig. Må så vara att du saknar de tiderna och måste erkänna att det var trevliga tider men efter all skit så har jag svårt att se att vi skulle börja umgås igen. Jag kan inte lämna ut mer mig mer jag gav dig allt för många ggr och du brände de tyvärr. Hur mycket skit som helst kan man inte ta och tillslut måste man sätta ner foten. jag har låtit folk trampa på mig allt för många ggr förr. Det finns väl inte så mycket mer att säga från min sida.
Uma:
Jag förstår dig hur du menar. Du är inte den enda som känner så, jag låter folk trampa ned mig med. Ja, det gör väl visa personer fortfarande. Jag trodde aldrig att jag skulle göra det mot någon, men det gjorde jag som du påstår. Jag är en förvirrade varelsen, jag söker efter lyckan på ett fel sett. Tyvärr så gjorde jag det utan att veta vad jag höll på med.
Jag:
Ja jo, ah asså faktum är ju att du gjorde det ju nu och det sket sig ganska hårt. Det är väl bra att du insett att du har sårat mig och förhoppningsvis får du något ut av det. Det hjälper ju knappast ett icke existerande oss på några plan. Det är väl med ganska mycket vemod (fel ord kanske) som jag skriver och inser och insåg att jag antagligen inte kan förlåta dig. Det känns segt och det tar emot för jag vill inte vara en sån person men jag ser och känner framför allt ingen annan utväg.
Uma:
Vad är det jag gör nu ? Jag hörde inte av mig för jag visste inte vad jag ska göra bara. Sen säger du att du vill inte vara vän med mig mer. Visst jag förstår att du inte kan förlåta mig, men jag är som jag är. Jag kan inte rå över att jag inte klarar av det bara.
Jag:
Det är inget du gör nu. Det var hur du agerade förut. Problemet var väl att du just aldrig hörde av dig och aldrig riktigt förklarade dig fullt ut. På ytan verkade du leva på, prata, träffa vänner, flickvän och där kan inte du klämma in mig efter allt för att ge mig en förklaring. Det ser ju inte så bra ut, nu så säger du att du inte visste hur du skulle hantera det. Att du inte vet vad du vill och att du söker. Jag vet hur du har varit men du är aldrig fullt ärlig mot ärlig mot mig. Jag får alltid halva sanningar och sen när allt är över kommer resten. Då är det svårt att veta. Du vet att jag hade väntat, jag hade förstått om du bara försökt förklara lite. Du har alltid kunnat prata med mig, jag har alltid funnits där och sen betydde det typ ingenting. Det kanske inte var så egentligen men det är så det kändes och det blev pga hur du hanterade allt.
Uma:
Det allt jag gjorde var för att jag vill bra komma bort i från mina problem och det gör jag fortfarande. Vad är det du vill veta mer av mig, jag trodde att jag har berättat allt för dig. Jag trodde att det skulle funkera mellan oss när det är ett flrhållende. Du visste att jag inte hade en kille på ett jävla bra tag. Sen när jag insåg att det gick inte, jag gav inte ifrån mig nått till digt det jag egentligen borde göra när det gäller ett förhållande. Då kände jag att det är inte mig. Jag ser dig mer som en vän, som alltid står vid min sidan. När jag inte hörde av mig var för jag hade ingen pengar på mobilen, sen kommer alltid något upp hela tiden. Dels det med min familj sen allt omkring mig.
Jag:
Eftersom vi redan dragit nästan allt detta tidigare så känns det bara onödigt att dra det igen. Kan säga så mycket att jag blev jävligt ställd av att du hörde av dig och det rörde om. Är på Arvika och de senaste timmarna har varit skumma. Kommer hem på sön kväll. Jag vet inte om det finns något mer att säga som inte redan är sagt i natt eller har sagts förut.
─────────────────────────────────────────────────────────────────────────────────────────────
Asså jag vet fortfarnade inte hur jag skall ställa mig till allt detta, asså jag vet inte ens vad exakt hon ville få ut av det hela. Vill hon försöka försona och lappa ihop allt eller vad ? Hon bara konstaterade att hon saknade tiden som passerat men det var de. Det tar emot att ens fundera på att umgås med henne igen för att hur skall jag kunna ens tillåta mig själv att sänka min gard igen gentemot henne med tanke på vad som hände. Det blir självklart ännu svårar när alla är så stolta över mig för att jag stått upp för mig själv och vägrat ta skit och skulle jag nu träffa henne igen så känns det som om jag sviker de och bilden de fått av mig. Även om det hela tiden borde vara utifrån mig och mina värderingar så lägger jag allt i andras ögon och värderar vad andra tycker om mig högre än mig själv i många sammanhang, vilket inte alls är särskilt bra men men har väl blivit bättre.Jag håller Uma på avstånd för att skydda mig, för att kunna stärka mig själv och visa att jag kan fan slå tillbaka och jag tar inte hur mycket skit som helst men även tyvärr just för att det känns som om jag skulle svika folk ifall jag nu bara släppte allt. Vill ju inte heller vara en person som bara slänger ut vänner i sitt liv men detta var bara mer än rättfärdigat och det enda rätta gentemot mig själv.
No comments:
Post a Comment