Frågor Utan Svar...

Nu var det min tur att ställa lite frågor men som vanligt utan direkt något svar. Har du överhanden nu ? Känns det bra ?

Vad var det du ville ? Försonas ? Det känns hela tiden som en stor konflikt mer vi pratas vid och jag vill inte vara sur, arg, bitter. Jag vet bara inte vad jag skall göra åt hela grejen. allt var ganska lugnt framtills du hörde av dig igen, jag hade lagt det bakom mig och tuffat vidare och så kommer du och river upp allt igen, varför ? Kan jag någonsin förlåta dig ? Kommer jag någonsin kunna lita på dig igen ? Jag hade gjort allt fysiskt möjligt för att radera och glömma dig men minnen och känslor försvinner inte lika lätt. Jag hade lagt de på is, du började försvinna smått ur min vardag och som en blixt från klarblå himmel slår du ner. Var glad att jag är den jag är, jag ger dig åtminstone en genuin chans att förklara dig om det är något du vill ha sagt. Jag säger som det är och vad jag känner inför allt.