Har Jag Inte Redan Skrivit Detta...?

Jag trodde det änna var lite "över och färdigt med" so to speak... kanske bara jag som antagit det för jag är paranoid. Jag läser in alldeles för mycket i saker och ting samtidigt som jag lägger till mina egna desillusionerade och förvrängda vanföreställningar som jag drömt ihop under en psykos. Det kändes bara som om man blivit bekväm och att det blivit något självklart, så fort vi ses och har chansen så har vi sex. Å andra sidan vad är det för fel med de ? I grund och botten inte ett jävla skit, jag menar varför inte ? Varför känns det "fel" eller liksom, jag ""skäms"" eller jag vet inte... fan. Helvet vad saker och ting skall vara svåra att förklara.

Jag tycker om dig,
Du är en bra och nära vän,
Mer än det är det inte.

Tror det känns "fel" för att det blir som något slags "booty call", fast det är det inte, eller ? Jag menar det känns som om det skulle vara så fel om det bara handla om sex när vi är så pass nära vänner eller något ? Samtidigt så har jag inga känslor för dig på det sättet. Svamlar mycket känner jag men förr eller senare kommer det fram (det som skall fram alltså). Så får man försöka deschiffra allt jag skrivit och sammanställa det till en vettig text. Fan ! Känns lite udda att vara så här rättfram men det är nog ett måste om jag skall försöka få fram vad det nu är jag tycker, känner och vill. Önskar att jag var bättre på att uttrycka mig.

Kanske skäms och känner mig ""dum"" för att jag "hindrar" dig från att träffa annat folk, fast det gör jag inte men... eh ?

* Pust..

Det känns dumt att be någon om lite närhet, kärlek och värme. Kanske är rädd att det skall bli som med allt annat folk och "kompisar" man legat med (låter det som om jag haft sex med halva göteborg, det stämmer inte). I slutändan har det bara mest skitit sig av någon jävla anledning, kanske där min fruktan har legat ? Kanske därför det känns som om det borde "få ett avslut" innan det verkligen tar slut ?

Min datorn dummar sig verkligen kommer göra något oerhört korkat, starta om skiten bara och fortsätta...

I am back... klockan är nollett:fyrtiofyra och jag började på detta inlägg för drygt en timme sedan.

Det handlar mest om min rädsla, så förhoppningsvis är det bara att arbeta med den och kanske bara försöka rensa luften lite och prata ut om det hela så kanske man slipper en massa tråkigheter (känns som om jag bara vill diskutera saker och ting numera).

Hoppas du förstår mig och gör du inte det så förstår jag dig, för jag knappt någon aning om vad i hela jävla helvete jag pratar om.