Då var nummer två här, måste säga att denna smärtade oerhört mycket mer än den förra och ja... man börjar fundera på om man är cut out for this. Satt väl lite drygt i 1½ timme skulle jag kunna tro och det var långt ifrån behagligt denna gången, inte för att det var särskilt nice förra gången heller men om jag skall fortsätta så är ju nästa längs med mina revben.
Frågan är ju ifall jag pallar det, det är ju oerhört nice med tatueringar men jävlar va de inte är skoj att göra dem. Var åtminstone ganska bra på att sitta still men det hjälper inte när det gör ont och det blir ju inte knappast bättre av att det är self-inflicted, det kostar mig pengar samt att jag mer eller mindre behöver sitta still för jag kan knappast bara, walk it off. Vi får väl se men hade starka tvivel på att göra några fler när jag satt där just för att det verkligen smärtar ganska gött och detta är ändå en ganska liten och kort sittning. Får fortsätta imorgon på denna text är trött och trött...
Då var det nästa dag och en välbekant smärta när man smörjer sig, det är ett varmt och ömt område som man bara vill att de skall lugna ner sig. Att man i princip helt glömt bort allt detta är förundransvärt då jag knappast tycker det är en särskilt behaglig behandling av att genomgå, fan va jag skulle välja att pierca mig varje gång framför att skaffa en tatuering. Det är en helt annan smärta att pierca sig.
Det har tagit ett tag från att först idén slog mig om att jag borde tatuera tills att jag tatuerade mig första gången och det tog ännu längre tid innan denna kom till världen. Vet att det var någon gång i gymnasiet när jag var kanske 15-16 år som jag för första gången seriöst ville ha en tatuering och det var just denna bild och just på vänstra skuldran där den sitter nu. Det känns ganska säkert då jag gått och funderat på detta i alltså ca 8-9 år om jag verkligen vill förverkliga den och nu är den här, en smärtupplevelse senare.Det var jävligt schysst av Charles att följa med och vara moraliskt stöd, först hade det varit ganska tråkigt att sitta och vänta själv då Felicias (tatueraren) tidigare kund hade draigt över på tiden samt att det var ganska nice att ha någon att små prata med medan man blev tatuerad. Inte för att inte hon var trevlig eller så men lite svårt att sitta och samtala med henne, särskilt då hon satt bakom mig. Det som även var ganska störande med att göra något på ryggen, eller där man inte kan se tatueringen ta form eftersom då hade man haft lite översyn på hur det går, hur mycket som är gjort och vad som kanske är kvar. Nu var det enda man kunde göra var att sitta och känna hur något ristas in i köttet där bak utan någon som helst kontroll. Det var ganska skönt när det väl var över och blev lite förvånad just då i det ögonblicket då jag verkligen trodde det var en god stund kvar men som tur var hade man ju fel. Tror ifall jag är så dumdristig att jag bestämmer mig för att tatuera mig igen så blir det nog fan på Buzzstop 28 igen, de verkade ganska trevliga och ha en ganska sund inställning. Det kommer ta ett tag igen innan det blir någon mer.
No comments:
Post a Comment