För folk som känner mig, som känt mig ett längre tag vet hur kräsen jag var när det kom till mat förr i tiden, nu är jag ju fortfarande lite selektiv men inte ens i närheten hur jag var när jag var liten och gick i typ lågstadiet. Jag åt inte grönsaker, jag åt inte fisk, eller jo det gjorde jag så länge den var panerad, jag åt inte korv, jag åt liksom inte det mesta kändes det som och självklart hade vi en gympalärare som verkligen vräkte i sig mat, fattar fortfarande inte hur han klarar av att äta så mycket. När jag har fyllt en tallrik, nu menar jag så är det fortfarande inte hälften av det han åt på En omgång, det var liksom berg av mat han lassade på. Råkade man ha otur så kom man ganska samtidigt som honom och då sa han åt en att ta lite mer och åtminstone smaka på det, är man 8-9 år så är det inte så jävla lätt att säga emot, det var ju bara att lasta på lite mer trots att man förklarat att man inte tycker om maten och man redan smakat det flera gånger innan.
Visst var det kanske i all välmening, att man skulle få i sig mat och näring och lära sig äta men jag måste säga att det funkade verkligen inte för min del. Det tog mig kanske tills slutet av gymnasiet tills jag ens började våga ha i grönsaker i matlagning. Jag har ju lite fobi för att äta grönsaker men det blir bättre och bättre ju mer tid som går. Hur som helst så var det värsta när man fick sällskap av läraren och han inte tyckte att man åt tillräckligt, då satt han där lugnt med en och väntade in att man skulle äta upp. Trots att man inte tyckte om det och det blev ju knappast lättare att känna pressen på sig från en vuxen att man måste äta upp, så då satt man där och försökte långsamt tugga i sig maten som blev allt mer kall och stress och press gjorde att man hade svårt med att svälja maten, den fastnade och man började väcka ens kräkreflexer till liv.
Detta hände ju vid ett par tillfällen hemma, men mina föräldrar har aldrig direkt tvingat mig till att börja äta mat som jag inte tycker om eller försökt tvinga mig i grönsaker. Det kanske försökte ett litet tag med att få mig äta men insåg att det var menlöst. Jag är ganska tacksam för att inte blivit ""tvångsmatad"" på något vis eller att blivit utan mat ifall jag inte ätit upp mina grönsaker eller så. Visst hade det kanske gått att få bukt med mina problem om de förstått vad det handlat om eller försökt med något slags belöningssystem eller kanske slå vad eller dylikt för att uppmuntra mig att börja testa mig framåt. Att liksom vänja mig in i olika maträtter eller så men ingen är perfekt och jag är ändå glad för att ha tillräckligt tillmötesgående föräldrar som satte tvång till en sista utgång.
Det jag ville komma till var att hur fan skall man förvänta sig att en kräsen unge som jag först och främst vill en ha något som heter blodpudding ? Bara det låter ju inte ens gott sen när man ser hur det ser ut så blir det knappast mycket roligare. Jag menar seriöst, titta på den här bilden, här är det till och med seriöst upplagt och ändå ser det motbjudande ut, det är förkolnade fyrkanter. Hur kan man ens tro att det kan vara gott ? Asså hade det åtminstone sett aptitligt ut så hade det kanske åtminstone hjälpt ett par kids att testa skiten.
Nu är det så att jag verkligen tycker om blodpuddning, inte direkt så att jag köper det men när jag väl får det serverat så är det ju skitnice ! Arre köpte det för ett tag sedan och käkade det igår och tog även resten idag till lunch, gött som fan ! Första gången jag åt det mer i mitt vuxna liv var nog när jag vickade som lärare på Stenkulan och det serverades i Bamba och vad gör man ? Det är gratis, varm mat, man testar åtminstone och det visade sig vara riktigt nice.
Har varit fri från magbekymmer någon timme nu, blev tvungen att gå hem igår för att magen vägrade lugna ner sig. Är ganska ofta jag mår illa på morgonen särskilt efter jag ätit och verkar som om det är ett ganska vanligt fenomen, just att magen vaknar till liv och inte riktigt är med på noterna. Det brukar gå över efter en timme eller två men igår så var det flera gånger som jag trodde jag skulle börja spy för att jag var så illa mående. Fattar inte vad det är för jag har inte direkt gjort något eller ätit något som skulle direkt kunna generera detta (tror jag i alla fall). Svängt lite fram ochtillbaka idag, den känns bara orolig. Förhoppningsvis är det bara någon 24-timmars grej som går över snart, är fan less på att vara sjuk. Hade trott och önskat att jag åtminstone kunde ta mig igenom resten av våren utan någon sjukdag, kändes som om det räckte gott och väl med förra året.
No comments:
Post a Comment