Vila I Frid Farmor...

Min farmor dog förut idag och eftersom jag inte direkt tror på efterlivet så hoppas jag att det gick smärtfritt och att hon tyckt att hon levt ett bra liv, så vitt jag vet så förutom jämna plågor så har hon ju varit i ganska god vigör och verkade för det mesta glad. Lite underligt att inte ha någon av mina far eller morföräldrar kvar i livet. En sak är säker att jag har många fina minnen från barndomen, just dem där gångerna när pappa backade upp längs grusgången upp till deras hus och det var "mitt i natten" när man kom fram, det var mörk och om möjligt lös lampan ovanför ytterdörren. Lukten av kossor och allt vad lantliv heter, ett antal tidiga morgnar när man gick med pappa ut på älgjakt, eller när man försökte se om man kunde klämma sig igenom deras spaljé i köket som liten. Eller den gången man tog en gammal saftflask från kylen, hällde upp ett stort kallt glas vatten, tog sig en rejäl klunk för man var törsig och inser att man precis fått i sig ett stort glas vinäger, mmm...

Eller de gånger man var ute och spatserade med min syster eller cyklade runt eller den gången min bror snodde en legofigur eller drog av huvudet på den eller något i den stilen och jag flög på honom och försökte strypa honom (förjäves), jag klängades på hans hans rygg med armarna runt hans hals samtidigt som han säkert var väl närmare 180 cm kanske och jag som 6-7 åring var väl 120-130 cm men skall inte sägas att jag försökte. Kanske inte var så "jätte glad" just då men ett sånt roligt minne med äkta syskonkärlek.